Nu ska man iväg och bada med Moa, Cajsa och ngra till :D

Seeyya"" <3 (L

(Tim i 7C trädgård owo, jag och moa gjorde inbrott :D)

hahah hans prydnads grejjer som gör att de blir fin fint XD <3

ahah, jag har fan sparkat på den tomten (YY <33

hahahahah! ^^ (Y vällta den owo :D <333

faktiskt... brände jag den..<333

hahahahahahah!! <333
vi får tälla dit en gurka istället owo :D

Cx <33333

heheheh! <333333
äslar dejj bästavänn! (L

älskardejjbästavänn<3333333333

Du betyder! (L(L(L <333333333

Klassifikation
Inom äldreomsorgen och sjukvården används termerna "A" (stor), och "a" (liten) för att ange avföringens kvantitet. Denna dokumenteras sedan på en så kallad avföringslista [1] Dock använder vissa vårdinstanser sifferbeteckningar där "1" står för liten, "2" för mellan och "3" för stor. För att ytterligare precisiera kvantiteten används också ibland plustecken respektive minustecken, som kombineras med siffrorna. Ibland används även termerna "D" (stor) och "d" (liten) för särskild klassifikation av lös avföring.

Beståndsdelar
Avföring hos samtliga arter med ett fungerande matspjälkningssystem består i huvudsak av ämnen avsedd art ej kan tillgodgöra sig. Hos människan består avföringen först och främst av cellulosa, vilken består av såpass stora molekyler att de ej kan passera tarmväggen, och därmed bortförs genom avföringen. Hos däggdjur som människan består avföringen till viss del av bakterier, som trivs i den näringsrika miljön i tjocktarmen. Bland annat trivs bakterier som tillverkar den livsnödvändiga vitaminen B12. Det finns också kolibakterier som normalt är nyttiga (de är nödvändiga för normal matsmältning) men som också kan orsaka sjukdomar. Det är framför allt förekomsten av bakterier och deras restprodukter som ger avföring dess ytterst oangenäma odör. Avföringen färgas brun av bilirubin, ett färgämne i gallan. Annars är avföring grå. Kroppen gör sig av med avföringen genom anus.

Djurs avföring

Hästspillning
Hundavföring på asfaltVissa djur äter regelmässigt avföring - sin egen, sina artfränders eller andra arters. Detta kallas koprofagi. Vissa djur lever på fekalier. Guano kallas de stora mängder avföring som bildas av fåglar i områden med stor biomassa i havet på grund av uppvällningar. Guano ingår som en viktig del i jordbruk som gödning. Fossilerad avföring kallas koproliter.

Lego kallas ett system av byggelement av plast som utvecklades 1949 av dansken Godtfred Kirk Christiansen (1920-1995) och som tillverkas och säljs av det danska leksaksföretaget Lego A/S. Lego kommer från danskans leg godt, på svenska "lek bra". Lego är ett familjeföretag som ingår i ägarfamiljens finansbolag Kirkbi A/S. Huvudkontoret ligger i Billund. Företaget startades av Ole Kirk Christiansen (1891-1958), far till uppfinnaren Godtfred Kirk Christiansen.

LEGO
Från att från början enbart varit byggklossar har företaget utvecklat konceptet genom åren och har en rad olika "system" för olika åldrar. På 1970-talet började de tillverka de idag klassiska gula plastgubbarna och fler och fler detaljer i Lego-byggandet har hela tiden tillkommit.

Under 1990-talet gjorde Lego dåliga resultat ur ett ekonomiskt perspektiv. Orsakerna är flera, dels har Lego fått stor konkurrens av andra typer av leksaker, främst dator- och TV-spel samt av olika samlartrender som till exempel Pokémon. Dels har andra företag med liknande produkter tagit en bit av marknaden.

Lego gjorde ett försök att haka på dator- och TV-spelsmarknaden i ett samarbete med Oracle. Dessvärre blev det en dyrköpt erfarenhet för Lego. Utvecklingen av spelen tog lång tid och blev mycket dyrare än beräknat och höll nästan på att tömma deras kassa. Efter att ha vidtagit åtgärder som kan ses som en marknadsanpassning har bolaget kommit på fötter igen. Lego har bland annat köpt delar av rättigheterna till Star Wars och Harry Potter som nu återfinns i deras sortiment både i form av byggsatser och TV-spel. Med tiden har även satsningen på dator- och TV-spel burit frukt, och där går det att finna en rad olika spel där karaktärena utgörs av små Lego-gubbar, exempelvis Lego Star Wars, Lego Batman och Lego Indiana Jones.

På senare år har Lego tillverkat en rad olika byggsatser med karaktärer och scener ur Hollywoodfilmer. I samband med premiärerna av Episod I, II och III av Star Wars-filmerna gjordes exempelvis Lego-figurer av Luke Skywalker, Darth Vader, Han Solo med flera. Även skepp från filmerna, som Millennium Falcon har använts som förlagor till Legobyggsatser. Lego har även gjort Legobyggsatser med Harry Potter, Robin Hood, Indiana Jones, Spindelmannen med mera.

De traditionella pokémonspelen går ut på att bli den största pokémontränaren någonsin och fånga och registrera alla pokémon i sitt pokédex, vilken är en portabel guide med information om alla pokémon och deras egenskaper. Spelen brukar alltid komma i bärbart format och släppas två och två och sedan följas av en tredje version. Varje sådan här triplett brukar kallas för en generation. De tre spelen i en generation utspelar sig i samma värld och har samma mängd pokémon som ska fångas, men de skiljer sig på lite olika sätt. De två första spelen är i regel mycket lika, och det som skiljer kan vara namn på olika rollfigurer och vilka pokémon som går att fånga. Det tredje spelet i varje generation får ofta lite nya funktioner. Att det finns olika pokémon att fånga i de tre spelen gör att spelare tvingas byta pokémon mellan de olika spelen för att få en full pokémonlista.

Grunderna [redigera]
De traditionella spelen [redigera]
I pokémonspelen ikläder spelaren sig rollen som en aspirerande pokémontränare som ska fånga alla existerande pokémon och besegra pokémoneliten (Elite Four). Man fångar pokémon med "pokébollar" (Pokéballs), men man kan även få pokémon vid speciella tillfällen eller byta till sig pokémon med andra tränare eller andra spelare.

I början av spelet får spelaren välja mellan en av tre pokémon av eld-, vatten- eller grästyp, med ett eventuellt sekundärt element. Samtidigt finns det en rival till spelaren som dyker upp under spelets gång; han/hon får välja en av de två pokémon som spelaren inte valde och väljer alltid den som har ett element som är effektivt mot spelarens pokémon.

Med varje ny generation måste man byta pokémon, som inte förekommer i den nya generation, med spel ur de äldre generationerna.

Under spelets gång finns andra pokémontränare utspridda som spelaren kan kämpa mot. Man strider då med sina pokémon och vinner om man besegrar den andra tränarens alla pokémon, då får ens pokémon erfarenhetspoäng (exp.) och tränaren får pengar. När pokémon får tillräckligt med erfarenhet och når en viss nivå (lv.) utvecklas de till en ny pokémon. Man kan också kämpa mot vilda pokémon som man stöter på i naturen. I en strid kan man använda alla pokémon man har med sig för tillfället; man kan ha med sig sex pokémon i sitt lag. Om en av ens pokémon blir besegrad kan man kämpa vidare med nästa, eller fly om det är en vild pokémon man strider mot. Om en pokémon blir besegrad svimmar den och man kan då rehabilitera den i ett pokécenter (sjukhus för pokémon).

Förutom att använda sina pokémon för att kämpa i strider kan man även ta hjälp av dem i andra situationer. Om de har lärt sig speciella förmågor såsom surf, fly eller dig, så kan man simma i vatten, flyga till en tidigare besökt stad eller snabbt gräva sig ut ur grottor. De flesta av dessa speciella förmågor kallas Hidden Machines (H.M.) och skiljer sig mot förmågorna Technical Machines (T.M.) som bara går att använda en gång. HM:s kan användas hur många gånger som helst. Varje pokémon kan bara komma ihåg fyra förmågor på samma gång, och om man vill att den skall lära sig en ny förmåga när den redan kan fyra stycken så måste man tvinga den att glömma en äldre förmåga. Det går dock inte att ersätta en förmåga lärd av en HM; dessa kan bara tas bort från en pokémons lärda förmågor av en så kallad "move deleter".

För att kunna komma till pokémoneliten krävs att man besegrar åtta gymledare i spelet och förtjänar deras gymnålar. Gymnålarna får man när man besegrat en gymledare och de ger fördelar till spelaren. Fördelarna kan vara att kunna hantera pokémon av högre nivå som spelaren själv inte fångat eller förmågan att använda Hidden Machines utanför strider.

En sidohandling i spelen är att en eller flera organisationer, som brukar heta något med Team försöker att mer eller mindre ta över världen. Det är spelarens uppgift som pokémontränare att stoppa dessa organisationer. I Team Aqua, samt Magma har Pokémontränarna typiska pokémon av speciella typer (exempelvis har Team Aqua vattentyper och Team Magma eld- och jordtyper), medan i Team Rocket och Team Galactic så har tränarna Pokémon ifrån området du befinner dig i.

I spelen brukar det även finnas olika minispel, till exempel det klassiska Game Corner. Det består av olika kasinoliknande spel där man byter in sin vinst mot priser, som Technical Machines eller pokémon.

Gold, Silver och Crystal [redigera]
Med guld, silver och kristall-generationen kom funktionen att avla pokémon genom att skicka in två kompatibla pokémon på "dagis" (day-care). Efter ett tag (beroende på art) dyker ett ägg upp på dagiset, detta innehåller en pokémon som är av samma art som mamman.

Ruby, Sapphire och Emerald [redigera]
I rubin, safir och smaragd-generationen lade utvecklarna in en tävlingsform där man tävlar med sina pokémon i olika klasser och grader, med flera olika moment (coolhet, smarthet, söthet, skönhet och tuffhet). Genom att du matar din pokémon kan den öka sina chanser att vinna en rosett. Ju fler rosetter den vinner i en tävling i en klass, desto högre kan den nå i tävlingsrang.

Ännu en ny funktion till spelen är de så kalla "Secret Base"-platserna. Spelaren kan göra anspråk på ett hemligt utrymme i spelet som man sedan kan inreda med möbler.

Diamond, Pearl och Platinum [redigera]
Till generation fyra, diamant-, pärl- och platinum-spelen, släpptes några nya funktioner. Till exempel kan man över WiFi för första gången byta pokémon eller strida med andra spelare runt om i världen

Kannibalism i djurvärlden [redigera]

Inom djurvärlden är kannibalism relativt sällsynt. Det finns en del djurarter som kan praktisera det under stress, men få utanför insektsvärlden och vissa fiskarter praktiserar det regelbundet. Inom djurnäringen finns många exempel på att instängda djur i en dålig miljö tillgriper kannibalism, till exempel bland grisar eller höns. Ofta är det då ungar som utsätts.

Inom flera spindelarter överlever honan äggläggningen och försvarar äggsäcken tills ungarna kläckts, bara för att senare dödas och ätas av de nyfödda spindlarna.

Bland en del flocklevande rovdjur, som till exempel lejon och vargar, händer det ofta att en ny hanne som tar sig in i flocken dödar de ungar som finns; detta är dock sällan kopplat till kannibalism.
Kannibalism bland människor (antropofagi) [redigera]
Kannibalism

Androfagi (grekiska ανδροφαγος, av ανήρ, genitiv ανδρος ’man’, ’människa’, och φαγείν ’äta’) betecknar människoätare.

Det finns olika mer eller mindre väl underbyggda berättelser om kannibalism från alla världsdelar. Idag tvekar forskare om hur stor andel av dessa som har någon substans. Det finns få belägg för att kannibalism någonsin varit särskilt utbrett. Berättelser om kannibalism är sällan ögonvittensskildringar och handlar ofta om folk på avlägsna platser. Ett viktigt undantag är dock Kina där kannibalism, framför allt "överlevnadskannibalism" (se nedan) men i tidig historieskrivning också kannibalism som rituell hämnd eller skändning rapporterats om den egna folkgruppen under hundratals år.

Bland människor är det idag sällsynt med kannibalism med näringsintag som syfte, istället talar man om rituell kannibalism, där valda kroppsdelar äts av rituella skäl. Det finns ett flertal belägg från stamstrider i Afrika där segraren äter förlorarens hjärta för att ta del av dennes styrka, senast i Kongo och Liberia. I rituella sammanhang förekom människooffer och sannolikt kannibalism i Norden under vikingatiden och hos Aztekerna. I modern tid finns belägg för att kannibalism förekommit och eventuellt fortfarande förekommer hos vissa stammar på Nya Guinea.

I regel förknippas kannibalism med just föreställningar om att den som äter delar av en död fiendes eller väns kropp övertar en del av dennes styrka, mod eller andra goda egenskaper. I dessa fall kan kannibalism emellanåt också sammanknytas med att man tar delar av besegrade fienders kroppar som troféer, oftast huvud eller händer.

När man äter personer utanför den egna gruppen, kallas det exokannibalism. Motsatsen, när man äter kvarlevorna av en medlem av den egna gruppen, kallas endokannibalism. Det kan finnas kulturer där man praktiserat såväl exokannibalism som endokannibalism.

Under extrema omständigheter av isolering och svält finns det dokumenterade fall av att människor ätit av varandra för att överleva, vilket då kallas överlevnadskannibalism. Exempel på detta finns i Alive (film) som är baserad på en verklig händelse.

Växternas betydelse [redigera]
Växternas och vissa algers fotosyntes ändrade för länge sedan sammansättningen av jordens atmosfär, så att den nu innehåller en stor andel syre som djuren och andra organismer är beroende av. Alla växter använder sig av fotosyntes för att få tillgång till den energi och det kol de behöver. Den sker i kloroplasterna, en grön organell i växtcellen, där växten omvandlar solljus, koldioxid och vatten till druvsocker och syrgas.

Växter och människan [redigera]
Människorna är beroende av växterna för sitt intag av näring, både direkt i form av exempelvis spannmål, frukt och grönsaker, men även indirekt, eftersom växter är grunden i nästan samtliga näringskedjor. Näringen i växterna frigörs när druvsockret bryts ned till energi till exempel i människokroppen. Tillsammans med syrgasen vi andas in blir restprodukten koldioxid och vatten. Det kallas för cellandning.

Växter är en viktig råvarukälla. Träd ger byggnadsmaterial och pappersmassa. Många textilier produceras av växter, såsom bomull. Många läkemedel har eller har haft växter som verksamma ämnen.

Se även jordbruk och skogsbruk.

Indelning [redigera]
Enligt domänsystemet är växtriket detsamma som det tidigare underriket embryofyter. Detta delas in i bryofyter (mossor) och tracheofyter (kärlväxter). Enligt det äldre tvårikessystemet ingick även svampar och alger i växtriket.

Växternas evolution [redigera]
Det man i vardagligt tal menar med växter är oftast mångcelliga, landlevande växter. De omfattar kärlväxterna som har blad, stammar eller stjälkar och rötter. Även mossor har liksom kärlväxterna celler med cellväggar av cellulosa och de flesta får sin energi via fotosyntes. Det finns omkring 300 växtarter som inte är fotosyntetiska utan parasiterar på fotosyntetiska växter. Växterna skiljer sig från grönalger, som de utvecklades från, genom att ha specialiserade fortplantningsorgan som skyddas av vävnader som inte i sig deltar i fortplantningen.

Mossorna uppstod under paleozoikum. De kan bara överleva i fuktiga miljöer eftersom de saknar kärlsträngar som transporterar vatten inuti växten. Kärlväxterna uppstod under silur och under devon hade de utvecklats till en mängd arter och spridits till många olika miljöer. Detta berodde bland annat på att kärlväxter inte har mossornas begränsningar, utan exempelvis har kärlsträngar som transporterar vatten genom hela växten. De första primitiva fröväxterna var enkla nakenfröiga växter(Gymnospermae) Deras frön har inte ett skyddande lager utan pollenet landar direkt på embryot. Det har funnits flera grupper av nakenfröväxter, men de enda som finns kvar i nutid är barrväxterna. Arter under devon var Pteridospermae och Cordaites. Båda grupperna är nu utdöda. Under karbon, perm och trias differentierades de nakenfröiga växterna i flera grenar, av vilka en del numera är utdöda medan övriga är de ovan nämnda grupperna fröormbunkar, cykadofyter. Till skillnad från sporer som behöver fukt för att utvecklas, tål frön mycket torrare förhållanden.

Under krita för ca 120-100 miljoner år sedan började gömfröväxternas, som ibland kallas "blomväxter", explosionsartade utveckling. De utvecklades från nakenfröväxter under jura och dessa växter kom så småningom att helt dominera. Skillnaden mellan gömfröväxter och nakenfröväxter är att hos gömfröväxterna är fröembryot inneslutet i en skyddande hinna som pollenet måste tränga igenom.

Växtfossil [redigera]
Huvudartikel: Växtfossil
Fossila växter har gett upphov till bland annat stenkol och bärnsten. Träd bildar ofta fossil, se förstenade träd. Fossila trädstammar brukar förekomma som polystrata fossil, som använts som argument för kreationism.

Se även fytolit.

Utbredning [redigera]
Växter finns över stora delar av jordytan. De utgör den överlägset största delen av jordens biomassa. Se växtgeografi och trädgränsen.

Växter i haven [redigera]
I haven finns framför allt alger, som numera inte räknas till växtriket. Eftersom växter och alger är beroende av solljus finns de inte i djuphaven. Ett exempel på en vanlig svensk marin blomväxt är ålgräs

Handboll är ett bollspel som spelas mellan två sjumannalag (1 målvakt och 6 utespelare) inomhus och, i mindre omfattning, utomhus. Spelet går ut på att spela in bollen i motståndarnas mål. En handbollsmatch är 2 gånger 30 minuter för spel på högre nivå än junior. Handbollen föddes på Ordrups gymnasium i Danmark under slutet av 1890-talet, även om liknande spel funnits i Europa, Nordfrika och på Grönland sedan medeltiden. Herrhandboll finns med på OS-programmet sedan 1972 (ingick även 1936). VM i handboll spelas vartannat år.

Strandhandboll är en relativt ny form av handboll som har blivit populär de senaste åren. Den spelas på sand, men principen i spelet är densamma förutom att man oftast spelar med färre antalet spelare på planen.
Historia [redigera]
En handboll

Huvudartikel: Handbollens historia

Handbollen föddes i slutet av 1800-talet i Danmark.

Från detta utvecklades handbollens regler och spelsätt. 1938 spelades den första världsmästerskapen i handboll och 1972 blev inomhushandbollen en OS-gren. Sveriges herrar har som enda nation deltagit i alla världsmästerskap utom ett som varit i handboll (1938 - 2009)(ej 2007).

Handboll anses vara en av de äldsta sporterna i historien. Redan "de gamla grekerna" och även romarna ska ha spelat något som bär vissa likheter med dagens handboll.

Mot slutet av 1800-talet förekom handboll i sin nuvarande form i Uruguay, Tyskland och området som senare skulle bli Tjeckoslovakien. Då spelade man handboll som träning för gymnaster och som ett sätt för fotbollsspelare att hålla i gång mellan säsongerna - utomhushandboll. Spelet utvecklades ytterligare under början av 1900-talet i främst Danmark, Tyskland och Sverige, där det svenska namnet handboll gav namn åt det internationella handball. Det internationella handbollsförbundet International Handball Federation (IHF) bildades den 11 juli 1946 och har (2006) 150 medlemsländer.

I OS gjorde handbollen sin entré först 1936 i Berlin. Då var handbollen med som uppvisningsgren på en utomhusarena med elva spelare i varje lag. Därefter blev det ingen mer handboll förrän 1972 i München, då först var den med som officiell olympisk gren. Damerna fick vänta ytterligare fyra år tills de gjorde sin debut på den olympiska scenen 1976 i Montreal.
Regler [redigera]
Straffkast
Domarna visar tecknet för passivt spel

De grundläggande reglerna i handboll är att man inte får ta mer än tre steg utan att studsa bollen, man får inte studsa, ta upp bollen och sedan studsa igen, man får inte heller putta med raka armar, rycka i eller slå andra spelare eller säga könsord. Man får inte heller springa på en spelare som står still. Man får däremot spärra med kroppen och utöva kroppskontakt med vinklade armar.

Planen är 40 meter lång och 20 meter bred. Bollen och samtliga inbytta spelare måste vara innanför planens ytterlinjer. Mitt på vardera kortsida finns ett mål som är 3 meter brett och 2 meter högt (innermått). Stolpar och ribba ska vara 8 cm breda. Utespelare får inte vidröra golvet närmare än 6 meter från målet och målvakten får inte passera denna linje med boll. Går bollen utanför planen döms inkast (längs planens långsida) eller hörnkast (längs planens kortsida) för motståndarlaget. Är det försvarande lagets målvakt eller anfallande utespelare sist på bollen när bollen går ut längs kortsidan döms dock målvaktskast, det vill säga att målvakten påbörjar spelet innanför målgårdslinjen (sexmeterslinjen).

Bollen är 58-60 cm i omkrets och väger 425-475 gram när herrar spelar. Motsvarande mått för dambollar är 54-56 cm och 325-400 gram. I Sverige får man använda klister från ca 15 års ålder. I många andra länder är denna ålder lägre.

Frikast döms om en spelare gör en regelförseelse. Kastet ska läggas där förseelsen ägde rum, dock utanför den streckade frikastlinjen (niometerslinjen). Straffkast (sjumeterskast) döms vid förhindrande av klar målchans antingen av försvarande spelare, åskådare som beträder planen eller använder en visselpipa eller av felaktig domaravblåsning. Om anfallande spelare anses ha kontroll över boll och balans dock inte straffkast. Även force majeure-händelser vid klar målchans, såsom att taklamporna slutar fungera leder till straffkast. Straffkast döms också om en utespelare täcker skott innanför målgårdlinjen (sexmeterslinjen). Straffkastet utförs av en spelare (utespelare eller målvakt), bakom straffkastlinjen (sjumeterslinjen). Ej deltagande utespelare måste stå utanför frikastlinjen. Målvakten måste befinna sig högst fyra meter från målet (fyrameterslinjen).

Man får inte heller hålla ett för lågt tempo; upplever domarna att det anfallande lagt tar för lång tid på sig höjer de ena handen till varning för passivt spel. Kommer laget då inte till avslut går bollen över till motståndarna. Passivt spel kan även dömas om en spelare till exempel avstår från att skjuta i ett klart skottläge.
Handboll i världen [redigera]

Handboll är framför allt populärt i Europa och norra Afrika.
Internationella mästerskap [redigera]
Tjeckien vs Frankrike i Euopamästerskapet 2010.

11-mannahandboll utomhus för herrar fanns på olympiska programmet 1936. Sedan 1972 (herrar) och 1976 (damer) är 7-mannahandboll OS-gren.

Det första officiella världsmästerskap för herrar arrangerades 1938, både 11-manna utomhus och 7-manna inomhus. I det senare deltog fyra länder och matcherna spelades i 2 x 10 minuter.

Världsmästerskap i 11-mannahandboll utomhus arrangerades 1938–1966. Dam-VM 11-manna utomhus spelades 1949, 1956 och 1960. Damerna spelade VM utomhus också 1957 och 1962, dock med 7-mannalag.

Av 7 utomhus-VM för herrar vann Sverige 1948. Övriga VM vanns av Tyskland 1938 och 1959, Västtyskland 1952, 1955 och 1966 samt Östtyskland 1963. På damsidan vann Rumänien 3 av de fem utomhusmästerskapen.

Det första VM-slutspelet inomhus i fullformat för herrar ordnades i Sverige 1954, med värdlandet som vinnare. 1976–1992 hölls även B-VM och C-VM. Damernas första VM spelades 1965. Sedan 1993 arrangeras VM-slutspelen varje udda år; herrarna spelar januari–februari, damerna i december.

På herrsidan har Europa dominerat totalt och hittills tagit samtliga mästerskapsmedaljer. Närmast att ta medalj har Nordafrika varit; Egypten 2001 och Tunisien 2005 har kommit fyra i VM. Sverige 1954, 1958, 1990 och 1999 och Rumänien 1961, 1964, 1970 samt 1974 har vunnit VM flest gånger.

Även på damsidan dominerar Europa, men de övriga kontinenterna närmar sig och Sydkorea är en toppnation (VM-guld 1995 och OS-guld 1988 samt 1992. Sovjetunionen (1982, 1986, 1990) och Ryssland (2001, 2005, 2007, 2009) har vunnit flest VM-titlar. Dessutom vann Sovjetunionen OS-guld 1976 och 1980.
Sverige [redigera]

Huvudartikel: Handboll i Sverige

Den svenska handbollens så kallade "fader" var Göran Wahlström som introducerade spelet på 1910-talet i Karlskrona. Svenska Handbollförbundet bildades 1930 och valdes in i Riksidrottsförbundet 1931. Förbundets kansli ligger i Stockholm i Sverige.

Naha-te [redigera]
Naha-stilens karate, Naha-te, kännetecknas av kraftiga korta cirkulära rörelser, "vridfixerade" ställningar där kampen utförs på mycket nära håll. Korrekt utförd andning är en stor del av Naha-te. Bland stilarna som tillhör Naha-te är Goju-ryu den mest framträdande.

Shuri-te [redigera]
Shuri-stilens karate, Shuri-te, kännetecknas av vad karate är känt som för de flesta; långa, yvigare, kraftfulla, raka tekniker som utförs med djupa ställningar. Bland stilarna som tillhör Shuri-te är Shotokan den mest framträdande.

Tomari-te [redigera]
Tomari-te är lite av en blandning mellan både Shuri-te och Naha-te. Bland stilarna som tillhör Tomari-te är Matsubayashi-ryu den mest renodlade Tomari-stilen.

Skolor [redigera]

Stamträd över ömsesidiga inflytelser mellan dagens fyra dominerande karate-skolor i sin utveckling och påverkan från relevanta konfessionella och filosofiska strömningar Budō [redigera]

Grundaren av Shotokan, Funakoshi Gichin, taget 1942Det finns många olika stilar med olika tolkning och fokusering på olika delar av karaten. Det som skiljer sig åt mellan stilarna är främst vilka tekniker som tränas mest, samt hur slag, blockeringar och rörelsemönster utförs. I mitten av 1930-talet var sex skolor antagna in i Dai Nippon Butoku Kai och därmed erkända som Gendai Budō (modern Budo):

Shito Ryu med grundaren Kenwa Mabuni
Wado Ryu med grundaren Hironori Ohtsuka
Shotokan med grundaren Gichin Funkakoshi
Goju Ryu med grundaren Chojun Miyagi
Shindo Jinen/Shizen Ryu med grundaren Yasuhiro Konishi
Kushin Ryu med grundaren Kiyotada Sannosuke Ueshima, 1893-1987
Övriga [redigera]
Andra kända stilar idag är:

Ryuei Ryu
Uechi Ryu
Shorin Ryu
Kyokushin Kai
Gensei Ryu
Shorinji Ryu
Ashihara karate
Kan Zen Ryu
Tsu Shin Gen
Träning [redigera]
Träning (liksom tävling) sker antingen i form av kata (rörelsemönster) eller kumite (fight).

Kata [redigera]
I dagens karate tränas kata tillhörande alla tre grundstilar i nästan alla karateskolor på grund av tävlingar och därför är det svårt att träna enbart Shuri-te, Naha-te eller Tomari-te som tävlingsutövare. Om man istället väljer att definiera de tre grundstilarna efter karate kata, så symboliserar Kusanku och Itosu no Passai (även kallad Passai Sho inom Shorin ryu) Shuri-te bra. Naha-te symboliseras bra av Suparinpei från Goju Ryu. Tomari-te symboliseras väl av Tomari Chinto från Matsubayashi-ryu eller Anan från Ryuei-ryu. Dessa kata återfinns i nästan alla stilar med liknande utförande, men ursprunget och huvudidén är den samma. Detta gäller de flesta kata för följande tolv skolor:

Trädgårdstomte
Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Små trädgårdstomtar.

En trädgårdstomte är en skulptur av en tomte, som man kan ha som dekoration i sin trädgård. Storleken varierar men höjden brukar vara mellan 40 och 75 cm. Vanligen är den serietillverkad i plast eller lergods och kan köpas i många trädgårds- och inredningsbutiker. Dessa är vanliga i bland annat Storbritannien och Frankrike.
Stölder av trädgårdstomtar [redigera]

I filmen Amélie från Montmartre har Amelies pappa en sådan här trädgårdstomte, som han vårdar ömt. Amelie kidnappar tomten och låter en flygvärdinna hon känner hjälpa den få resa runt i världen. Detta gör Amelie för att hon vill få sin pappa, som är änkling, till att själv ge sig iväg på en resa, istället för att gå där hemma i sin trädgård och bli isolerad.

Kanske med inspiration från filmen, har somliga människor gjort det till en sport att stjäla, eller "kidnappa", trädgårdstomtar.

Enligt somliga källor[källa behövs] är det en ursprungligen fransk organisation som kallas Trädgårdstomtarnas Befrielsefront (franska: Front de Libération des Nains de Jardins), som utför kidnappningen och tar med sig figurerna och "återför" dem till skogen. De som stjäl tomten lämnar en lapp med inskriptionen: Liberté, égalité, fraternité (frihet, jämlikhet, broderskap). Organisationen menar, att trädgårdstomtar far illa av att vara "instängda" i folks trädgårdar.

Andra som stjäl tomtar hävdar med bestämdhet att tomtarna inte ska "tillbaka till skogen" utan hävdar att tomtarna ska ut och resa. Har man då fått sin tomte stulen, kan man räkna med att få ett vykort, med en bild på sin tomte bredvid något känt turistmål. Det förekommer att en kidnappad tomte återvänder efter en sådan här resa. I Frankrike där det hela startade har man hittat en speciell plats för tomtar som kidnappats och varit ute på olika resor.

Bävrar kan nå en längd upp till 75 cm (europeisk bäver) respektive 100 cm (amerikansk bäver) utan svans och en vikt på cirka 20 till 30 kilogram.[3][4] Pälsen är brun och mycket tät. På en kvadratcentimeter hud finns omkring 23 000 hår. Människans hud har bara 600 hår per kvadratcentimeter. Pälsen skyddar djuret mot underkylning och bävrarna rensar den fortlöpande och smörjer in den med ett flottigt ämne, bävergäll. Med sina spolformiga kroppar, med svansen som liknar en fena och med simhud mellan fingrarna är bävrarna perfekt anpassade till livet i vattnet.[4] När bävrar dyker stänger de näsan och öronen. De klarar sig under vattnet utan att andas i upp till 20 minuter.

Utbredning [redigera]
Den europeiska bävern fanns tidigare i stora delar av Europa och Asien. Efter många år av jakt och förstöring av dess habitat genom lantbruk och röjning, främst utdikningar, gick antalet bävrar starkt tillbaka. 1873 fridlystes bävern i Sverige, men då var det redan för sent. Efter femtio år av frånvaro återinplanterades mellan 1922 och 1939 ca 80 bävrar i Sverige. De köptes från Norge och släpptes ut på 19 olika platser.[3] Att bävern klarade sig från utrotning i Norge beror på att en enskild markägare fridlyste bävern på sina egna marker redan 1840.[4]

Den nordamerikanska bävern är fortfarande rikligt förekommande i stora delar av kontinenten. Där är också en begränsad jakt tillåten. Beståndet i Finland består till stor del av amerikansk bäver. Man importerade bävrar från både Kanada och Norge efter det att den inhemska arten utrotats.[4] På grund av intensiv jakt har inte den finska populationen ökat lika snabbt som den svenska och norska populationen.

Levnadssätt [redigera]
Bävrar lever alltid i närheten av vattendrag eller sjöar.[1] Där bygger de sina dammar och hyddor av grenar, kvistar och slam. Dammbyggnaderna har ofta betydande storlek, den hittills längsta hittades 2007 i den kanadensiska delstaten Alberta med en längd på 850 meter.[5] Vanligtvis ligger hyddans ingång under vattenytan. En vuxen bäver kan under en natt gnaga av ett träd med 50 centimeters diameter. När bävern fäller större träd är den enbart ute efter det tunna grenverket högst upp. Är trädet över en viss diameter gnager bävern bara igenom cirka 2/3 av stammen, lagom mycket för att trädet vid nästa kraftiga oväder garanterat kommer att falla. Fenomenet att invänta blåsigt väder har kunnat studeras under många år vid Kottlasjön på Lidingö där en bäverfamilj har etablerat sig sen ett tiotal år tillbaka. Vid tunna stammar gnager bävern helt igenom och släpar sedan ner trädet till sitt vattendrag.

Bävrar går inte i ide utan är aktiva hela året men i nordliga delar av utbredningsområdet är de på grund av is och snö tvungna att stanna i sina bon.[4] I maj månad föds årskullen som kan bestå av upp till fyra ungar. Barn brukar säga att bävrar äter träd men trädfällandet görs för att få material till dammbyggen och hyddan. Födan består främst av blad, bark, örter och vattenväxter. Bävern fäller även större träd.

Hannar av bävern lever med samma hona hela livet.[6] Ungarna stannar hos sina föräldrar tills de är två år, alltså finns det oftast två kullar, årskullen och den från det föregående året hos föräldrarna.

För 10 000 år sedan utrotades en art av jättebäver (Castoroides ohioensis) i Nordamerika som kunde bli upp till 2,5 meter lång. De kunde krossa sina fiender med svansen som kunde bli upp till 0,7 meter på bredden.[källa behövs]

Bildgalleri [redigera]
Bäverdamm i Navarån
Typisk bäverhydda.
Här har en damm börjat att byggas.
Bävergnag i vid en liten älv i Norge.

Färska bäverspår vid Kottlasjön på Lidingö.
Bävergnag vid Dammtorpssjön, Nacka.
Bävergnag vid Flaten, Stockholm.
Bäverhydda i Jätturns naturreservat, Dalarna.


Referenser [redigera]
Tryckta källor [redigera]
S. Ulfstrand & T. Ebenhard (redaktion), Djur i Sveriges natur - Däggdjur, Bertmarks förlag, 1997, ISBN 91-973632-5-1
B. Jensen, Nordens däggdjur, andra upplaga 2004, Prisma förlag, ISBN 91-518-4432-X
Kai Curry-Lindahl, Däggdjur, Groddjur & Kräldjur, Norstedts, 1988, ISBN 91-1-864142-3
Noter [redigera]
1.^ [a b] Encyclopedia Brittanica, utgåva 11
2.^ Bäver i Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1:a upplagan, 1922)
3.^ [a b] Djur i Sveriges natur (1997) s. 90-95
4.^ [a b c d e] Nordens däggdjur (2004) s. 106-112
5.^ THE LONGEST BEAVER DAM IN THE WORLD på GeoStrategis.com
6.^ Dägg-, grod- och kräldjur (1988) s. 248-250
Externa länkar [redigera]

Igloo
Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Igloo

För glassen Igloo, se Igloo Cola.

Igloo (mindre vanlig alternativ stavning iglo), kupolformad snöhydda, bostad för kanadensiska inuiter i området mellan Mackenziefloden och Labradorhalvön; den används också i viss utsträckning även hos polarinuiterna på nordvästra Grönland. Igloon är delvis nedgrävd och med ingångstunnel. Som jaktbostad; tillfällig byggnad av packad snö som skurits ut i block och staplats kupolformat i stigande varv. Iglu betyder "hus" på inuiternas språk inuktitut.

I Sverige uppfördes den första igloon på Stalltjärn i Storlien mellan jul och nyår 1932, då i sportsligt syfte. Denna igloo blev startskottet på den rörelse i Sverige som kom att kallas iglooismen.

haha nu får det räcka xD annars stämmer google oss xD <333333333333333333

haha faaiiilll :D <333333333 ^^

vah ? ; P