January
Wednesday 5 May 2010 photo 2/2
|
De här är till för att bara skriva av mig allt som händer & har hänt. Saker som jag oroar mig för. Kan bli hur lång som helst. De beror på hur mycke jag orkar. Men skulle jag bara orka skulle den ha blivit dagar lång att läsa.
Mitt liv har verkligen aldrig varit perfekt, som många andras kanske? Jag vet att jag inte är den ända med problem & de vill jag verkligen inte förmedla! Men jag har lite annat som jag mår dåligt för, saker jag inte tror att så många har eller kommer uppleva. De är inte ett sjukt kul. Tårar för tårar liksom, behövs så mycke mer ord? Jag förstår mina föräldrar helt & hållet. Att dom kanske måste lägga ner lite mer tid på de här. Men de känns aldrig som om jag har fått någon tid med dom alls. Nicklas hockey har liksom tagit stopp. & jag vet att jag bara sitter uppe på mitt rum nu för tiden. Men de är ett ställe jag verkligen kan koppla av ifrån, allt från skolan & sådär. Ett ställe jag kan skriva av mig på, jag är ingen människa som kan sitta & prata om stora problem man har. Jag tycker de är jobbigt. De är därför jag aldrig kan gå till nån & prata om de här. Jag hatar att folk ska se mig gråta. De är de värsta som finns, från min sida. De är egentligen bara två som vet om de här av mina kompisar. Malin & Elin, även dom som har sett mig gråta om de här. Men liksom bara de va jobbigt. Seriöst två av mina allra bästa kompisar. Jag kan inte ens gråta inför dom.
Ibland önskar jag verkligen att pappa aldrig hade lagt ner den tiden på Nicklas hockey. Lagt ner mer tid på oss båda. Jag vet att pappa verkligen brinner för oss två. Ville verkligen de bästa i Nicklas hockey lag. Jag har försökt att aldrig gnälla, även om jag har gjort de ibland. Men de har varit jobbigt. Mamma på varenda match eller jobbet. Pappa på varje träning. Som jag sa högre upp. Jag har alltid fått klarat mig själv. Jag har fått lagat mat några gånger & sådär för Nicklas hockey. Men fortf. jag gnäller inte för de! Jag vill verkligen inte förstöra nånting för min lillebror. Han har haft de jobbigt med lag. Bytt hit & dit. & jag vet att han inerst inne verkligen villl hålla på med hockey & jag týcker de är skit kul!
Till andra saker. Som i skolan, allting tar bara för mycke tid, jag menar verkligen allting, jag orkar inte med de. Skolan dödar mig sakta. Att jag alltid får sitta själv sen allt bråk. De är som om jag bara duger när man är själva med er. & kom ihåg att jag bara säger hur jag känner. & jag skulle aldrig skita i hur ni känner. När ni kramar alla andra & jag bara får sitta där.
Killar hit & dit, finns de något större problem än killar? inte för mig ialf. Jag har fan bara haft otur, hela jävla tiden & de är inte så jävla kul. De finns så mycke jag kan säga som har med de just nu. Men saker jag inte vill ta upp, eftersom jag inte vet själv hur de är än. Jag får aldrig något svar, men ibland känns de som om de är bra. Ibland inte. Ska jag vara ärlig har jag ingen lust att bry mig. Han vet allting som jag har velat att han ska veta. Men ah. De känns som att allt jag gör bara är meningstlöst med de. De spelar ingen roll hur mycke jag gillar han eller så. Men till viss del är de klart som fan jag förstår han också. Men bara ibland.. När jag frågar om svar, får jag aldrig de svaret jag söker, de svaret jag vill ha, hur vi ska göra. Även om vi har sagt att vi ska försöka fortf. & sådär. Men då slutar man bara svara på sms & facebook & allt sånt skit. Orden är slut just nu. Men, jag vågar inte ens smsa längre..
Jag förstår att ingen orkar läsa de här. Kommer kanske ta bort de här till & med. Jag vill bara skriva av mig & just nu vill jag nästan att hela världen ska se de. Men ändå inte, jag vet inte hur jag ska göra liksom, vi får helt enkelt se!
Men jag vill verkligen bara tacka dom som verkligen bryr sig. Ni är världens bästa, utan er skulle jag aldrig ha left än idag. & tvecka fan inte om att ta åt er, för jag lovar att ni vet att jag menar just dig. Jag älskar er, behövs mer ord?
Mitt liv har verkligen aldrig varit perfekt, som många andras kanske? Jag vet att jag inte är den ända med problem & de vill jag verkligen inte förmedla! Men jag har lite annat som jag mår dåligt för, saker jag inte tror att så många har eller kommer uppleva. De är inte ett sjukt kul. Tårar för tårar liksom, behövs så mycke mer ord? Jag förstår mina föräldrar helt & hållet. Att dom kanske måste lägga ner lite mer tid på de här. Men de känns aldrig som om jag har fått någon tid med dom alls. Nicklas hockey har liksom tagit stopp. & jag vet att jag bara sitter uppe på mitt rum nu för tiden. Men de är ett ställe jag verkligen kan koppla av ifrån, allt från skolan & sådär. Ett ställe jag kan skriva av mig på, jag är ingen människa som kan sitta & prata om stora problem man har. Jag tycker de är jobbigt. De är därför jag aldrig kan gå till nån & prata om de här. Jag hatar att folk ska se mig gråta. De är de värsta som finns, från min sida. De är egentligen bara två som vet om de här av mina kompisar. Malin & Elin, även dom som har sett mig gråta om de här. Men liksom bara de va jobbigt. Seriöst två av mina allra bästa kompisar. Jag kan inte ens gråta inför dom.
Ibland önskar jag verkligen att pappa aldrig hade lagt ner den tiden på Nicklas hockey. Lagt ner mer tid på oss båda. Jag vet att pappa verkligen brinner för oss två. Ville verkligen de bästa i Nicklas hockey lag. Jag har försökt att aldrig gnälla, även om jag har gjort de ibland. Men de har varit jobbigt. Mamma på varenda match eller jobbet. Pappa på varje träning. Som jag sa högre upp. Jag har alltid fått klarat mig själv. Jag har fått lagat mat några gånger & sådär för Nicklas hockey. Men fortf. jag gnäller inte för de! Jag vill verkligen inte förstöra nånting för min lillebror. Han har haft de jobbigt med lag. Bytt hit & dit. & jag vet att han inerst inne verkligen villl hålla på med hockey & jag týcker de är skit kul!
Till andra saker. Som i skolan, allting tar bara för mycke tid, jag menar verkligen allting, jag orkar inte med de. Skolan dödar mig sakta. Att jag alltid får sitta själv sen allt bråk. De är som om jag bara duger när man är själva med er. & kom ihåg att jag bara säger hur jag känner. & jag skulle aldrig skita i hur ni känner. När ni kramar alla andra & jag bara får sitta där.
Killar hit & dit, finns de något större problem än killar? inte för mig ialf. Jag har fan bara haft otur, hela jävla tiden & de är inte så jävla kul. De finns så mycke jag kan säga som har med de just nu. Men saker jag inte vill ta upp, eftersom jag inte vet själv hur de är än. Jag får aldrig något svar, men ibland känns de som om de är bra. Ibland inte. Ska jag vara ärlig har jag ingen lust att bry mig. Han vet allting som jag har velat att han ska veta. Men ah. De känns som att allt jag gör bara är meningstlöst med de. De spelar ingen roll hur mycke jag gillar han eller så. Men till viss del är de klart som fan jag förstår han också. Men bara ibland.. När jag frågar om svar, får jag aldrig de svaret jag söker, de svaret jag vill ha, hur vi ska göra. Även om vi har sagt att vi ska försöka fortf. & sådär. Men då slutar man bara svara på sms & facebook & allt sånt skit. Orden är slut just nu. Men, jag vågar inte ens smsa längre..
Jag förstår att ingen orkar läsa de här. Kommer kanske ta bort de här till & med. Jag vill bara skriva av mig & just nu vill jag nästan att hela världen ska se de. Men ändå inte, jag vet inte hur jag ska göra liksom, vi får helt enkelt se!
Men jag vill verkligen bara tacka dom som verkligen bryr sig. Ni är världens bästa, utan er skulle jag aldrig ha left än idag. & tvecka fan inte om att ta åt er, för jag lovar att ni vet att jag menar just dig. Jag älskar er, behövs mer ord?
Comment the photo
0739 34 94 00 bara å messa eller vad som helst när som helst :)
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/liindanystrom/455999006/
Visa toppen
Show footer