August
Tuesday 9 March 2010 photo 2/2
|
MÅSTE LÄSAS !!
Detta va en text som cattis skrev om sabena för ett tag sen, fyfan va fin och sorlig. Shiet ho borde bli författare så bra texten är, som om hon tagit den från ngn ;oo <3
från sista tävlingen..
Hon var ju så fin, vann dessutom sista tävlingen med en jätte ond fot, vilken underbar ponny. Vilken vinnarskalle. Vilken vilja. Vilken lycka.
Jag saknar henne oerhört mycket. Vill att de fya åren ska börja om, vill att allt ska börja på nytt, jag var nio och sabena var sju. Nu är jag tretton och Sabena blev bara tio. Hann inte ens leva halva sitt liv som skulle innehålla mycket mer glädje och lycka. Mycket mer vinster och mycket mer galopper. Mycket mer bockar och mycket mycket mer pussar och kramar. Att säga " jag älskar dej" många gånger fler.
Sista dagen, vi skulle bara på återkoll, vi lastade dej och du trodde du skulle få tävla, var så ivrig. På sjukhustet var du snäll som ett lamm, och mamma ville prata med mig. Hon sa det värsta som kunde höras, du skulle bort. Du var inte frisk. Aldrig har jag varit så ledsen i hela mitt liv som den dagen. Vi körde hem och pappa skulle köra upp dej till sjukhuset. Jag stod i transporten och jag ville inte därifrån. de fick dra ut mej. Du stod kvar och åt på ditt hö, helt ovetande. Det sista ögonblicket, det glömmer jag ALDRIG kära ponny. Ibland kan jag inte sova på kvällarna för jag saknar dej så mycket. Tänker på minnen, och när jag ser videor med dej vet jag att jag hade sån tur att få uppleva dej och få träffa dej, att få rida dej varje dag. Inte nu längre. Vill bara säga fyra ord:
Jag älskar dej, Sabena. <3
;
;
;
;
;
;
;
Detta va en text som cattis skrev om sabena för ett tag sen, fyfan va fin och sorlig. Shiet ho borde bli författare så bra texten är, som om hon tagit den från ngn ;oo <3
från sista tävlingen..
Hon var ju så fin, vann dessutom sista tävlingen med en jätte ond fot, vilken underbar ponny. Vilken vinnarskalle. Vilken vilja. Vilken lycka.
Jag saknar henne oerhört mycket. Vill att de fya åren ska börja om, vill att allt ska börja på nytt, jag var nio och sabena var sju. Nu är jag tretton och Sabena blev bara tio. Hann inte ens leva halva sitt liv som skulle innehålla mycket mer glädje och lycka. Mycket mer vinster och mycket mer galopper. Mycket mer bockar och mycket mycket mer pussar och kramar. Att säga " jag älskar dej" många gånger fler.
Sista dagen, vi skulle bara på återkoll, vi lastade dej och du trodde du skulle få tävla, var så ivrig. På sjukhustet var du snäll som ett lamm, och mamma ville prata med mig. Hon sa det värsta som kunde höras, du skulle bort. Du var inte frisk. Aldrig har jag varit så ledsen i hela mitt liv som den dagen. Vi körde hem och pappa skulle köra upp dej till sjukhuset. Jag stod i transporten och jag ville inte därifrån. de fick dra ut mej. Du stod kvar och åt på ditt hö, helt ovetande. Det sista ögonblicket, det glömmer jag ALDRIG kära ponny. Ibland kan jag inte sova på kvällarna för jag saknar dej så mycket. Tänker på minnen, och när jag ser videor med dej vet jag att jag hade sån tur att få uppleva dej och få träffa dej, att få rida dej varje dag. Inte nu längre. Vill bara säga fyra ord:
Jag älskar dej, Sabena. <3
Comment the photo
miss u
så jävla fint
skrivet! önska
jag också kunde
skirva så
meningsfulla ord !
<33
21 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/liinnddiiss/447011044/
Visa toppen
Show footer