October
Wednesday 18 February 2009 photo 2/2
|
Nu till alla som undrar hur jag känner för min kusin.. Ida.
Folk frågar hela tiden om jag känner mig dissad så nu tänker jag svara helt ärligt så alla kan se. Jag orkar inte förklara för fler.
Jag och hon har delat hur mycket som helst tillsammans, och jag kan inte säga att jag inte tycker om henne. För det är inte sant.. När vi var små gjorde vi allt tillsammans, och jag lovar att vi gjorde allt! Men efter ett tag gled vi isär och träffades någongång ibland. Det blev mycket med nya kompisar, killarna kom och allt sånt. Ska jag vara ärlig så har det vart en utav dom jobbigaste tiderna i mitt liv. Att veta att hon inte fanns där för mig på samma sätt. Men även den tiden passera och vi hitta varandra igen, på det sjukaste sättet dock. Men det spelar ingen roll. Vi umgicks mycket igen och allt va toppen. Men sen kom dom där små felen man inte tänker på. Och jag vet att jag kaske inte alltid vart så mycket bättre själv. Du träffade någon, och jag fanns där när du behövde mig. Det hände om igen, men denna gång var det en ny vän. Samma sak, jag fanns där när du behövde mig. Och gångerna som det här hänt har vart många.. Somsagt, jag vet att jag inte alltid vart bättre själv. Men jag har ändå alltid försökt vara där varenda gång hon behövt mig, och jag har lärt mig dissa folk för hennes skull.. Ni säger att det verkar som att jag finns där när bara hon behöver mig. Och det är delvis sant, Så visst, jag har kännt mig dissad, men det spelar ingen roll. För så mycket hon ändå gjort för mig dom gångerna hon funnits där för mig. Det är obeskrivligt. Och jag är hennes syster, som finns där den dagen hon behöver mig.. för jag kommer att vänta vad som än händer och hur osams vi än kommer bli. ''Hur mycket jag än vill så kan jag aldrig hata dig'' du är en del av mig.
Folk frågar hela tiden om jag känner mig dissad så nu tänker jag svara helt ärligt så alla kan se. Jag orkar inte förklara för fler.
Jag och hon har delat hur mycket som helst tillsammans, och jag kan inte säga att jag inte tycker om henne. För det är inte sant.. När vi var små gjorde vi allt tillsammans, och jag lovar att vi gjorde allt! Men efter ett tag gled vi isär och träffades någongång ibland. Det blev mycket med nya kompisar, killarna kom och allt sånt. Ska jag vara ärlig så har det vart en utav dom jobbigaste tiderna i mitt liv. Att veta att hon inte fanns där för mig på samma sätt. Men även den tiden passera och vi hitta varandra igen, på det sjukaste sättet dock. Men det spelar ingen roll. Vi umgicks mycket igen och allt va toppen. Men sen kom dom där små felen man inte tänker på. Och jag vet att jag kaske inte alltid vart så mycket bättre själv. Du träffade någon, och jag fanns där när du behövde mig. Det hände om igen, men denna gång var det en ny vän. Samma sak, jag fanns där när du behövde mig. Och gångerna som det här hänt har vart många.. Somsagt, jag vet att jag inte alltid vart bättre själv. Men jag har ändå alltid försökt vara där varenda gång hon behövt mig, och jag har lärt mig dissa folk för hennes skull.. Ni säger att det verkar som att jag finns där när bara hon behöver mig. Och det är delvis sant, Så visst, jag har kännt mig dissad, men det spelar ingen roll. För så mycket hon ändå gjort för mig dom gångerna hon funnits där för mig. Det är obeskrivligt. Och jag är hennes syster, som finns där den dagen hon behöver mig.. för jag kommer att vänta vad som än händer och hur osams vi än kommer bli. ''Hur mycket jag än vill så kan jag aldrig hata dig'' du är en del av mig.
Comment the photo
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/liisakung/333534024/
Visa toppen
Show footer