juli
söndag 28 september 2008 bild 2/2
|
Jag läste precis igenom min förra blogg som jag hade i tvåan, och hittade alla mina randomhistorier som jag skrev för at underhålla mig själv på graflektionerna så här kommer lite helgläsning också för dom som har lika tråkiga söndagar som jag ^^
Der var en gång en mycket liten hest som hette Smalin. Namnet kom från hennes ursprungliga människonamn Malin och ordet small, eftersom hon ju som sagt var en mycket liten hest. Smalins dagliga händelser var att galoppera runt i sin hage och tugga på alla fyrklövrar hon kunde hitta för att försöka få turen att få dom glansigaste hovarna i hela stallet...
Smalin var det enda stoet i stallet, och alla hingstarna var förälskade i Smalin och beundrade hennes flaxande man varje gång hon travade förbi dom med sitt vita huvud bortvänt för att dom inte skulle förstå att hon tittade på dom också. det gjorde hon bara i smyg, när hon trodde att ingen såg. Den enda i stallet som märkte att Smalin inte var lika föligt oskyldig som hon ville få dom att tro var katten Snelin som brukade smyga runt i stallet och spana och tjuvsova i deras hö. Hon visste att Smalin brukade spana på speciellt en av hingstarna, den stora och svarta Balexander (förkortat från Big och Alexander, Smalin hade alltid drömt om någon som var stor och beskyddande) Hon tyckte mest om honom eftersom han hade en man som var nästan lika glänsande och välkammad som hennes egen...
Ibland när Smalin skulle ut i hagen samtidigt som Balexander skodde hon på sig sina extra höga hestskor och tog på sig sin finaste grimma, Allt för att få Balexanders fulla uppmärksamhet. Balexander var inte sen att nappa på betet och tog själv på sig sin häftigaste grimma och följde efter henne till ett litet hörn längre bort i hagen, så att de blev lite avskärmade från de andra hingstarna, Balexander var ju trots allt en väldigt svartsjuk hingst...
Trots sin svartsjuka så tillät sig Balexander att tro på sig själv och travade efter Smalin och passade upp på henne varenda ledig stund han kunde hitta mellan ridturerna med ungarna som skumpade runt på hans stackars rygg. Och hans ansträningar gav resultat, Smalin började bli mer och mer hans och de spenderade mer och mer tid tillsammans.
Även om Smalin nu hade Balexander att spendera sin tid i hagen med så glömde hon ju såklart inte bort sin så kallat knäppa sto kompis från grann hagen, Smerika (S:et kommer som en förkortning från ordet snäll då Smerika varken var speciellt liten eller stor som alla de ståtliga hingstarna)
Smerika brukade berätta underhållande historier för Smalin, iallafall tyckte hon själv de var underhållande, vad Smalin tyckte behöll hon för sig själv. Därav fick Smerika kallas för radio, eftersom man inte kunde prata med henne men det kom massa ord ur henne, men hon hoppades att Smalin skulle tycka det var lite trevligt att lyssna på och en dag erkände Smalin att hon faktiskt inte hade så mycket emot det. Så Smalin och Smerika fortsatte vara vänner och prata dumt om allt och alla lite då och då när dom träffades på sina grannfester i storhagen som var till för alla stall i trakten.
Der var en gång en mycket liten hest som hette Smalin. Namnet kom från hennes ursprungliga människonamn Malin och ordet small, eftersom hon ju som sagt var en mycket liten hest. Smalins dagliga händelser var att galoppera runt i sin hage och tugga på alla fyrklövrar hon kunde hitta för att försöka få turen att få dom glansigaste hovarna i hela stallet...
Smalin var det enda stoet i stallet, och alla hingstarna var förälskade i Smalin och beundrade hennes flaxande man varje gång hon travade förbi dom med sitt vita huvud bortvänt för att dom inte skulle förstå att hon tittade på dom också. det gjorde hon bara i smyg, när hon trodde att ingen såg. Den enda i stallet som märkte att Smalin inte var lika föligt oskyldig som hon ville få dom att tro var katten Snelin som brukade smyga runt i stallet och spana och tjuvsova i deras hö. Hon visste att Smalin brukade spana på speciellt en av hingstarna, den stora och svarta Balexander (förkortat från Big och Alexander, Smalin hade alltid drömt om någon som var stor och beskyddande) Hon tyckte mest om honom eftersom han hade en man som var nästan lika glänsande och välkammad som hennes egen...
Ibland när Smalin skulle ut i hagen samtidigt som Balexander skodde hon på sig sina extra höga hestskor och tog på sig sin finaste grimma, Allt för att få Balexanders fulla uppmärksamhet. Balexander var inte sen att nappa på betet och tog själv på sig sin häftigaste grimma och följde efter henne till ett litet hörn längre bort i hagen, så att de blev lite avskärmade från de andra hingstarna, Balexander var ju trots allt en väldigt svartsjuk hingst...
Trots sin svartsjuka så tillät sig Balexander att tro på sig själv och travade efter Smalin och passade upp på henne varenda ledig stund han kunde hitta mellan ridturerna med ungarna som skumpade runt på hans stackars rygg. Och hans ansträningar gav resultat, Smalin började bli mer och mer hans och de spenderade mer och mer tid tillsammans.
Även om Smalin nu hade Balexander att spendera sin tid i hagen med så glömde hon ju såklart inte bort sin så kallat knäppa sto kompis från grann hagen, Smerika (S:et kommer som en förkortning från ordet snäll då Smerika varken var speciellt liten eller stor som alla de ståtliga hingstarna)
Smerika brukade berätta underhållande historier för Smalin, iallafall tyckte hon själv de var underhållande, vad Smalin tyckte behöll hon för sig själv. Därav fick Smerika kallas för radio, eftersom man inte kunde prata med henne men det kom massa ord ur henne, men hon hoppades att Smalin skulle tycka det var lite trevligt att lyssna på och en dag erkände Smalin att hon faktiskt inte hade så mycket emot det. Så Smalin och Smerika fortsatte vara vänner och prata dumt om allt och alla lite då och då när dom träffades på sina grannfester i storhagen som var till för alla stall i trakten.
6 kommentarer på denna bild
Direktlänk:
http://dayviews.com/likeolikeh/272571645/
Visa toppen
Visa sidfoten