March
Friday 8 January 2010 photo 1/2
|
Du ser ut som en handikappad flicka på bilden, men jag tycker att du är söt iaf <3
Shit vad jag saknar dig Sophia.
Vi är precis likadana om man tänker efter.
Inte så att vi tänker och gör precis likadant.
Nej, vi är mer som en egen ras.
Ingen är riktigt som vi är, vi njuter av allt vi kan och hatar allt det andra.
Vi visar vad vi vill och tycker, även om det inte alltid är samma som den andre.
Det finns ingen människa jag mår så bra med som när jag är med dig.
Du vet redan att jag skulle ge dig allt jag har och göra vad som hälst för dig.
Ändå kan jag inte hjälpa att jag skriver det.
Jag gör allt jag gör med dig.
Du gör allt du gör med mig.
Även om vi inte är tillsammans finns vi med varandra.
Jag bryr mig inte om någon människa så mycket som jag bryr mig om dig.
Jag vill vara med dig för alltid.
Inte för att du är perfekt.
Utan för att du INTE är det.
För att du visar dina brister och lär andra att älska dom med.
Inte älska dig trotts allt det dåliga, utan för att du har allt du har.
Oj, det börjar bli en lång text, men du måste få veta hur mycket du betyder för mig.
Jag skulle kunna säga allt det här rakt till dig, men jag vet att vi båda skulle börja skratta och sen samtidigt skrika "GAAAAAAAAAAAAAAAYYYYYYYYY, GAAAAY, GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAYYYY!!!!".
Nu upptäcker jag att jag sitter och ler och försöker låta bli att skratta.
Jag ser det hela framför mig, och du vet hur jag blir då?
Alla mina kompisar är så trötta på att jag hela tiden pratar om dig.
För allt de pratar om och allt som händer, får mig på något sätt att tänka på dig.
Jag har nästan 6 års minnen med dig.
Det är nästan halva mitt liv.
Under all denna tid med dig finns det inget, absolut inget, jag ångrar att jag gjort med dig.
Vad är en vänskap utan upp- och nergångar?
Det är det faktum att vi trotts alla bråk alltid hittat tillbaka till varandra, som fått mig att inse att detta verkligen är höjden av vänskap.
Så människa, syster, vän, själsfrände, Sophia
Det finns inte ord för lyckan jag har som fått träffa dig.
Bara Gud (som vi båda två vet inte finns) vet hur det skulle sett ut om jag inte träffat dig.
Och det är faktiskt en tanke jag inte vill eller tänker tänka på.
Detta stycker kvinna är det bästa som hänt mig, inkluderat min födelse.
Sophia och jag bryr oss inte om att ni inte tror att vi är speciella.
Vi tänker inte bevisa något för er.
Vi är inte arga, sura eller irriterade på er.
Det räcker att vi vet.
Jag vet hur du tänker och kan tala för oss båda utan att känna mig minsta osäker.
Folk pratar så mycket skit, och om det gör dom glada så är det possitivt i mina ögon.
Det bjuder jag på.
Jag saknar att kunna träffa dig när jag vill, som när du bodde i Borrby.
Jag skulle göra mycket för att få bo närmare dig.
Men saker är som dom är.
Och vi kommer att få chans att ändra på det när vi blir äldre.
Även om den framtiden verkar suddig för vissa vänner, är den uppenbar för oss.
Det är en självklarhet att vi fortfarande älskar varandra då.
Det får ni skratta åt hur mycket ni vill, men i våra öron låter era skratt sorgligt krystade.
Vi vet att det kommer att vara så, och det räcker för oss.
Varje gång jag hör en vacker sång eller ser någon sorglig film tänker jag på dig.
Jag tänker att antingen skulle du sitta och halvsova och vara uttråkad, eller så skulle du byta låt eller lotsas behöva gå på toa för att slippa gråta.
Eller så skulle vi sitta och gråta som två kärringar tillsammans.
Det är så tydligt för mig att det skulle bli på något av dessa sätt.
Jag känner dig lika bra som jag känner migsjälv.
Innan jullovet när jag packade inför att jag skulle åka till dig, skulle jag packa ner två olika sprumpor som du hade glömt kvar.
En blå och en grå.
Jag tog upp dom och kollade på dom tills jag kom på migsjälv med att skratta.
Jag blev vettskrämd och trodde att jag var sinnessjuk.
Men jag tänkte på att vi alltid lyckas glömma något hos varandra.
Hur kan man vara så dålig på att packa ner allt som vi?
Och det tar alltid 100 år innan vi lämnar tillbaka det, för vi lyckas dubbelglömma det och tar inte med det till den andra.
Så man får vänta till nästa lov innan man får tillbaka sina solbrillor, mobilladdare, mp3 eller sina kläder.
Minns du när mamma körde mig till dig och vi upptäckte att jag glömt väskan hemma?
Herregud, hur orkar du läsa allt detta?
Jag vet inte om kanske någon läser detta och tror att vi är lesbiska, men det blir ju bara roligt att berätta för dig i såfall.
-Sophia, omg h*n trodde att jag menade att jag ÄLSKADE dig XD Asså inte som jag gör nu utan att vi typ var tsm XD!!! Hahahahahahahahaah
Det skulla faktiskt vara hysteriskt roligt.
Tänk vad länge vi skulle prata om det, du skulle aldrig låta mig glömma det, ellerhur?
När jag är med dig är det som att gå in i en annan verklighet.
Inte en annan värld, bara en annan sida av samma mynt.
Med dig pratar jag nästan aldrig om allt som är hemskt.
Bara när vi är ifrån varandra och pratar på msn, när jag är i den här verkligheten.
Då pratar vi bara om allt som är hemskt.
Men inte när jag är med dig.
Då suddar man ut det.
Det är liksom inte värt att leva med på sitt minne.
Jag behöver inte anstränga mig för att glömma det, du gör det åt mig.
Du ger mig aldrig tillfälle att tänka på saker ovärdiga att tänka på.
Du frågar mig aldrig "-Hur är det?", så jag behöver aldrig känna efter.
Om jag skulle må dåligt tar du för givet att jag säger det.
Och det är ju helt rätt.
Om jag litar på dig ska jag kunna säga precis som det är om jag vill, det är inte du som ska tvinga ur mig det mot min vilja.
Och det är så underbart att glida in i din verklighet, att hoppa över den hemska biten med att leva och bara ta det goda.
Det kan inget annan få mig att göra.
Och ingen kan heller få mig att glömma.
Bara du, som tillhör samma "slag" som mig.
Du är den ärligaste personen jag känner.
Det är så roligt att se hur du nästan med flit ljuger så hemskt dåligt att jag ska veta att du ljuger!
Om jag frågar om mitt hår är platt t.ex. ,kan du låta bli att se på mig och le lite, och lotsas att du inte hör.
Så jag får fråga igen och då säger du kankse "-Jaaadå. Det är jätterakt.".
Då vet jag att jag ska platta mer och att det var ditt sätt att vara artig.
Men oftast säger du det för att du inte pallar vänta på att jag ska bli klar.
Du skulle aldrig få för dig att säga att jag ser bra ut om jag inte verkligen gjorde det.
Och du skulle aldrig berömma något som inte är värt att berömma.
Men att säga att något är dåligt fast det är ganska bra, skulle du mycket väl kunna säga.
PRECIS som jag.
Ibland klär du dig och sminkar dig som en polsk hora.
Men det gör ju jag med.
Ibland vill jag slå dig i huvudet med en tegelsten.
Men det vill jag göra på alla, och du vill det säkert på mig ibland också.
Vissa dagar när jag är med dig kan jag vara sur som en grisapa.
Men då har jag förmodligen bara inte ätit eller sovit tillräckligt.
När du visat mig saker du gjort eller köpt och berättar hur nöjd du är vill jag ibland skratta för att jag inte alls håller med.
Men det gör ju du också med mig.
För var och en av dessa negativa sakerna ser jag det underbara i det.
Hur typiskt DIG allting är.
Och det gör genast alla sakerna obetydliga som negativiteter och possitiva.
För jag ju dig älskar.
Och visst du har bruna och gröna ögon, som inte är lika fina som mörkblåa.
Men vännen?
Mina är gråa och jag har blonderat hår.
Snacka om polsk hora stil jag har<3
Shit vad jag saknar dig Sophia.
Vi är precis likadana om man tänker efter.
Inte så att vi tänker och gör precis likadant.
Nej, vi är mer som en egen ras.
Ingen är riktigt som vi är, vi njuter av allt vi kan och hatar allt det andra.
Vi visar vad vi vill och tycker, även om det inte alltid är samma som den andre.
Det finns ingen människa jag mår så bra med som när jag är med dig.
Du vet redan att jag skulle ge dig allt jag har och göra vad som hälst för dig.
Ändå kan jag inte hjälpa att jag skriver det.
Jag gör allt jag gör med dig.
Du gör allt du gör med mig.
Även om vi inte är tillsammans finns vi med varandra.
Jag bryr mig inte om någon människa så mycket som jag bryr mig om dig.
Jag vill vara med dig för alltid.
Inte för att du är perfekt.
Utan för att du INTE är det.
För att du visar dina brister och lär andra att älska dom med.
Inte älska dig trotts allt det dåliga, utan för att du har allt du har.
Oj, det börjar bli en lång text, men du måste få veta hur mycket du betyder för mig.
Jag skulle kunna säga allt det här rakt till dig, men jag vet att vi båda skulle börja skratta och sen samtidigt skrika "GAAAAAAAAAAAAAAAYYYYYYYYY, GAAAAY, GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAYYYY!!!!".
Nu upptäcker jag att jag sitter och ler och försöker låta bli att skratta.
Jag ser det hela framför mig, och du vet hur jag blir då?
Alla mina kompisar är så trötta på att jag hela tiden pratar om dig.
För allt de pratar om och allt som händer, får mig på något sätt att tänka på dig.
Jag har nästan 6 års minnen med dig.
Det är nästan halva mitt liv.
Under all denna tid med dig finns det inget, absolut inget, jag ångrar att jag gjort med dig.
Vad är en vänskap utan upp- och nergångar?
Det är det faktum att vi trotts alla bråk alltid hittat tillbaka till varandra, som fått mig att inse att detta verkligen är höjden av vänskap.
Så människa, syster, vän, själsfrände, Sophia
Det finns inte ord för lyckan jag har som fått träffa dig.
Bara Gud (som vi båda två vet inte finns) vet hur det skulle sett ut om jag inte träffat dig.
Och det är faktiskt en tanke jag inte vill eller tänker tänka på.
Detta stycker kvinna är det bästa som hänt mig, inkluderat min födelse.
Sophia och jag bryr oss inte om att ni inte tror att vi är speciella.
Vi tänker inte bevisa något för er.
Vi är inte arga, sura eller irriterade på er.
Det räcker att vi vet.
Jag vet hur du tänker och kan tala för oss båda utan att känna mig minsta osäker.
Folk pratar så mycket skit, och om det gör dom glada så är det possitivt i mina ögon.
Det bjuder jag på.
Jag saknar att kunna träffa dig när jag vill, som när du bodde i Borrby.
Jag skulle göra mycket för att få bo närmare dig.
Men saker är som dom är.
Och vi kommer att få chans att ändra på det när vi blir äldre.
Även om den framtiden verkar suddig för vissa vänner, är den uppenbar för oss.
Det är en självklarhet att vi fortfarande älskar varandra då.
Det får ni skratta åt hur mycket ni vill, men i våra öron låter era skratt sorgligt krystade.
Vi vet att det kommer att vara så, och det räcker för oss.
Varje gång jag hör en vacker sång eller ser någon sorglig film tänker jag på dig.
Jag tänker att antingen skulle du sitta och halvsova och vara uttråkad, eller så skulle du byta låt eller lotsas behöva gå på toa för att slippa gråta.
Eller så skulle vi sitta och gråta som två kärringar tillsammans.
Det är så tydligt för mig att det skulle bli på något av dessa sätt.
Jag känner dig lika bra som jag känner migsjälv.
Innan jullovet när jag packade inför att jag skulle åka till dig, skulle jag packa ner två olika sprumpor som du hade glömt kvar.
En blå och en grå.
Jag tog upp dom och kollade på dom tills jag kom på migsjälv med att skratta.
Jag blev vettskrämd och trodde att jag var sinnessjuk.
Men jag tänkte på att vi alltid lyckas glömma något hos varandra.
Hur kan man vara så dålig på att packa ner allt som vi?
Och det tar alltid 100 år innan vi lämnar tillbaka det, för vi lyckas dubbelglömma det och tar inte med det till den andra.
Så man får vänta till nästa lov innan man får tillbaka sina solbrillor, mobilladdare, mp3 eller sina kläder.
Minns du när mamma körde mig till dig och vi upptäckte att jag glömt väskan hemma?
Herregud, hur orkar du läsa allt detta?
Jag vet inte om kanske någon läser detta och tror att vi är lesbiska, men det blir ju bara roligt att berätta för dig i såfall.
-Sophia, omg h*n trodde att jag menade att jag ÄLSKADE dig XD Asså inte som jag gör nu utan att vi typ var tsm XD!!! Hahahahahahahahaah
Det skulla faktiskt vara hysteriskt roligt.
Tänk vad länge vi skulle prata om det, du skulle aldrig låta mig glömma det, ellerhur?
När jag är med dig är det som att gå in i en annan verklighet.
Inte en annan värld, bara en annan sida av samma mynt.
Med dig pratar jag nästan aldrig om allt som är hemskt.
Bara när vi är ifrån varandra och pratar på msn, när jag är i den här verkligheten.
Då pratar vi bara om allt som är hemskt.
Men inte när jag är med dig.
Då suddar man ut det.
Det är liksom inte värt att leva med på sitt minne.
Jag behöver inte anstränga mig för att glömma det, du gör det åt mig.
Du ger mig aldrig tillfälle att tänka på saker ovärdiga att tänka på.
Du frågar mig aldrig "-Hur är det?", så jag behöver aldrig känna efter.
Om jag skulle må dåligt tar du för givet att jag säger det.
Och det är ju helt rätt.
Om jag litar på dig ska jag kunna säga precis som det är om jag vill, det är inte du som ska tvinga ur mig det mot min vilja.
Och det är så underbart att glida in i din verklighet, att hoppa över den hemska biten med att leva och bara ta det goda.
Det kan inget annan få mig att göra.
Och ingen kan heller få mig att glömma.
Bara du, som tillhör samma "slag" som mig.
Du är den ärligaste personen jag känner.
Det är så roligt att se hur du nästan med flit ljuger så hemskt dåligt att jag ska veta att du ljuger!
Om jag frågar om mitt hår är platt t.ex. ,kan du låta bli att se på mig och le lite, och lotsas att du inte hör.
Så jag får fråga igen och då säger du kankse "-Jaaadå. Det är jätterakt.".
Då vet jag att jag ska platta mer och att det var ditt sätt att vara artig.
Men oftast säger du det för att du inte pallar vänta på att jag ska bli klar.
Du skulle aldrig få för dig att säga att jag ser bra ut om jag inte verkligen gjorde det.
Och du skulle aldrig berömma något som inte är värt att berömma.
Men att säga att något är dåligt fast det är ganska bra, skulle du mycket väl kunna säga.
PRECIS som jag.
Ibland klär du dig och sminkar dig som en polsk hora.
Men det gör ju jag med.
Ibland vill jag slå dig i huvudet med en tegelsten.
Men det vill jag göra på alla, och du vill det säkert på mig ibland också.
Vissa dagar när jag är med dig kan jag vara sur som en grisapa.
Men då har jag förmodligen bara inte ätit eller sovit tillräckligt.
När du visat mig saker du gjort eller köpt och berättar hur nöjd du är vill jag ibland skratta för att jag inte alls håller med.
Men det gör ju du också med mig.
För var och en av dessa negativa sakerna ser jag det underbara i det.
Hur typiskt DIG allting är.
Och det gör genast alla sakerna obetydliga som negativiteter och possitiva.
För jag ju dig älskar.
Och visst du har bruna och gröna ögon, som inte är lika fina som mörkblåa.
Men vännen?
Mina är gråa och jag har blonderat hår.
Snacka om polsk hora stil jag har<3
Comment the photo
oeee..xxekebioxx ng hade rätt lång text nästansom om jagf inte pallade läsa mer men hehe, det gjorde jag HAHAHA!! , okej det var inte roligt men ja du är allt ddet också men du liknar inte en pols hora, okej bar när du går upp med lockigt hår på morgonen ifrån ekebo, det kan jag juförstå! ;D
saknar digggg!!!!!!<3333
xD
21 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/lillaaliceen/436172143/
Visa toppen
Show footer