SÅDÄR.

Då var sista tentan avklarad (även om det kanske blir omtenta) och allt börjar klarna i huvudet, själen och i hjärtat. Elin var glad och lättad även hon!

Nu är jag hemma och tar det lugnt och funderar över mitt konstiga liv sedan universitetet drog igång i höstas.

Jag har hatat, älskat, skrattat, gråtit, träffat vänner, förlorat vänner, brutit upp, funnit nytt, brutit samman, kommit igen, sjunkit ihop, stått rakryggad och stolt...

Vem jag är nu och var jag står och hur det går är ett mysterium som jag inte lyckats lösa men som känns okej ändå. Pusselbitarna kanske är borta för tillfället, men jag SKA lägga klart det. Jag vet vilka som gömmer bitarna och jag ska charma arslet av dom så jag kan avsluta mitt vackra, fina pussel.

Kram.

Haha! Jag har på känn att du kommer bli pussel-mästare en vacker dag!