Kollade igenom gamla bilder på min bdb, såg hur roligt vi hade det för bara ett halvår sedan. Det blir aldrig samma sak igen, och jag tycker det är så jävla synd. För ett halvår sedan och lite mer ändå hade vi alla anledningar till att vara glada. Så känns det inte längre. Jag vet inte vad jag egentligen har att vara glad för. Inget?

Vi är inte Tha Gang längre och vi träffas mer sällan. Hur fan kunde det bli så?! Sa inte vi alla att Vi skulle hålla ihop. Jag tycker vi har svikit det löftet allihop. Förr satt jag aldrig hemma ensam en fredag eller lördagkväll men nu gör jag det nästan varje helg. Ska det verkligen vara så? Alla andra är med andra istället och det är klart att det måste vara så ibland med. Men det betyder inte att man ska glömma alla andra för det. Jag är trött på det. Jag gör mitt bästa, trots att jag försöker att inte störa. Ingen gillar någon som stör. Det vet jag.

Vi måste ta mig fan skärpa oss, annars känns allt meningslöst och jag kommer skita i allt jag med. Det kommer sluta med att vi alla är ensamma. Vill vi det? Jag tror inte det.

Fan kom igen nu, hur svårt kan det vara egentligen? Tha Gang i mitt hjärta. Annars får det bli ett nytt Tha Gang, för jag vill ha någon att vara med på helgerna också. Inte bara någon man träffar ibland och snackar minnen med.

Novell jag vet, men ingen annan verkar bry sig?!

ahh tyvärr..inget är som förr längre..