januari
lördag 21 februari 2009 bild 2/3
|
Vi pratar om vart vi ska, men jag antar att vi menar hela livet.
Jag satt och skrev på bussen igår. I ett anteckningsblock. Jag tror killen bredvid mig såg vad jag skrev. För han kollade hela tiden på pappret.
Jag bad honom till och med läsa. För han såg mysig ut. Sådär snäll som man bara kan bli.
Och han sa, du är sjukt duktig på att skriva ! Håller du på med sånt där typ kurser?
Men nej, jag skriver bara sånt som kommer.
Och dyker upp.
Han log mot mig, och jag log tillbax. Hans tänder va vita, och hans hår låg lite över ögonen. Blåa. Klar blåa ögon.
Jag kunde aldrig riktigt veta hur gammal han va. men 16-19 tror jag. Någonstans där.
Det spelar ingen större roll. Han va fin ialla fall.
Sen klev han av. Och min buss resa blev väldigt seg och långtråkig. Jag saknade honom lite. Men bara lite.
Jag ser säkert honom någon annan dag. Kanske på bussen igen?
Han kanske sätter sig bredvid mig. Igen.
Då kommer jag bli varm i kroppen. Och jag tror jag kommer fnissa till och bli röd om kinderna.
För sån blir jag alltid. Nästan.
Sen jag började skriva, har allt blivit mycket lättare att förstå. Skriver man ner sina tankar, få man oftast svar på dom också. Helt underbart.
Vissa tankar skriver jag inte ner. För jag vill inte ha svar på dom. Inte ännu. Inte försen jag samlat mod för att få svar.
På just dom tankarna.
<3
Jag satt och skrev på bussen igår. I ett anteckningsblock. Jag tror killen bredvid mig såg vad jag skrev. För han kollade hela tiden på pappret.
Jag bad honom till och med läsa. För han såg mysig ut. Sådär snäll som man bara kan bli.
Och han sa, du är sjukt duktig på att skriva ! Håller du på med sånt där typ kurser?
Men nej, jag skriver bara sånt som kommer.
Och dyker upp.
Han log mot mig, och jag log tillbax. Hans tänder va vita, och hans hår låg lite över ögonen. Blåa. Klar blåa ögon.
Jag kunde aldrig riktigt veta hur gammal han va. men 16-19 tror jag. Någonstans där.
Det spelar ingen större roll. Han va fin ialla fall.
Sen klev han av. Och min buss resa blev väldigt seg och långtråkig. Jag saknade honom lite. Men bara lite.
Jag ser säkert honom någon annan dag. Kanske på bussen igen?
Han kanske sätter sig bredvid mig. Igen.
Då kommer jag bli varm i kroppen. Och jag tror jag kommer fnissa till och bli röd om kinderna.
För sån blir jag alltid. Nästan.
Sen jag började skriva, har allt blivit mycket lättare att förstå. Skriver man ner sina tankar, få man oftast svar på dom också. Helt underbart.
Vissa tankar skriver jag inte ner. För jag vill inte ha svar på dom. Inte ännu. Inte försen jag samlat mod för att få svar.
På just dom tankarna.
<3
Visa toppen
Visa sidfoten