Wednesday 30 September 2015 photo 1/1
|
Nu ska jag whina lite, så ni som inte vill läsa, kan ju gå vidare till nästa bdb.
Varning för låååååååååååång text.
Jag vet att jag varit i en nedåtgående spiral i nästan två år nu, tittar man tillbaka ser man att mina s.k. "framgångar" på hoppbanan dalade samtidigt som jag började skolan.
Jag insåg väldigt fort när jag började på kävesta, att det inte var mig det varit fel på, delvis mig kanske, men miljön på skolan och nivån på eleverna är det som avgjort.
Kävesta är första skolan sedan lågstadet jag trivits på.
Jag har för första gången fått uppleva hur det är att bli uppskattad för den jag är, jag jobbar fortfarande på att ställa in mig på att mina vänner umgås med mig för att de vill, inte för att de måste. Och någonstans där, när jag tog mitt körkort, köpte bil, fick konstruktiv kritik och beröm för uppgifterna jag gjorde och lämnade in, lärde jag mig att jag kan om jag vill.
Jag har lärt mig uppskatta mig själv för den jag är, stå upp för mig själv och inse att alla måste inte tycka om mig, tvärtom, jag är helt OK med att det finns en hel del människor på skolan som faktiskt inte tycker om mig, det gör mig inget.
Men hur var det nu, jag skulle skriva om mina djur.
Någonstans i den här härvan har jag också insett att hur mycket jag än älskar mina djur så orkar jag inte riktigt med.
Jag accepterar hellre skräp-resultaten jag får på banan än att träna dem.
Jag har för tillfället 17 kaniner, vissa skulle säga att det är ju ingenting, men just nu känns det ungefär som tio för mycket.
Jag har funderat väl och länge, och att jag hade för mycket kaniner visste jag redan för två år sedan, Det var därför Singla fick flytta, därför Tindra inte fick stanna kvar och därför Felix fick flytta till kelhem när hon som 1åring bestämde sig för att hoppning inte var något för henne.
Detta är anledningen till varför jag är så restriktiv med att köpa/behålla kaniner.
Och just nu är jag inne i valet och kvalet om jag verkligen ska avla mer.
Känns så jävla surt, spelar ingen roll vem du säljer till idag, är kaninen inte tillräckligt bra får den flytta vidare, känns mer som regel än undantag numera, folk säljer sina så kallade "Vänner" när dem bara sitter och tar plats.
Jag är väl inte så mycket bättre, eftersom jag sålde Felix.
Och jag tänker inte försvara mig själv, hej dubbelmoral i så fall.
Vet egentligen inte var jag vill komma, känns som att jag mest vill skriva av mig själv och spotta ur mig lite frustration.
Less på att sälja kaninungar är jag i vilket fall, skulle gärna fortsätta avla men vad ska man göra? käka upp de ungar man inte vill behålla?.
Har dessutom bara en avelshona av riktigt värde just nu, och jag har redan en unge efter henne, jag känner själv inget behov av att ta massa kullar på henne bara för att hon är stor, helfärgad, obesläktad och hoppar bra, kan låna ut henne till någon jag litar på om jag inte har ork och motivation till att ta själv.
Mina memoarer :-) för er som orkade läsa.
Jag vet att jag varit i en nedåtgående spiral i nästan två år nu, tittar man tillbaka ser man att mina s.k. "framgångar" på hoppbanan dalade samtidigt som jag började skolan.
Jag insåg väldigt fort när jag började på kävesta, att det inte var mig det varit fel på, delvis mig kanske, men miljön på skolan och nivån på eleverna är det som avgjort.
Kävesta är första skolan sedan lågstadet jag trivits på.
Jag har för första gången fått uppleva hur det är att bli uppskattad för den jag är, jag jobbar fortfarande på att ställa in mig på att mina vänner umgås med mig för att de vill, inte för att de måste. Och någonstans där, när jag tog mitt körkort, köpte bil, fick konstruktiv kritik och beröm för uppgifterna jag gjorde och lämnade in, lärde jag mig att jag kan om jag vill.
Jag har lärt mig uppskatta mig själv för den jag är, stå upp för mig själv och inse att alla måste inte tycka om mig, tvärtom, jag är helt OK med att det finns en hel del människor på skolan som faktiskt inte tycker om mig, det gör mig inget.
Men hur var det nu, jag skulle skriva om mina djur.
Någonstans i den här härvan har jag också insett att hur mycket jag än älskar mina djur så orkar jag inte riktigt med.
Jag accepterar hellre skräp-resultaten jag får på banan än att träna dem.
Jag har för tillfället 17 kaniner, vissa skulle säga att det är ju ingenting, men just nu känns det ungefär som tio för mycket.
Jag har funderat väl och länge, och att jag hade för mycket kaniner visste jag redan för två år sedan, Det var därför Singla fick flytta, därför Tindra inte fick stanna kvar och därför Felix fick flytta till kelhem när hon som 1åring bestämde sig för att hoppning inte var något för henne.
Detta är anledningen till varför jag är så restriktiv med att köpa/behålla kaniner.
Och just nu är jag inne i valet och kvalet om jag verkligen ska avla mer.
Känns så jävla surt, spelar ingen roll vem du säljer till idag, är kaninen inte tillräckligt bra får den flytta vidare, känns mer som regel än undantag numera, folk säljer sina så kallade "Vänner" när dem bara sitter och tar plats.
Jag är väl inte så mycket bättre, eftersom jag sålde Felix.
Och jag tänker inte försvara mig själv, hej dubbelmoral i så fall.
Vet egentligen inte var jag vill komma, känns som att jag mest vill skriva av mig själv och spotta ur mig lite frustration.
Less på att sälja kaninungar är jag i vilket fall, skulle gärna fortsätta avla men vad ska man göra? käka upp de ungar man inte vill behålla?.
Har dessutom bara en avelshona av riktigt värde just nu, och jag har redan en unge efter henne, jag känner själv inget behov av att ta massa kullar på henne bara för att hon är stor, helfärgad, obesläktad och hoppar bra, kan låna ut henne till någon jag litar på om jag inte har ork och motivation till att ta själv.
Annons
Camera info
Camera NIKON D3100
Focal length 116 mm
Aperture f/4.8
Shutter 1/800 s
ISO 800
Comment the photo
TheBrittishOne
Thu 1 Oct 2015 11:09
Förstår hur du tänker:/ jag är nog tyvärr en av dem som tycker det är viktigt att dem som är i kaningården ska vara tävlingskaniner. Samtidigt som jag föder upp och känner samma frustration som dig.
Måste säga att jag är dökär i ungen som michaela Glansk har från dig så hoppas på att din vackra tjej får fler kullar:)
Måste säga att jag är dökär i ungen som michaela Glansk har från dig så hoppas på att din vackra tjej får fler kullar:)
1 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/lillasatteliten/520501439/