August
Show more 
Thursday 4 February 2010 photo 2/157
|
Nu känner jag för att skriva. Men om det blir för kämpigt så ger jag upp.
Jag måste få skriva av mig även om ingen läser, det är bara för min egen skull.
Musiken tränger sig igenom mitt högra öra ända ut till det vänstra, det korsar
närver och forsar igenom mina blodådror och grenar sig ut i fingertopparna.
Yann Tiersen spelar finare än någonsin denna kväll. Det är torsdag och klockan
är 22.33. Idag har jag mått så otroligt dåligt, men samtidigt så bra. Det märks
att man är manodepressiv. Min medicin gör ingen skillnad alls. Läkarna höjer
dosen hela tiden känns det som, men ingen skillnad gör det. Jag är nära på
att ge upp min kropp. Själen har ju redan påväg bort men kroppen är kvar.
En levande död som livnär sig på mat och vatten. Utan djup, utan ...
Jag hittar inga ord, musiken spelar så vackert. Ni förstår säkert ingenting ..
men det är som att jag är borta. Min kropp gör så ont, det river inom mig.
Jag är så fruktansvärt rastlös. Tänk tillbaka till era barnsben, på sommaren.
Första sommarlovsdagen, mamma och pappa hindrar än från att springa iväg
men du vill, du vill, du vill! Det kliar och rivs inom dig, du vill springa,
du vill bryta dig loss från handgreppet din mor stadigt har om din arm.
Du vill springa till fjärran land, bort över regnbågen, till din skatt, till
sjörövarna som väntar bakom vågorna, till sjöjungfrurna som väntar på din
guidning att finna ro igen. Du vill springa i takt med sidorna som vänds i sagoboken
dessa syner upptstår ifrån. Du vill visa att dessa ord kan bli sanna.
Du vill springa mot ditt slott som väntar bakom snårets slut, du vill storma
in på din vita springare så att stadens invånare bakom portarna häpnar i
din närvaro! Du vill göra allt det där som du tror att man gör när man blir stor.
Men sedan väntar mardrömmen, du växte upp och insåg att du nu har ett val.
Ett val att se livet ur flera perspektiv. Dessa perspektiv blev för många för mig.
Jag skapade flera världar, flera liv och flera dimensioner. Flera tider, flera klockslag
flera planeter, flera solsystem. Ända sen jag var liten har jag hittat flera utvägar.
Det blev för mycket, och nu står jag här. 15 år och missnöjd med allt.
Jag tror och jag hoppas att det väntar något på andra sidan. När jag dör, när
min tid är inne. Då vet jag att dessa bilder kommer att spelas upp framför mig,
och när jag läst klart sista sidan i boken och stänger den för gott, då börjar det.
Äventyren vi alla har väntat på sedan barnsben, sedan mina klara ögon öppnades
för första gången. Äventyren vi alla drömmer om, äventyren vi alla vill uppleva.
Äventyren som tar oss dit vi alltid velat färdas. Äventyren som guidar oss hem.
Jag vill inte vakna, jag vill inte öppna ögonen, jag vill inte andas, jag vill att
det ska vara naturligt, inte påfrestat, inte ansträngt, inte framknuffat.
Det ska vara en del av mig, en del av min natur, en instinkt - inget val.
En sak min kropp gör av sig själv. En del av min värld, mitt liv, min själ.
Min själ ska inte behöva säga ifrån, den ska inte vara fastkedjad i mig, den
ska inte ha ett val, den ska vara ett med min kropp. Utan min kropp kan
jag inte springa, jag kan inte dansa, jag kan inte sjunga. Endast i mina drömmar.
Men jag vill ha verklighet, min själ suktar efter frihet. Så här mår jag idag.
Så här mådde jag igår. Så här mår jag imorgon, och i övermorgon.
Det här är min vardag och det krävs förändring. En förändring som ska visa
mig vägen. Vägen till sagornas och lägereldarnas hem. Vägen till friheten.
Part of an album
Camera info
Comment the photo
Har du någonsin lyssnat på Ambience? Jag skulle verkligen rekkomendera det. Det är en riktigt stor inspiration, i alla fall för mig, och gör saker och ting mer intressanta.
Jag skrev en del för ett tag sedan, litet av det går att finna på http://authspot.com/poetry/and-nobody-knew-where-it-went-a-riddle/
Men jag kan då säga att jag känner igen varenda ord du skrivit ner där asså! :o
=( Härlig text.
60 comments on this photo
Visa toppen
Show footer