August
Show more 
Thursday 4 February 2010 photo 3/157
|
"It sounds like an adventure"
http://www.youtube.com/watch?v=qmxFAT581T4
Ett smakprov av vad jag lyssnar på, så slipper alla fråga mig vilket mitt
"favoritband" är. Fuck band, älska musik.
Detta har ingenting med mig att göra.
"Storm"
"Ljudet från vattnet ilade i mina hörselgångar, det smög sig inte fram utan denna natt tog
det plats och forsade fram i bäckarna omkring mig. Jag stod i en cirkel av vatten - eld - vind - och ljudvågor som pulserade i mina ådror. Stora ljussken likt fosfor fladdrade över mig och skuggorna dansade över månens yta. Marken brann. Likt häxor sträckte sig avbilderna över det öppna landskapet jag befann mig på. Hettan trängde sig in i mina hudceller och började fräta allt eftersom. "Vad är det som händer" - ekade i mitt huvud. Vattnet hade upphört och det blev tyst. Allt stannade upp och mina tankar suddades ut. Ett starkt ljusken dök upp långt framför mig, det kom närmare och närmare - likt en vit springare kom det skenande åt mitt håll. Det blev större och större och snart insåg jag att det var påväg rakt emot mig. Ljuset blev så starkt att jag var tvungen att bevara mina ögon ifrån detta märkliga fenomen. Allt var nu vitt och jag såg otydligt på varselsen som stod framför mig. Plöstligt omfamnade den allt mörker och likt en explosion dånade ljudet av dess närvaro i mina öron. Allt var ett enda stort glitter och jag började attt dansa till något som lät som en melodi insprirerad från det mest harmoniska, hoppfullaste, lyckligaste, optimistiska land du någonsin kan föreställa dig. Ljusskenet upphörde och varelsen försvann. Kvar fanns bara ett dis av skimmer, ett lyster av små minimala fina partiklar. Jag kände mig högrest och stor till skillnad mot dessa oansenliga mönster jag nu kunde skåda på himlen. Jag nöp mig själv i armen och blinkade till några gånger. Stomen som nyss hade omfamnat både min kropp och mitt sinne var nu försvunnen. Det lyriska ljusskenet var som avsimmat och bortglömt. Jag vände blicken mot skyn och där fanns ingen sol. Men inget mörker var i närheten så långt jag kunde skåda. "Vad är det som händer?". Det blänkande skimmret lade sig likt en aura runt mig och jag kände en svag beröring av trygghet väva sig ut i kroppen. På marken fanns endast aska, gråa snöflingor tog över magiken och svävade upp från marken likt duvor som flydde sin kos. Jag klev omkring på grenar som pulvieriserades under mina bara fötter. Min klänning hade blivit smutsig och mina armar hade brännsår från eldens iver. Mitt oskuldsfulla hår var nu mörkt och ondskefullt. Skogens rollspel hade övertagit min yta men inom mig var jag samma flicka som innan denna märkliga natt. Jag kastade en sista blick mot det öppna fältet, sedan gick jag min väg. Jag hade bevittnat min första storm."
Comment the photo
2 comments on this photo
Visa toppen
Show footer