Thursday 25 February 2010 photo 21/157
|
t å r a r
Är bland det vackraste jag vet. Men vad är dessa känslosvall för underverk?
Pärlor likt vatten som speglar omgivningen med en gloria vi människor aldrig
kommer att begripa. Men jag har en tro, en tro jag alltid haft.
Det är att dessa klara droppar är små små fragment av själen som klättrar
ut för att skåda ljuset. Oftast brister vi i gråt när vi känner en inre oro, en
slags rädlsa eller åt andra hållet en djup glädje som sipprar ut genom vår
färgstarka blick. Då fäller vi dessa guldkorn. En slags känsla, en lidelse
trots att det är den enda emotionen som visar sig utåt.
Det är magiskt, jag tror att det är våran natur som tittar förbi.
Alla människor kan inte brista i gråt, alla människor kan inte öppna upp sig.
Deras inre har kanske en slags stillhet, en konstant vila. En ostördhet
som inte behöver rubbas utan det räcker med att de sörjer i tankarna.
Alla är vi olika, men alla kan känna sorg, de svarta lidandet men på olika sätt.
Comment the photo
2 comments on this photo