August
Show more 
Sunday 21 March 2010 photo 32/157
|
Smärtan är enorm, nu hamnade jag i mitt luftslott igen.
Jag ska försöka se till så att ingen väcker mig ur det.
Det är svårt, men det har gått förut och jag vill stanna här förevigt.
När jag sa adjö till dig så brast en bit inom mig. Jag känner dig knappt,
men du delade med dig av din tid i helvetet och jag min.
Jag har panik, en massa panik och skrik inom mig och jag vill göra
allt som jag kan för att slippa undan detta ogenomskådliga komplexitet.
Redan påväg ut genom porten så tittade själen fram.
Droppar av pärlemor slingrade sig sakta ner för mina kinder och jag
kände hur ilskan inom tog fatt i realtid. Känslan av att aldrig få se dig
igen gjorde ont. Att världen kunde influera min lidelse så förbluffade mig.
Sedan klev jag in i fordonet som skulle bära mig hemåt och jag
drömde mig bort i takt till musiken vilket gjorde mig lite lättare.
Väl framme klev jag ut utan att yttra mig ett ord. Det var vatten överallt.
Tyngden far sin kos utan omvägar upp till taket och jag brast ännu
en gång i gråt. Stegvis eskalerade smärtan påväg uppåt.
Jag stod en stund utanför och lutade mitt huvud mot dörrskivan innan
jag klev in. Till min tröst var jag ensam hemma och jag fann tid att
avbelasta mitt lass av blandade visioner.
Ett mellanting av existerande varelser och döda uppenbarelser.
Han är min kung och min vägledning att hamna i skrivande situationer.
Hans toner organiserar mina vilsna tankar och han hjälper mig att se klart.
Hans namn är Ludovico Einaudi.
Comment the photo
2 comments on this photo
Visa toppen
Show footer