Jag går runt med två känslor varje dag, varje timma, varje minut, varje sekund.

De försvinner aldrig, de har slagit rötter djupt inom mig och slagit följe bakom

mina ögon. De första spöket vill jag kalla för rädsla, jag vet inte vad den gör eller

vad den har för innebörd men den oroar mig, och ger mig rysningar när jag minst

anar det. Den andra känslan vill jag kalla avundsjuka, jag vet inte heller vad den

gör eller vad den har för mening emot oss människor men den äter upp mig innif-

rån. Jag kan inte få bort dom, det går inte. Det är omöjligt, dom har funnits där

så länge jag kan minnas och dessa fenomen fick jag bevittna idag. Såsom jag har

gjort tusen gånger förr. Det börjar bli tungt, tungt att bära, tungt att genomföra.

Jag har inget val mer än att lida mig igenom rädslan och osäkerheten varje gång

jag tittar ut genom dörren. Jag kan inte bestämma att jag inte är den jag är, eller

lever det liv jag lever. Jag kan inte göra så att mitt liv blir grönare, blåare.

Jag har ingen egen vilja när det gäller mina känslor. Det är inte jag som styr dom.

Vi svävar alla omkring

du skriver jättebra!