Thursday 3 June 2010 photo 61/157
![]() ![]() ![]() |
Nej, jag vill inte.
Kan jag få be om ett glas saft istället?
Jag måste vara den enda av hela sveriges ungdomar som verkligen
fruktar morgondagen. Att gå ut grundskolan, att få sommarlov.
Sommaren är ju det normala människor lever för.
Det är varmt, vi är lediga, alla är glada och det är party som gäller.
De som inte gör det där då? de som står utanför?
Vad är det människor går upp på morgonen för? Vad är det vi andas för?
Jo, sommaren. Alla tittar ut, alla skiner upp. Alla vaknar ur vinterns ide.
Dock inte jag, jag är vaken året runt. Vintern enligt mig är vackrare än
sommaren. Av många anledningar.
Det är inte äckligt varmt.
Folk är inomhus, och då är det sådär magiskt tyst ute på gatorna.
Tända ljus är bland det mysigaste som finns.
Man uppskattar lägereldar på vintern mer än på sommaren.
Det är moln överallt, [snö].
Visst, sommaren har sin charm.
Men det är något som vilar över vintern.
Men det jag tänkte skriva om från första början var faktiskt att jag går
ut grundskolan imorgon. FÖRHOPPNINGSVIS. Jag vet ju inte. Jag vet
ingenting. Jag får aldrig veta någonting, ingenting är klart, ingenting.
Formellt så slutar jag ju .. men jag är inte klar med mattematiken.
Det är jobbigt. Jag vet inte vad jag kommer att gråta mest för imorgon.
Det kan vara att det är så vacker morgon dimma över Hågadalen.
Det kan vara att solen skiner. Att alla skrattar. Att jag är en dryg liten
unge som inte kommer någon vart i livet. Att jag förmodligen kommer
att få räkna matte in på lovet. Att jag aldrig mer kommer att vara tvungen
att gå till skolan. Det magiska försvinnner. Ansvaret kommer. Fyfan ..
Jag skulle kunna göra en hel lista med punkter.
Men det jobbigaste av allt. Jag kommer att gråta för att ni kommer att
minnas mig som en person jag inte vill bli ihågkommen som. Jag kommer
förmodligen aldrig mer att träffa vissa personer. Vissa människor som man
aldrig gav en chans. En chans in i mitt liv. Och för att jag inte fick chansen
att lära känna er. Det gör ont i mig. Alla gånger jag sumpat mina möjligheter.
Jag hatar tanken av
s o m m a r l o v s a v s l u t n i n g
Ett ord som är så långt att det knappt tar slut när mina läppar formas kring ordet.
Det är glädje för er, men sorg för mig.
Jag kommer förmodligen skratta. Och kommer gråta när jag kramar om er.
Jag kommer att fly iväg direkt. Jag och Anita ska tälta i hennes trädgård på natten.
På lördagen så inviger vi FORNBORGEN.
Stort hjärta.
Comment the photo


Vad ska du ha den till?
Och min favorit är hösten faktiskt, alla färger, det kalla fast solen skiner. det snabba och lysande dagarna och det allt mörkare nätterna. men speciellt regnet och vindarna.. Mina bekymmer blåser iväg och min sorg syns inte, då allt annat brukar vara ganska dystert <3..
Blev sjukt stressigt i slutet för mig :<
Men ändå! <3
6 comments on this photo