August
Show more 
Friday 11 June 2010 photo 62/157
|
1 Augusti 2009 :
""våra hjärnor är så sjukt komplicerade, vi kan samla så sjukt mycket
information inåt att på något sätt måste vi kunna använda dom utåt"
jag vet bara inte vad jag ska ta vägen längre, det har spårat"
http://www.youtube.com/watch?v=2ODoRHrFfe0
Idag :
Ser ni? Jag var förlorad redan långt tillbaka.
Men då trodde ni på mig, nu har ni tappat hoppet.
Då stod ni runt mig likt en ringformation, hand i hand
och log mot mig. Nu hånler ni mot mig. Anonyma
människor tar kontakt med mig, negativt. Försvinn.
Nu är det såhär,
Idag så skulle jag ha suttit i klassrummet kl 09.00
och kunnat hela nians mattematik UTANTILL.
Men jag har misslyckats, igen
Och den här gången så får jag ingen mer chans.
Jag har knappt pluggat någonting, för VET NI VA?!
Jag har gråtit, och skrikit nästan varenda dag i panik för tanken
på framtiden. Framtiden är ju min dröm, mitt mål. Trots att
jag inte vågar inse det. Jag har plågat mig själv i ett helt år
för hoppet om mitt dröm gymnaisum. VAD FAN SKA JAG GÖRA NU?
Jag har nått botten.
Jag orkar inte kämpa mer. Jag gör faktiskt inte det.
Nu är det fan över på riktigt, jag kan försäkra er om det.
Ni har mitt ord, jag vill inte längre, jag orkar inte.
Allvarligt.
Det här är sjukt, jag är sjuk.
Alla är vi sjuka. När ska vi bli botade?
Jag vill skrika, men det hörs inte till dig.
Jag vill vara våldsam. Slå någon. Döda något.
Trampa på en blomma, elda på vattenytan.
Vad ska jag göra nu? Jag klarade inte det här. Jag gav upp.
Förmodligen inget gymnasium och ingen som stöttar,
- Tar mig härifrån. Nej, ingen gör det. Har aldrig gjort, och
kommer aldrig att göra. "Oh, please don't go".
I Want you so
jag vet bara inte vad jag ska ta vägen längre, det har spårat"
Comment the photo
Du klarar det här.
Vi klarar det är.
Med mentala nästan obotliga sjukdomar, är vi ändå starkare än folk kan ana.
Jag vill hjälpa dig i skolan.
Kan jag hjälpa dig med matten?
Jag hoppar mellan MVG och G och jag önskar du förstår att jag vill hjälpa dig.
Så du vet att du kan be mig hjälpa dig, om du vill det?
Jag går ju året under.
Men vi kan hjälpas åt.
Det är bara ett förslag.
Jag vill bara att vi ska klara det här.
Jag saknar dig så.
"mentala nästan obotliga sjukdomar" - jag orkar inte vara annorlunda.
Annorlunda behöver inte betyda något dåligt.
Det är bara ord, flicka.
Jag saknar dig. <3
Jag vet att vi inte står varandra särsklit nära, men kommer du ihåg kvällen vid slottet? Jag förstod dig och jag tror du förstod mig med.Nu har sommarlovet börjat och u och jag ska definitivt ses! Styrkekramar till dig björnis<3
7 comments on this photo
Visa toppen
Show footer