August
Show more 
Monday 26 July 2010 photo 81/157
|
En tragedi, svart humor.
Jag kan inte rå för att du har tagit några steg tillbaka.
Ditt val att stå emot mörkret och dra tillbaka ljuset är
säkert jätte bra för dig och dina närmsta. Jag hatar att
säga det, men jag saknar det gamla. Nu är jag ensam.
Igen.
Hur kunde jag låta detta ske?
Ge mig hösten, ge mig någonting att kämpa för, ge mig en
naturlig överlevnadsinstinkt och jag ska visa dig att det är inte
det jag vill. Jag vill vara på botten, det har blivit en vana. Jag
känner mig själv som bäst när jag finner mig sittandes på golvet
bankades med huvudet i väggen och ett flimrande för mina ögon.
Det är den jag är och den jag har blivit.
Kapitlet där mitt liv tog en dramatisk vändning är inget roligt scenario.
Det var skrik och det var tårar utåt. De senaste året har min ilska
gått inåt och jag har insett att jag faktiskt kan bli räddad, räddad
från mig själv. Det är bara att göra slut på allt, ingen människa
kommer någonsin att kunna bevisa vad som händer efter vårat
eviga nu. Det återstår att upptäcka, och med min nyfikenhet är
jag så nära. Men att du inte klarar av att se det, med dina egna
ögon som naturen skänkt dig. Våra ögon, det mest fantastiska
verktyget jag någonsin skådat. Att se, att observera. Ni har mig
framför er på ett fat hela tiden om dagarna, jag dansar för er
men ändå ser ni inte varför. Orsaken! Ni bara klagar, klagar,
tjatar och tjatar och det är faktiskt mitt fel. Men, ... jag kan inte
rå för det. Det kommer automatisk. Den delen kan jag inte styra
över. Jag är trött på att tassa på tå framför allt och alla.
Glädjen jag en gång kunde få utav er far med vinden för länge
sedan. En tragedi, svart humor. Det är vad det är.
Jag vill inte lämna dig, brevet väntar på att få bli läst.
Av dig, och ingen annan. Men hur? hur ska du klara dig.
Annons
Comment the photo
Anonymous
Mon 26 Jul 2010 20:54
Flicka.. <3
6 comments on this photo
Visa toppen
Show footer