August
Show more 
Friday 22 October 2010 photo 98/157
|
Vemoden tar över när bristen på pigment
och kulör inte omfamnar min alldag.
Det har gått för långt, jag skulle ha svängt av och bytt riktning
för längesedan ... när jag hade chansen. Nu orkar jag inte längre
styra mina mål, utan nu är färdens ansvar i någon annans
händer. Mitt mål är mörkret men samtidigt ljuset, en blandning
av det bästa. En regnig höstmorgon med sen sommar sol.
Jag gräver och gräver efter den glömda skattkistan i sanden,
och när jag väl hittar den blir jag besviken. Allt jag ser är hat,
svek, sorg, ilska, likgiltighet, och allt vad världen för med sig.
Jag hoppas på något bättre, och letar vidare. Söker dag ut och
dag in efter guldet som vi gömde tillsammans den där efter-
middagen vi aldrig någonsin kommer att förneka. Sanningen
svider, men hur mycket jag än lindrar så tar den inte åt sig.
Att jag skulle hitta tillgivenhet och dyrkan, en käraste med
amour. Det visste jag från första gången jag öppnade mina
ögon, att jag inte skulle få beröring av. Jag har lärt mig att
leva med detta, men vemoden tar över när bristen på pigment
och kulör inte omfamnar min alldag. Tänk om jag någon gång
skulle få erhålla den? Göra den till min egna, förtrogna vän.
Oberoende av något annat, skulle lugnet ta över mig med
näringsrik vård. Vet du vad jag skriver om? Jag tror nog det.
Alla har någonsin snubblat över den, hos få stannar den kvar.
Dom har turen att slumpen just hejdat sig, för att ta tillfället
i akt och ge människorna i fråga ett tycke för kärleken.
Annons
Comment the photo
4 comments on this photo
Visa toppen
Show footer