November
Wednesday 23 June 2010 photo 1/1
|
Fråga inte hur jag mår, det syns såväl att det inte står rätt till..
Jag måste få skirva av mig nånstans, Så läsa är absolut inget nödvändigt.
De senaste dygnen ha varit de absolut jobbigaste i mitt liv.
Jag vet inte hur jag känner egentligen, allt har gått så fort.
Det som skrämer mig är ovisheten, att inte veta vad som händer.
Jag är en öppen person och som pratar mest hela tiden..
Men nu vet jag inte hur det kommer bli, det känns så tungt.
Allt vändes upp och ner på bara en timme, från glad till ledsen.
Från lugn till panik, från prat till skrik. Det gick så fort..
Det här har satt djupa och känsliga ärr på näthinnan.
Ärren som aldrig kommer försvinna utan alltid syns först.
Jag vet inte nu om jag nångång kommer kunna bli gravid,
eller om jag kommer kunna ta föl på något sto igen...
Att uppleva detta, är något som aldrig kommer raderas ur minnen.
Det är något som kommer hänga kvar, någon spär.
Tänk om det händer mig, samma sak som hända Aurora<3
Om hela dräcktigheten/graviditeten går bra med födseln går åt helvete..
Jag vet inte om jag nån gång kommer nå så jag själv kan bli mamma.
Visst, det sägs att det inte är så mycket problem egentligen.
Men går det snett, så går det snett ordentligt. Förstört.
Det har ändrat synen på mitt liv, att ta vara på stunden.
Ta vara på det man har här o nu, något som kan vara svårt.
Men jag gör det, tar vara på stunden o älskar de i min närhet.
Jag har två människor som just nu hjälper mig igenom det här.
Louise Carlsson o Emma Hessel, jag älskar er. Ni gör min dag värd att leva.
Det kommer aldrig bli som det en gång varit, något jag vet om..
Men allt ont ska föra något gott med sig, jag vet ännu inte vad..
All början har ett slut, något jag fick erfara tack vare dig KAJSA <3
Du var verkligen fin, jag kommer aldrig glömma dig Kajsa Kavat.
Nu är allt så grått o tungt, så mörkt o dystert.. Endast ödet bestämmer
om jag o Aurora nån gång kommer kunna tävla igen, om vi ens ses igen..
Aurora, du är det bästa i mitt liv. Tanken på att förlora dig gör mig rädd.
Väldigt rädd, jag gråter när jag nu tänker på dig, tänk om vi aldrig möts..
Att bara få krama dig igen, jag skulle kunna leva på det i flera år.
Men att veta att du nu står på strömsholm, gör mig lite tryg.
Mitt i allt mörkt har jag fått ett liten ljus stråle spricka fram.
De säger att jag troligtvis får hem dig senast måndag.
Vad gör jag om du inte klara av det här, o försvinner med Kajsa?
Hur ska jag klara mig då? Jag vet att du "bara" är en häst.
Men du har varit med o vet allt, det är dig jag alltid kan prata med.
Nu rinner tårarna ner för min kind, de får rinna. Aurora är värd dem.
Nu vill jag bara tacka alla som hjälpt till o stöttat mig o Aurora genom detta
Monika, Karin o Elisabeth, tack för allt ni är värda all herder för att
Aurora är där hon nu är..
Emma o Louise, ni betyder verkligen massa för mig. vi genom allt!
Alla andra vänner, ni vet vilka ni är, Jag kommer alltid tycka om er.
Ni är helt otroliga. Tack för att ni finna allihoppa
TACK, alla som bryr sig! <3
Jag måste få skirva av mig nånstans, Så läsa är absolut inget nödvändigt.
De senaste dygnen ha varit de absolut jobbigaste i mitt liv.
Jag vet inte hur jag känner egentligen, allt har gått så fort.
Det som skrämer mig är ovisheten, att inte veta vad som händer.
Jag är en öppen person och som pratar mest hela tiden..
Men nu vet jag inte hur det kommer bli, det känns så tungt.
Allt vändes upp och ner på bara en timme, från glad till ledsen.
Från lugn till panik, från prat till skrik. Det gick så fort..
Det här har satt djupa och känsliga ärr på näthinnan.
Ärren som aldrig kommer försvinna utan alltid syns först.
Jag vet inte nu om jag nångång kommer kunna bli gravid,
eller om jag kommer kunna ta föl på något sto igen...
Att uppleva detta, är något som aldrig kommer raderas ur minnen.
Det är något som kommer hänga kvar, någon spär.
Tänk om det händer mig, samma sak som hända Aurora<3
Om hela dräcktigheten/graviditeten går bra med födseln går åt helvete..
Jag vet inte om jag nån gång kommer nå så jag själv kan bli mamma.
Visst, det sägs att det inte är så mycket problem egentligen.
Men går det snett, så går det snett ordentligt. Förstört.
Det har ändrat synen på mitt liv, att ta vara på stunden.
Ta vara på det man har här o nu, något som kan vara svårt.
Men jag gör det, tar vara på stunden o älskar de i min närhet.
Jag har två människor som just nu hjälper mig igenom det här.
Louise Carlsson o Emma Hessel, jag älskar er. Ni gör min dag värd att leva.
Det kommer aldrig bli som det en gång varit, något jag vet om..
Men allt ont ska föra något gott med sig, jag vet ännu inte vad..
All början har ett slut, något jag fick erfara tack vare dig KAJSA <3
Du var verkligen fin, jag kommer aldrig glömma dig Kajsa Kavat.
Nu är allt så grått o tungt, så mörkt o dystert.. Endast ödet bestämmer
om jag o Aurora nån gång kommer kunna tävla igen, om vi ens ses igen..
Aurora, du är det bästa i mitt liv. Tanken på att förlora dig gör mig rädd.
Väldigt rädd, jag gråter när jag nu tänker på dig, tänk om vi aldrig möts..
Att bara få krama dig igen, jag skulle kunna leva på det i flera år.
Men att veta att du nu står på strömsholm, gör mig lite tryg.
Mitt i allt mörkt har jag fått ett liten ljus stråle spricka fram.
De säger att jag troligtvis får hem dig senast måndag.
Vad gör jag om du inte klara av det här, o försvinner med Kajsa?
Hur ska jag klara mig då? Jag vet att du "bara" är en häst.
Men du har varit med o vet allt, det är dig jag alltid kan prata med.
Nu rinner tårarna ner för min kind, de får rinna. Aurora är värd dem.
Nu vill jag bara tacka alla som hjälpt till o stöttat mig o Aurora genom detta
Monika, Karin o Elisabeth, tack för allt ni är värda all herder för att
Aurora är där hon nu är..
Emma o Louise, ni betyder verkligen massa för mig. vi genom allt!
Alla andra vänner, ni vet vilka ni är, Jag kommer alltid tycka om er.
Ni är helt otroliga. Tack för att ni finna allihoppa
TACK, alla som bryr sig! <3
Du är så fin, jag hoppas verklgien att allting ordnar sig,
Du vet att jag finns om det är något, allt kan man inte bära själv.
Älskar dig<3<3<3
Tack Ellinor, du är en ängel. Jag hoppas tror o vill att Aurora blir bra.
Jag vet att man inte kan bära det själv, men det är så svårt att berätta när rösten skär o tårarna sprutar..
Älskar dig Ellinor Flink <3<3<3<3
Tack för att du finns, nu ses vi snart <3<3<3
20 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/lilllamyy93/463161629/
Visa toppen
Show footer