January
Wednesday 15 July 2009 photo 1/1
|
Igårkväll, kunde jag inte låta bli att tänka tillbaka i tiden. inte till min gymnasietid utan högstadietid.
Så mycket som hände som man börjar förtränga bort, saker som nu i efterhand får sin förklaring. "Jag visste inte bättre" eller "Jag trodde han kände så" om man bara öppnat sinnet lite mer, om man varit så klok som man är nu så hade barndommen inte varit lika händelserik.
Det finns inte mycket jag ångrar, saker som jag ångrade då ångrar jag inte alls idag, De ger mig bara skratt nu i efterhand. Vissa saker jag inte ångrade då, ångrar jag idag
En sak jag ångrat länge, kanske inte direkt.. ångrat men jag kunde handlat annorlunda.. men jag antar att det skulle bli så, jag fick ut något annat ut av det som har gett mig fina minnen, -
som jag sent kommer glömma. Min första kärlek. Också första brustna hjärtat, det var det bästa och värsta som någonsin hänt mig. Men jag antar att det kanske var dags. Men jag får aldrig vet om någon annan kunde varit min första kärlek för jag förstörde det, och det ångrar jag - men då hade jag också missat de jag faktiskt upplevde possitivt.
Man kan inte få allt.
När jag tänker tillbaka på alla förhållande eller "på g" jag hade så var jag alldeles för rädd att bli sårad. Jag avslutade alltid innan det blev för seriöst, jag vågade inte ta smällen att bli sårad trotts jag aldrig upplevt det själv.
Jag kan inte föreställa mig hur mycket jag missade just därför. Men jag ville heller inte vad som helst, och ibland bröt jag upp bara för att inte bli sårad, trotts jag hade mycket känslor kvar, Det ställer en del frågetecken i mitt huvud, varför gjorde jag så?
Det finns inte mycket jag kan göra åt det idag och det känns inte lönar sig inte att ångra något gjort är gjort och jag kan inte tänka mig en bättre högstadietid än jag hade. Jag började kär och avslutade ännu kärare. Tiden där imellan var den samma, aldrig var jag olycklig.
Jag hade också den bästa vän jag kunde tänka mig som jag ville göra alltt för och allt tillsammans med. Som tur var hade vi båda sinne för Party och Handboll och boys så klart;) Humoren gjorde det bara ännu bättre, varje dag gick man hem med ett léende på läpparna efter någon ny upplevelse.
När Högstadiet var slut var jag väldigt kluven. ville jag ha det eller det andra? Jag kunde ju inte få båda så jag gjorde ett hastigt beslut och hur det hade blivit om jag valt annorlunda får jag aldrig veta.
Too much love will kill you...
kärleken kan ge dig, om du vet vad du vill ha, fånga dig idag fast, det förflutna lever kvar, Du drivs för att gå under - utav kraften ger dig svar - kärleken kan ge dig men den tar
hade jag bara vetat vad jag ville ha, hade jag blundat för allt annat.
Så mycket som hände som man börjar förtränga bort, saker som nu i efterhand får sin förklaring. "Jag visste inte bättre" eller "Jag trodde han kände så" om man bara öppnat sinnet lite mer, om man varit så klok som man är nu så hade barndommen inte varit lika händelserik.
Det finns inte mycket jag ångrar, saker som jag ångrade då ångrar jag inte alls idag, De ger mig bara skratt nu i efterhand. Vissa saker jag inte ångrade då, ångrar jag idag
En sak jag ångrat länge, kanske inte direkt.. ångrat men jag kunde handlat annorlunda.. men jag antar att det skulle bli så, jag fick ut något annat ut av det som har gett mig fina minnen, -
som jag sent kommer glömma. Min första kärlek. Också första brustna hjärtat, det var det bästa och värsta som någonsin hänt mig. Men jag antar att det kanske var dags. Men jag får aldrig vet om någon annan kunde varit min första kärlek för jag förstörde det, och det ångrar jag - men då hade jag också missat de jag faktiskt upplevde possitivt.
Man kan inte få allt.
När jag tänker tillbaka på alla förhållande eller "på g" jag hade så var jag alldeles för rädd att bli sårad. Jag avslutade alltid innan det blev för seriöst, jag vågade inte ta smällen att bli sårad trotts jag aldrig upplevt det själv.
Jag kan inte föreställa mig hur mycket jag missade just därför. Men jag ville heller inte vad som helst, och ibland bröt jag upp bara för att inte bli sårad, trotts jag hade mycket känslor kvar, Det ställer en del frågetecken i mitt huvud, varför gjorde jag så?
Det finns inte mycket jag kan göra åt det idag och det känns inte lönar sig inte att ångra något gjort är gjort och jag kan inte tänka mig en bättre högstadietid än jag hade. Jag började kär och avslutade ännu kärare. Tiden där imellan var den samma, aldrig var jag olycklig.
Jag hade också den bästa vän jag kunde tänka mig som jag ville göra alltt för och allt tillsammans med. Som tur var hade vi båda sinne för Party och Handboll och boys så klart;) Humoren gjorde det bara ännu bättre, varje dag gick man hem med ett léende på läpparna efter någon ny upplevelse.
När Högstadiet var slut var jag väldigt kluven. ville jag ha det eller det andra? Jag kunde ju inte få båda så jag gjorde ett hastigt beslut och hur det hade blivit om jag valt annorlunda får jag aldrig veta.
Too much love will kill you...
kärleken kan ge dig, om du vet vad du vill ha, fånga dig idag fast, det förflutna lever kvar, Du drivs för att gå under - utav kraften ger dig svar - kärleken kan ge dig men den tar
hade jag bara vetat vad jag ville ha, hade jag blundat för allt annat.
Visa toppen
Show footer