Dä var tider det, för bara några veckor sen, när man satt på ett tak på en konstskola och söp och rökte cigarrer.

Och bodde i en lägenhet ensam och när man blev pank åt man maskrosblad. Nu bor jag hemma igen och jobbar på en spritfabrik i Stockholm. Vad annorlunda allt kan bli på så kort tid. Inget fel på tillvaron nu heller såklart men det är svårt att vänja sig.

Färgat bort utväxten har jag gjort i alla fall. Och om ett par veckor ska jag klippa håret, för det har jag inte gjort på två år kära vänner. (Svinto)

Ja förändringar är ju inte helt enkelt men enligt mig är de väldigt bra.... förändringar får en att utvecklas, och testa gränser och lära känna sig själv. ja egen lägenhet är ju helt fantastiskt... kan bli lite ensamt dock. Men skönt att bestämma allt själv. Haha, det är Jennifer, hon som jag umgicks med mest av alla i Örebro. Hon har störtskön stil, kör hårt på 70 och 80 tal typ...mest 70, hon är ofta på loppisar och kollar efter nya balla kläder. Tak är underbara att sitta på, ja.

O ja, jag har sakta men säkert försökt vara alltmer öppen för förändring. Jag måste vara tålmodig. Visst, det går att ändra på massa saker genom att bara byta ut vanor och prova nya saker, men vad som verkligen skulle förändra saker till det bättre vore att flytta hemifrån. Har jag tur (och tillräckligt med talang) så hamnar jag i Kalmar till höst. Jag tror att det skulle vara så otroligt bra för mig att få vara mer självständig och få känna på hur det är att bo solo. Yeah, fick en tillfällig crush på henne och hennes stil, hihi!