<p style="margin: 0cm 0cm 0pt; text-align: left;">Jag vet inte med ord hur jag ska förklara hur mycket jag älskar dig, det går bara inte. Vem trodde för ett år sedan att det skulle bli du och jag? Jag är så glad att jag träffade dig, du fick mig tillbaka till jorden, du gjorde mig mänsklig igen. Du får mig alltid att må bra utan att säga speciellt mycket, bara utav att bara i din närhet så mår jag underbart. Vi bråkar, men det är bara för vi båda är rädda om varandra, rädda att förlora varandra. Men älskling tro på mina ord, jag lämnar dig inte! Aldrig, jag lovar dig. För vad skulle få mig att kunna lämna dig? Det finns ju ingen finare, underbarare eller mer älskvärdare än du,
så varför skulle jag få för mig att lämna dig?
Varje dag, timma, minut och sekund som jag inte är med dig känner jag mig på nått sätt tom, jag lever mer i en fantasivärld då. Det ända jag kan tänka på då är dina armar om mig, att bara få vara jag med dig. Du förstår mig, på alla sätt. Precis som jag förstår dig. Du lyssnar på mig när jag mår dåligt, du gör ditt bästa för att komma med råd och få mig att må bra, och på nått sätt så lyckas du alltid.
Jag förstår inte hur det kunde bli du och jag? Va det ödet? Va det redan bestämt innan vi föddes? Det jag vet är i alla fall att Gud har skänkt mig sin finaste ängel att ha vid min sida, i vårt och torrt.
Det är du och jag mot världen älskling, det är bara så.
Jag älskar dig nått otroligt, som sagt jag kan inte förklara det i ord. Du är mitt allt och det kommer du att förbli. Tvivla aldrig på min kärlek till dig älskling, aldrig! För vad som än händer så finns jag vid din sida, och jag vet att du finns vid min. Jag är din, nu och för alltid. <3 / Bara din, Lina

så vackra ni är tsm!