September
Sunday 2 March 2008 photo 2/2
|
hade lite tråkigt en dag så jag skrev lite, fasst jag igentligen inte kan När jag ser dig i kistan tänker jag på allt som har varit, på hur jag svek dig när du behövde mig som mest, när allting hände och jag var för rädd för att hjälpa dig. Det sista jag hörde var ditt skrik, ditt plågsamma skrik som kan spräcka glas. Nu finns du inte längre, vi kan aldrig skratta eller gråta tillsammans igen. Du bara ligger där i kistan, du är så kall. man skulle kunna tro att du varit fryst när du dog. Men det var den där kniven, kniven som jag nu har i min hand. Redo att ta livet av mig sätter jag kniven mot armen. En tår faller, det var ju du som sa det, det som får mig att inte göra det, jag lovade ju, lovade att jag inte skulle skära mig mer. Jag måste hålla det, löftet är det enda jag har kvar av dig förutom mina minnen. Minnerna som bleknar allt mer och mer. Jag älskar dig min vän! jag kommer alltid att älska dig vad som än händer, du betyder mest.
Annons
Comment the photo
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/linda-persson/173231057/
Visa toppen
Show footer