Kan inte sova! oron sänker sig sakta över mig, som ett enda stort täcke som jag bara skulle vilja sparka av.
Det kryper sakta upp en oro om att vad som hälst kan hända när som hälst. Jag ser livet passera som om de inte ens va mitt eget. Jag tänker, är det verkligen mitt liv? är de så tråkigt?
Man vet igentligen inte vad som sker föresn man ser de från den andra sidan.
Snart ska jag stå där helt själv, hur ska de bli?
Den ständiga frågan i mitt huvud.
När jag sakta börjar somna in, efter en lång natts tänkande smyger sig mardrömmen sakta i på. Oros täcket förvandlas till rädsla för allt där ute. Rädslan är så kall, den gör ont och är inte lätt att hantera. Rädslan av att förlora, att tappa allt. Hur ska jag kunna veta vart jag ska ta vägen? mardrömmen förvandlas till en hemsk natt, jag vaknar upp kallsvettig och livrädd, de enda jag vill är att nån ska komma och hålla om mig, som när jag var liten och låg i mammas knä. Då var allt bra och jag visste att hon skulle skydda mig från allt ont. Det är inte lika lätt längre, allt går inte att skyddas ifrån och allt blir inte bra. Du måste kämpa för allt, du inser att inte livet är så lätt trots allt. Jag känner tårarna börja rinna ner för min rödmosiga kind, det känns som om jag befrias från nått. Som om jag tömmer den överfulla tanken jag har innom mig bara för att en stund få känna mig lite tom. När jag efter en stund inser att all stress får mig att må dåligt, torkar jag tårarna, lägger huvudet på kudden och försöker att lämna mig själv till John Blund. Jag somnar sakta in med tårar i ögonen i hopp om att de finns svar på mina frågor...

Annons

Bilden saknar taggar

Logga in för att kommentera bilden:

september 2009