Thursday 17 January 2008 photo 19/315
|
Vad ska man säga? Livet är för jävla orättvist. Att alla bara ska gå på utseende hela tiden. Som att det inte fanns nåt annat. Fan tänk på vad Shakespeare sa!! Kärleken kan man inte se med ögonen. Den kan man bara se med själen. Jag hatar att aldrig få nån j-vla uppmärksamhet!! Att alltid finnas i hörnet. Ni fattar ju inte hur det är. Sen tycker vissa att jag pratar för mkt , men det är för att jag vill ha uppmärksamhet ju! Jag får ju aldrig den annars!! Fan för att det ska vara så. Fan för att man alltid ska vara ensam. Fan för att man ska behöva gråta! Jag hatar den jävla känslan av en klump i halsen!! Hatar att sätta mig ensam när alla andra har vänner!! Att känna folks blickar i nacken när man sitter ensam med tre platser bredvid sig.. Frågar försiktigt om man kan få hoppa in hos någon annan. visst, det får man. Men man känner utanförskapet. Att de andra är en grupp och själv är man ensam. Vissa ska ha allt. vissa har vänner, utseende och allt. Vissa har inget. Visst jag har vänner. Men inte där de borde vara. De finns däär borta, där man träffar dem fem minuter om dagen max. Vissa som har näästan allt ska fylla på sin samling mer och ta andras känslor. Förstöra det lilla andra har. Ta allt. Tänker bara på sig själva. Man biter sig i kinden eller läppen och försker hålla tillbaka det j-vla saltvattnet i ögonvrån. Kämpar för att ingen ska se. Sväljer och andas djupt. Ler utombords. Gråter inuti. Ställer sig på vacklande ben. Blundar. Försöker verka normal. Men vill bara sticka in på toa och gråta. Varför ska ens korta j-vla liv förstöras av sånt? Har man inte nog med problem ändå?! Jag är så trött på att försöka. Jag märker ju att det inet hjälper. Man är ändå utanför. Fast man försöker. Man anstränger sig men allt blir så fel. Missuppfattas. Stöts bort. Dränks i ord och tårar. Jag mår dåligt när jag tänker på hur mycket av min personlighet jag har förlorat. På så kort tid. När jag var liten var jag alltid tyst och vågade inte visa vem jag var. Men typ i åttan började jag bli stark. Vågade säga ifrån. Vågade visa hur jag var. Nu är jag tillbaka på ruta -fucking- ett. Inåtstängd som en jävla mussla. Vågar inte. Rädsla. Har ju blivit sårad förut. Fruktansvärt sårad. Vet inte vad som skulle hända om det hände igen. Vad som skulle hända med mig. Men visst, fortsätt! Ta allt ifrån mig. Förstör. Lämna mig ensam. Få mig att känna mig dum i mitt jävla huvud. Fortsätt bara. De finns inte så mycket kvar iallafall. Era nackar hånler mot mig när ni tar varandras händer. Visar att jag inte har något där att göra. Hånskrattar med att le mot varandra. Men inte mot mig. Allt är fortfarande vad det varit. För alla andra.
Annons
Anonymous
Wed 20 Feb 2008 17:57
Snälla Linda-Marie. Kan du itne bara förklara för mig vad jag ahr gjort mot dig? för jag förstår verkligen inte de !! du är sur.. och jag fattar itne varför ;S
Anonymous
Sun 20 Jan 2008 13:21
=( =( =( =( =( =( I love you lindis, dont be sad!!!!!!!!!!!!! kiss hug I wish I was in sweden so I could hug you <3<3
Lindisen91
Sun 20 Jan 2008 13:22
awe, i fell your hugs inside me!! <3 i love you too, and i always will <3
91amanda
Thu 17 Jan 2008 20:20
<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3
Anonymous
Thu 17 Jan 2008 19:59
:''''''( faktist känt samma.... :'''''''(
Lindisen91
Thu 17 Jan 2008 18:58
Mm, men detta skrevs som sagt i oktober.. känner inte så nu. men det är tänktvärt. älskar dej <3
9 comments on this photo