Wednesday 19 November 2008 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
Behöver rensa mina tankar lite.Vet inte vart jag ska börja,vet inte ens vad jag ska skriva.Konstigt nog med tanke på hur otroligt mycket som svävar inne i skallen just nu.För det mesta bara dåliga och deprimerande tankar.
Har ramlat långt ner i ett svart,kallt och ensamt hål och kan inte hitta vägen upp igen.
Själen känns tung,hjärtat känns tungt,huvudet känns tungt,hela jag känns tung.
Vart finns den där lilla glädjeraketen som ibland kan komma på besök?Den som får fram ett litet leende på läpparna?Var alldeles för länge sen den var här och gjorde något för mig.Behöver dig just nu så du är mycket välkommen!Vart nu nu än gömmer dig...
Vad som tynger mig så orkar jag inte ens printa ner här.Finns ingen anledning och gör ingenting bättre heller.Sen så är det alldeles för mycket att ens orka skriva ner.
Det enda jag kan säga är att allt,precis som förut bara går nerför.Har inget liv,inga människor som bryr sig,bara bråk runtomkrng (för er som fick ett litet glädjeskutt nu har fel!Har inte med mig och Daniel att göra nej,så ni kan ta bort det där fula flinet nu!),inga pengar what so ever,inget jobb (finns inga här),absolut inget att göra på dagarna (har inte varit utanför dörren på över en vecka,sen barbarerna tog mina vinterkläder),min älskade syster och systerdöttrar alldeles för långt bort, städmani,ingen att prata med,magkatarr,skitsnack,en dotter med obeskrivligt jobbiga humörsvängningar och utbrott,djur som är sjuka,djur som dör,djur som tas ifrån mig,människor som står mig nära och som jag älskar som tas ifrån mig....
Ja,listan är lång och skulle behöva sitta en hel dag om jag ens skulle orka ge mig på en förklaring till allt.Men det har jag faktiskt ingen lust med alls.Tycker jag har klagat tillräckligt på bloggar och annat genom åren och inget har ju hjälpt så varför ens försöka nu?
Saknar verkligen vissa perioder i mitt dom senaste åren där glädjen,livsglädjen och lyckan fanns.En tid som känns omöjlig att få möta igen.
Vart finns lyckan?vart finns utgången ur detta svarta hål?Hjälp mig upp någon...det är mörkt och jag fryser...
Har ramlat långt ner i ett svart,kallt och ensamt hål och kan inte hitta vägen upp igen.
Själen känns tung,hjärtat känns tungt,huvudet känns tungt,hela jag känns tung.
Vart finns den där lilla glädjeraketen som ibland kan komma på besök?Den som får fram ett litet leende på läpparna?Var alldeles för länge sen den var här och gjorde något för mig.Behöver dig just nu så du är mycket välkommen!Vart nu nu än gömmer dig...
Vad som tynger mig så orkar jag inte ens printa ner här.Finns ingen anledning och gör ingenting bättre heller.Sen så är det alldeles för mycket att ens orka skriva ner.
Det enda jag kan säga är att allt,precis som förut bara går nerför.Har inget liv,inga människor som bryr sig,bara bråk runtomkrng (för er som fick ett litet glädjeskutt nu har fel!Har inte med mig och Daniel att göra nej,så ni kan ta bort det där fula flinet nu!),inga pengar what so ever,inget jobb (finns inga här),absolut inget att göra på dagarna (har inte varit utanför dörren på över en vecka,sen barbarerna tog mina vinterkläder),min älskade syster och systerdöttrar alldeles för långt bort, städmani,ingen att prata med,magkatarr,skitsnack,en dotter med obeskrivligt jobbiga humörsvängningar och utbrott,djur som är sjuka,djur som dör,djur som tas ifrån mig,människor som står mig nära och som jag älskar som tas ifrån mig....
Ja,listan är lång och skulle behöva sitta en hel dag om jag ens skulle orka ge mig på en förklaring till allt.Men det har jag faktiskt ingen lust med alls.Tycker jag har klagat tillräckligt på bloggar och annat genom åren och inget har ju hjälpt så varför ens försöka nu?
Saknar verkligen vissa perioder i mitt dom senaste åren där glädjen,livsglädjen och lyckan fanns.En tid som känns omöjlig att få möta igen.
Vart finns lyckan?vart finns utgången ur detta svarta hål?Hjälp mig upp någon...det är mörkt och jag fryser...
Comment the photo
Även om allt känns hopplöst så kommer det en dag när det känns lite bättre. När jag tänker tillbaka på vårt "gamla liv" så känner jag inte igen mig själv.
Nu är allt hur bra som helst, och det kommer det bli för er också. Då kommer DU att se tillbaka på dig själv och undra; "Var det där verkligen jag?"
Jag hoppas verkligen att allt vänder snart, och om inte annat kan det kanske kännas skönt att gå och prata av dig med någon? Det är ett stort steg, men jag har sett på nära håll att det hjälper. Bara man kommer till någon man känner förtroende för...
Önskar er all lycka..
*STOR kram!*
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/30092_1222255457.jpg)
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/30092_1222255457.jpg)
här i storebro finns massa snälla folk och så vidare, inga funderingar på att flytta hit?
Kramar
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/30092_1222255457.jpg)
13 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/lindito/297006489/