March
Sunday 14 February 2010 photo 1/1
|
Ska Magiska Linds verkligen bli 18 år?
Redan? Äntligen?
Ja, det är nog så.
Och det är väl bara att tacka och ta emot, antar jag.
Förra årets födelsedag känns långt borta.
Vilket ju inte alls är konstigt med tanke på hur otroligt mycket som har hänt det här året.
Vilken skillnad det är mellan Linds, snart sjutton och Linds, snart arton - MYNDIG.
* - Förra året blev jag utskriven från psyk dagen innan min födelsedag.
Nu har jag inte satt min fot där sen dess, och jag har väl heller inte behövt det.
* - Jag har träffat mina drömmars drömprinsessa och därmed äntligen fått en bestående trygghet, ett nästan bländande ljus i mörkret, en fantastisk sexpartner och någon att skämma bort och bråka med(men bara ibland).
* - Min behandling i dialektisk beteendeterapi har visat sig vara det bästa jag någonsin har gjort. Jag trodde aldrig att jag skulle hitta all den här tryggheten och styrkan i mig själv, men nu är jag en god bit på väg. Efter ett och et halvt år känner jag mig mindre dysfunktionell, men fortfarande inte riktigt redo att kasta mig ut i livet. Men snart så, jag känner det i hela kroppen.
* - Vänner har kommit och gått, och en del har bestått. Och jag kan väl inte riktigt säga att jag är missnöjd. Jag saknar min KalypsoEmma, men det visste vi ju förut och jag får helt enkelt lära mig att leva med att människan är fast i MB-land ett tag till. Bara jag får ha Min sötoFia-finfinfin och dom där magiska människorna som kallar sig mina systrar så vet jag ju egentligen att jag klarar mig. Och den bästa vännen har jag egentligen i Ronja, fast hon vill inte se det så - antagligen eftersom att vi knullar och bor ihop - men så är det ju i praktiken ändå.
* - Linds, snart sjutton, klarade knappt en vecka utan att skada mig själv något alldeles fruktansvärt och kirurgläkarna på akuten försökte skoja om att jag hade klippkort där. Nu känns självdestruktiviteten väldigt avlägsen. Som ett gammalt sommarminne mitt i vintern. Tack till mina färdighetstränare på Psykiatriska Ungdomsteamet och min älskade busa för att ni fick mig att inse att jag är mycket starkare utan den skiten, och inte tvärtom.
* - Linds, snart arton, kommer äntligen få tillbaka min mamma som efter sex långa, hårda år äntligen fått styrkan att bryta sig ur ett alldeles för destruktivt äktenskap med en gubbjävel som inte kan stava till något annat än P E N G A R och M A N I P U L A T I O N. Jag älskar min mamma.
* - Jag vet att jag i vår kommer vara redo att lämna IV och börja studera på riktigt. Oavsett om det blir gymnasiet eller folkhögskola så känner jag att jag är redo att succsesivt trappa upp mina studier nu.
* - Linds, snart sjutton, gick på antidepp, ångestdämpande, lugnande och sömntabletter - till skillnad från Linds, snart arton, som har trappat ut alla mediciner utom dom antidepressiva.
Är jag på väg, eller är jag på väg?
Tack för det här året - nästa gång vi ses kommer Magiska glitterLinds att vara 18 AND COUNTING... och stoltsera med att jag fortfarande andas och finns och är.
/gL09*
Redan? Äntligen?
Ja, det är nog så.
Och det är väl bara att tacka och ta emot, antar jag.
Förra årets födelsedag känns långt borta.
Vilket ju inte alls är konstigt med tanke på hur otroligt mycket som har hänt det här året.
Vilken skillnad det är mellan Linds, snart sjutton och Linds, snart arton - MYNDIG.
* - Förra året blev jag utskriven från psyk dagen innan min födelsedag.
Nu har jag inte satt min fot där sen dess, och jag har väl heller inte behövt det.
* - Jag har träffat mina drömmars drömprinsessa och därmed äntligen fått en bestående trygghet, ett nästan bländande ljus i mörkret, en fantastisk sexpartner och någon att skämma bort och bråka med(men bara ibland).
* - Min behandling i dialektisk beteendeterapi har visat sig vara det bästa jag någonsin har gjort. Jag trodde aldrig att jag skulle hitta all den här tryggheten och styrkan i mig själv, men nu är jag en god bit på väg. Efter ett och et halvt år känner jag mig mindre dysfunktionell, men fortfarande inte riktigt redo att kasta mig ut i livet. Men snart så, jag känner det i hela kroppen.
* - Vänner har kommit och gått, och en del har bestått. Och jag kan väl inte riktigt säga att jag är missnöjd. Jag saknar min KalypsoEmma, men det visste vi ju förut och jag får helt enkelt lära mig att leva med att människan är fast i MB-land ett tag till. Bara jag får ha Min sötoFia-finfinfin och dom där magiska människorna som kallar sig mina systrar så vet jag ju egentligen att jag klarar mig. Och den bästa vännen har jag egentligen i Ronja, fast hon vill inte se det så - antagligen eftersom att vi knullar och bor ihop - men så är det ju i praktiken ändå.
* - Linds, snart sjutton, klarade knappt en vecka utan att skada mig själv något alldeles fruktansvärt och kirurgläkarna på akuten försökte skoja om att jag hade klippkort där. Nu känns självdestruktiviteten väldigt avlägsen. Som ett gammalt sommarminne mitt i vintern. Tack till mina färdighetstränare på Psykiatriska Ungdomsteamet och min älskade busa för att ni fick mig att inse att jag är mycket starkare utan den skiten, och inte tvärtom.
* - Linds, snart arton, kommer äntligen få tillbaka min mamma som efter sex långa, hårda år äntligen fått styrkan att bryta sig ur ett alldeles för destruktivt äktenskap med en gubbjävel som inte kan stava till något annat än P E N G A R och M A N I P U L A T I O N. Jag älskar min mamma.
* - Jag vet att jag i vår kommer vara redo att lämna IV och börja studera på riktigt. Oavsett om det blir gymnasiet eller folkhögskola så känner jag att jag är redo att succsesivt trappa upp mina studier nu.
* - Linds, snart sjutton, gick på antidepp, ångestdämpande, lugnande och sömntabletter - till skillnad från Linds, snart arton, som har trappat ut alla mediciner utom dom antidepressiva.
Är jag på väg, eller är jag på väg?
Tack för det här året - nästa gång vi ses kommer Magiska glitterLinds att vara 18 AND COUNTING... och stoltsera med att jag fortfarande andas och finns och är.
/gL09*
Comment the photo
Har tänkt jätte mycket på dig, Och har inte kvar ditt nummer så har inte kunnat ringa dig, men jag saknar dig, Jätte mycket, Hör av dig så jag vet att du lever, vilket du gör,lol
anyways, MISS U, :*
När jag läser texten inser jag ännu en gång hur stark du är!!
Det är verkligen jättekul att höra att du mår bättre :*
Du är påväg till en underbar framtid, det känner jag på mig. Kämpa vidare<3
20 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/lindshurricane/442178169/
Visa toppen
Show footer