October
Friday 14 August 2009 photo 1/1
|
Sitter och tänker tillbaka till föregånde år. Att jag för två år sen ville något så gärna men aldrig trodde det skulle bli verkligt. Hur jag i hemlighet önskade varje dag, ingen visste och ingen skulle få veta hur jag såg på dig då . Den känlan som alltid funnits där sen första gången jag såg dig, jag minns tydligt när du klev in i matsalen första dagen och samtidigt klev en bit in i mitt hjärta. Även fast jag älskade någon annan då. Jag väntade länge men hur jag än kämpade emot det så fanns känslan där. Och energin mellan oss när jag väl förstod vad du sa, till och med innan dess när jag bara fattade hälften. Jag kände det i traktorn framför såmaskinen en solig dag. Och mitt ute i skogen på tältutflykten med ale:) , i gula huset var det något, och första gången i ettan när vi drog en liten dans:) . Ingen har någonsin fått mig att känna så starkt genom att bara finnas till. När jag tog bussen till trollhättan och allt jag hade där, så tittade jag alltid ut över rapsen som vi sådde , såg den växa, och jag såg den dö. Jag följde den varje dag med kärlek. Det var speciellt och jag förstod inte riktigt varför det var så viktigt för mig . Men nu förstår jag:)
Vi sådde ett frö tillsammans , någon av alla de dagarna, och det har grott, även om det haft sina dagar av för mycket sol, eller för mycket regn, insektsangrepp , ogräs och frost..
Vår raps är död och borta men vårat frö har grott och blommar nu, efter mycket jordbearbetning och väntan på rätt väder.
Sått på det bästa av sätt , så att vår blomma aldrig vissnar Rikard.
Vi sådde ett frö tillsammans , någon av alla de dagarna, och det har grott, även om det haft sina dagar av för mycket sol, eller för mycket regn, insektsangrepp , ogräs och frost..
Vår raps är död och borta men vårat frö har grott och blommar nu, efter mycket jordbearbetning och väntan på rätt väder.
Sått på det bästa av sätt , så att vår blomma aldrig vissnar Rikard.
Visa toppen
Show footer