Sunday 14 March 2010 photo 2/4
|
Här kommer ett smakprov på min filosofi om övergångar(ur ett arbete till hästkunskapen)
En övergång ska göras under samverkan mellan framåtdrivande och förhållande hjälper.
När man ökar tempot får man inte bara ge efter på tygeln och driva framåt då hästen kommer tappa formen om den inte får något stöd i munnen. Likadant om man minskar tempot genom att bara ta en förhållning kommer hästen att tappa påskjutet bakifrån, ta spjärn mot handen och där med tappa ryggen.
Däremot får man absolut inte glömma eftergiften även fast man måste "ta förhållning" när man ökar tempot. Så direkt när hästen svarar för hjälperna måste eftergiften komma. Samma sak när man minskar tempot. Direkt när hästen svarar på en hjälp; Eftergift. En eftergift är den mest effektiva belöningen.
Men! Dessa hjälper bör vara så små så att man ska knappt kunna se det med det mänskliga ögat. En häst är så otroligt känslig. Det räcker med att du spänner din ena axel så känner hästen det på en gång, att du tappar balansen för en mikrosekund så är hästen där och balanserar upp dig innan du ens har hunnit märka någonting. En häst är så himla känslig för hjälper, och det är så många ryttare som går miste om denna känslighet genom att överdriva varje hjälp.
Desto mer välriden hästen är desto finare hjälper kan man ge. När hästen är lyhörd så kommer man märka att man inte behöver göra lika många halvhalter för hästen lyssnar ändå. Och att i ökningen behöver man inte hålla lika mycket stöd i tygeln då hästen bär sig själv och man kan snabbare och oftare ge eftergiften.
Målet med dressyren är ju inte bara att man ska få hästen i den finaste formen med det flashigaste steget utan att hästen ska vara lösgjort så att man själv inte bär hästen utan att den får bära sig själv.
Däremot får man absolut inte glömma eftergiften även fast man måste "ta förhållning" när man ökar tempot. Så direkt när hästen svarar för hjälperna måste eftergiften komma. Samma sak när man minskar tempot. Direkt när hästen svarar på en hjälp; Eftergift. En eftergift är den mest effektiva belöningen.
Men! Dessa hjälper bör vara så små så att man ska knappt kunna se det med det mänskliga ögat. En häst är så otroligt känslig. Det räcker med att du spänner din ena axel så känner hästen det på en gång, att du tappar balansen för en mikrosekund så är hästen där och balanserar upp dig innan du ens har hunnit märka någonting. En häst är så himla känslig för hjälper, och det är så många ryttare som går miste om denna känslighet genom att överdriva varje hjälp.
Desto mer välriden hästen är desto finare hjälper kan man ge. När hästen är lyhörd så kommer man märka att man inte behöver göra lika många halvhalter för hästen lyssnar ändå. Och att i ökningen behöver man inte hålla lika mycket stöd i tygeln då hästen bär sig själv och man kan snabbare och oftare ge eftergiften.
Comment the photo
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/linneaflod/447719770/