May
Sunday 21 October 2007 photo 2/2
|
Liten text som jag skrivit... Varför ska du presentera dig med ditt namn i telefonen? Om du ringer till någon och säger ”Hej, det är jag!” så kan detta skapa stora problem för den som svarar. Tänk om han eller hon inte känner igen din röst. ”Jag” är en ganska vid benämning på vem det kan vara som ringer. Det är oftast en jag i ena änden och en annan jag i den andra. Om du som svarar hör att ”jag” i andra änden pratar svenska så kan du räkna bort Tony Blair, Salma Hayek och Sean Connery. Det kanske inte hör till vanligheterna att du får samtal från Fredrik Reinfeldt, Mikael Persbrandt eller Lill-Babs. Då har du räknat bort sex personer. Det är en himla massa ”jag” kvar. Vi hoppas nu på att du har nummerpresentatör. Då kan du titta på riktnumret. Är det någon som ringer från Östhammarsområdet så kan du börja räkna bort dina vänner i Göteborg. Om du inte känner igen numret så får du börja tänka efter vem det är som kan vilja dig något. Har vi tur så är de inte så många, kanske tre-fyra personer. Om du har en mobiltelefon så kan du be personen som ringt till din fasta telefon att dröja en stund (eller tvärtom). Så tar du och ringer upp de personer som kan tänkas vilja dig något och frågar om de har ringt och just nu väntar på att få prata med dig. Om de inte har mobil och det tutar upptaget så kan det också ge en viss indikation på att det är just den personen som väntar på dig i andra änden på din fasta telefon… När du så kommer tillbaka till telefonen så har personen som ringt upp lagt på för att denna inte orkat vänta på dig. Det hade ju varit enklare om han eller hon presenterade sig med sitt förnamn. Så ringer telefonen en gång till. ”Hej, det är jag!” hör du från andra änden…
Annons
Visa toppen
Show footer