May
Sunday 18 November 2007 photo 7/37
|
En dikt tillägnad min mormor som dog hösten 2006 efter av att under många år lidit av Alzheimers. Du lämnade mig ensam Ensam utan dig vid min sida Du tynade bort, fick inget värdigt slut Att se mig som liten, när jag är stor Att leva i minnen Att glömma hur det är att leva Att se dig stark och god Till att bli svag och obetydlig Det är en av de största sorger Att se dig dö, var inte bara sorg Det var också en befrielse Att se dig på slutet var som att se kroppen leva, Men med en själ som redan vandrat vidare Jag kommer ihåg de vackra stunder vi haft Jag kommer ihåg de roliga stunder vi haft Jag kommer ihåg de svåra stunder vi haft Jag vill glömma bilden av dig, Ihopsjunken i en rullstol, oförmögen att tala, Oförmögen att minnas. Jag vill komma ihåg bilden av dig, Som den som alltid ställde upp och fanns där Som för alltid kommer att skydda mig, från en säker plats i mitt hjärta
Annons
Visa toppen
Show footer