Tuesday 8 May 2012 photo 14/32
|
Ok. tänkte skriva en gång för alla om mina tankar kring förlossningen,
så jag slipper att bli frågad hela tiden och känner då att jag inte orkar
dra upp allting, utan det blir bara korta texter...
Jag har sedan väldigt tidigt i graviditeten velat ha ett kejsarsnitt pga
min stora förlossningsrädsla. Första gången jag pratade med en förlossningsläkare så berättade jag om mina rädslor, då försökte hon
peppa mig till vaginalt, och där satt jag med tårar och ett intyg från
min psykolog om att jag rekommenderas ett snitt, där står också alla
mina diagnoser jag har! då sa hon att "nu ska vi inte vara såhär" (också smäller hon ihop händerna, som ett tecken på att "nu ska vi inte bråka") SÅ, ett intyg ignorerade hon. Dock kunde hon rekommendera en igångsättning i vecka 39 med LOVAT akutsnitt om jag verkligen inte skulle klara av det! Hon sa "tänk nu över det här, i två veckor, jag säger varken ja eller nej till snitt, när du kommer tillbaka och fortfarande vill ha ett snitt pratar vi om det då"
Två veckor gick, och under tiden hemma fick jag ett brev, förlossningsplanen! där det står att jag helst vill föda VAGINALT?!?
Efter två veckor åkte jag tillbaka, vi satt oss ner, och jag sa - Jag vill fortfarande ha ett snitt! då säger hon att hon inte kan bestämma det. och sen leder konversationen till att JAG hade tagit upp tanken om en igångsättning, att JAG ville det! jävla lögnerska, HON rekommenderade en igångsättning för MIG! (vilket jag efter läst om det, INTE rekommenderas förstföderskor) Sen säger hon "du kan ju kontakta ett annat sjukhus som kanske tänker annorlunda än mig.
hon sa att du kan lika gärna på panikattack på operationsbordet, jag sa "nä, jag vet att jag inte kommer få det" jag är rädd för det jag inte kan kontrollera. jag har i 10 år förut varit självdestruktiv, skurit upp armarna så jag har ärr hela vägen på båda, ett snitt skulle inte besvära mig.
Så ja, remiss blir skickad till ett annat sjukhus, och det tar sådan lång tid,
under den här tiden skriver jag till dom "om jag inte blir beviljat snitt där, kommer det då gälla som andra alternativ att jag blir igångsatt, hos er?" inte några direkt tydliga svar på det fick jag.
Jag har under hela den här tiden, haft panikångestattacker, sömnlösa nätter som slutar att jag somnar av utmattning, depression, oro hela tiden helt enkelt. Jag pratade om det här med min BM, och hon kan inte fatta varför jag inte blir beviljad.
Idag, hade jag en tid där uppe igen, och pratade med en manlig förlossningsläkare som har beviljat en nära vän till mig, ett kejsarsnitt, och vad jag vet har inte hon det så svårt som jag har det (diagnos vis)
han nekade kejsarsnitt, OCH planerad förlossning med igångsättning, med tidig epidural (som den andra förlossningsläkaren kunde LOVA, med ett AKUT SNITT kunde hon LOVA) men inte han! Det ända han kunde lova mig, var att jag kom in då jag känner av värkarna. Och att ifall jag går över tiden 41+0 blir jag igångsatt, dock UTAN lovat akutsnitt! Jag grät där, fick nästan en panikångestattack!
Jag känner mig totalt ÖVERKÖRD! dom gav mig hopp, sen ger mig STRESS tiden jag var hemma, sömnlösa nätter, panikattacker, oro KONSTANT! Jag KAN inte ens njuta av graviditeten! Jag känner INGEN som helst glädje längre, bara sorg, rädsla och ilska, att jag nästan önska att jag aldrig blev gravid! och det känns så HEMSKT att känna så, för jag har ju min älskade bebis i magen ='(
Det känns som att, ifall jag blir igångsatt, kommer jag få KÄMPA (såklart) och ifall det blir akutsnitt, blir mitt straff att jag inte kommer få minnas födseln, för jag sövs ju! Och en igångsättning om allt är ju värre än ett planerat snitt! (psykiskt)
Det andra sjukhuset ringde idag, jag sa att jag har så mycket att tänka på, och måste få smälta vad denna läkare sagt, för visst blev jag avskräckt från att vilja ha planerat snitt nu, vilket dom säkert gör med flit, skrämmer mammor och endast tar upp det negativa med det, för statistiskt kostar en normal förlossning 25 000kr, ett planerat snitt kostar 40 000kr! Jag skulle iaf höra av mig till dom på Onsdag. Nu känns det som, att jag vill hellre ha igångsättning på något vis, för det avslutas ju oftast i akutsnitt, och jag vill ha lovat akut snitt ifall jag inte klarar det!
Det låter konstigt, jag säger olika saker, jag vet, att igångsättning är värst, ett planerat snitt är också inte bra "tydligen" Jag är bara så FÖRVIRRAD! Ska jag acceptera samtal med det andra sjukhuset? Och be om antingen planerad igångsättning eller planerat snitt? En känsla är nyfikenheten får mig att VILJA känna på värkarna, och ändå ha känslan av en "räddning" ett snitt!
Jag vet inte ='( Jag vågar inte åka in själv, vänta in naturen, då det händer själv. rädslan att inte hinna in, stressen, att det kommer gå så fort! att inte ha kontrollen, ha det planerat!
Igångsättning kan sluta med akutsnitt, och jag kommer inte minnas födseln. men trots det har jag haft kontrollen, haft det planerat, vet när värkarna börjar, när allt händer helt enkelt. jag får kämpa och har min "räddning" Men MÅNGA har sagt att det slutar med akutsnitt, OFTAST! MÅNGA har sagt det på forums. och läkaren idag sa att igångsättning inte är värre en ett planerat snitt, men då vet ju väl alla att ett akut snitt, är värre än ett planerat snitt?!!
planerat snitt, jag har nästan blivit lite rädd för det nu. i och med riskerna! såklart risker med igångsättning också. ni märker när jag skriver om det, att det är både för och nackdelar med båda.
Jag vet inte ='( jag kan inte tänka! jag vill bara lägga mig ner och dö.
allt är bara svart just nu, och tårarna kommer då och då hela tiden. jag vill bara försvinna, inte dö, bara försvinna, för stunden. eller vakna upp ur den här "mardrömmen" eller kanske det bästa, bara somna, och vakna upp i en sjukhus säng, och bebisen är född.
En sak är säker! Jag kommer få en panikattack ifall jag ska göra det vaginalt, jag kommer bli traumatiserad, jag kommer bara vilja dö! och det som jag mest farar över, är att jag inte kommer att knyta mig an bebisen direkt, att jag bara kommer vilja vara ifred, gråta, åka hem, och bara vilja dö, inte att jag vill ta självmord förstås, men bara vilja... försvinna...
Ja, jag har säkert missat en massa jag velat skriva, "lätt att vara efter klok?" men nu är jag så förvirrad. kan inte komma på mer...
Annons
ToxicChick
Tue 8 May 2012 22:53
Usch, jag kan inte alls förstå din rädsla! Jag önskar vi kunde bytt plats, du kunde få mitt akuta snitt (vaken!!) och jag kan ta din sits med att få föda vaginalt haha xD
Jag vet inte alls hur du ska göra, men än.. fundera lite snabbt och diskutera med Elias (heter han så din sambo?) Se vad ni känner och sen gör det som känns bäst!! DU ska föda, bebisen SKA ut. Så mycket vet vi.. sen hur det blir, det får vi väl se...
Jag har inga dåliga erfarenheter alls av ett snitt. Jag mådde toppen, och ja.. inget ont alls att säga om det.´
Men känn efter, skulle du inte vilja följa moder natur och föda vagnialt, som man gjoirt i alla århundrade... känslan av att verkligen få vara kvinnlig och använda sin inre styrka... DET, känner jag mig deppig över. Jag ville vara duktig och föda.. men det gick inte, för min knäppa kropp tillät inte starka värkar!? :(
Tänkte på, ligger hon med huvudet ner? ..antar det, för annars hade ni nog gjort ett planerat snitt. Försök putta på magen och vända henne, HAHA <3 Då blir det planerat snitt. En vän till mig gjorde det för hon låg i säte, och hon mådde toppen efteråt!! Jag tror det är fler komplaktioner vid vaginal förlossning än vid snitt. Men, ja.. det hör till att föda vaginalt.
Jag hoppas du kan kontrollera dig när det väl är dags, att du har hjälp och stöttning av folk så att du främst mår bra och klarar av ev. vagnial förlossning! Ät, drick mycket, försök somna gott och känn dig utvilad! Lättare sagt än gjort, jag vet.. Jag sov som en kratta sista veckorna och särskilt nätterna innan, suck!! :´(
Kram, allt kommer att lösa sig på ett eller annat vis!!!!
Du fixar det :D Kommere bli en bra förlossning och jag är så sugen på se bebisen nu! :)
Jag vet inte alls hur du ska göra, men än.. fundera lite snabbt och diskutera med Elias (heter han så din sambo?) Se vad ni känner och sen gör det som känns bäst!! DU ska föda, bebisen SKA ut. Så mycket vet vi.. sen hur det blir, det får vi väl se...
Jag har inga dåliga erfarenheter alls av ett snitt. Jag mådde toppen, och ja.. inget ont alls att säga om det.´
Men känn efter, skulle du inte vilja följa moder natur och föda vagnialt, som man gjoirt i alla århundrade... känslan av att verkligen få vara kvinnlig och använda sin inre styrka... DET, känner jag mig deppig över. Jag ville vara duktig och föda.. men det gick inte, för min knäppa kropp tillät inte starka värkar!? :(
Tänkte på, ligger hon med huvudet ner? ..antar det, för annars hade ni nog gjort ett planerat snitt. Försök putta på magen och vända henne, HAHA <3 Då blir det planerat snitt. En vän till mig gjorde det för hon låg i säte, och hon mådde toppen efteråt!! Jag tror det är fler komplaktioner vid vaginal förlossning än vid snitt. Men, ja.. det hör till att föda vaginalt.
Jag hoppas du kan kontrollera dig när det väl är dags, att du har hjälp och stöttning av folk så att du främst mår bra och klarar av ev. vagnial förlossning! Ät, drick mycket, försök somna gott och känn dig utvilad! Lättare sagt än gjort, jag vet.. Jag sov som en kratta sista veckorna och särskilt nätterna innan, suck!! :´(
Kram, allt kommer att lösa sig på ett eller annat vis!!!!
Du fixar det :D Kommere bli en bra förlossning och jag är så sugen på se bebisen nu! :)
Linyxia
Tue 8 May 2012 23:37
Min pojkvän heter Eli =) Jo jag har läst att vaginalt har fler komplikationer än ett planerat snitt, men då dock ett snitt kan väl få mer "värre komplikationer" när man väl får det =/ klart man kan spricka och sy där nere, men ett snitt är ju större och helt annan skillnad =/ Hon ligger med huvudet ner ja, gjort det ett tag nu. Visst har jag en känsla av att jag VILL föda vaginalt, eller iaf, försöka. Jag är inte längre så förtjust i planerat snitt längre =( och imorgon ska jag ringa det andra sjukhuset, men vet inte vad jag ska säga.... eller vad jag vill. Helst skulle jag nog vilja bli igångsatt, med lovat akut snitt om jag inte klarar av det. kanske jag tar en tid med dom ändå, bara för att prata. eller låta det komma naturligt, för en igångsättning hos det sjukhus jag hör till nu, vill inte sätta igång mig fören vecka 41 ='( men vad fan, varför kan jag inte bara åka till dom varje vecka liksom ? dom ser ju om livmodertappen är redo, eller känner. men icke då. Jag böla och jag berättade alla mina rädslor och han pratade som att "du är rädd, helt vanligt, ok" inget stöttande alls, aldrig tog han mig på allvar...
ToxicChick
Tue 8 May 2012 23:44
Jag blev ju igångsatt och det slutade med snitt.. så.. haha ja! Välj det! Då har du ändå tryggheten i att faktiskt slippa paniken och du får föda med snitt :) Det är nog väldigt FÅ som får svåra komplikationer vid snitt, så det tror jag inte du behöver oroa dig!! Inte ett dugg. Det görs så många kejsarsnitt idag och vi har otroligt bra läkare :) Jag hade två kvinnliga, super snälla!! Han som säger detta med att det är normalt och blabla... han kan ju fan ta & peta öronen lite då!! Gubbjäkel :´(
Linyxia
Tue 8 May 2012 23:55
Jag kan inte välja det längre på det sjukhus jag är nu tydligen =( han hade noterat att jag inte ville ha igångsättningen, För att jag försökte kämpa med att få mitt snitt. men han FÖRSTÅR INTE!!!! (Om dom ENDA alternativen jag har är föda naturligt eller igångsättning) väljer jag hellre igångsättning! Som den andra läkaren kunde LOVA, i vecka 39, med LOVAT akut snitt. nu bara för att jag sa att JAG inte hade dragit upp det, för att JAG fortfarande ville ha snitt. tog dom bort det förlossningsplanen, och jag kunde tydligen inte gå tillbaka till det... även fast jag frågade....
3ez
Tue 8 May 2012 07:15
<3 Har fött tre barn och jag hadde också MYCKET ångest och panikkänslor innan första födseln. Försök andas och inte tänka så mycket på förlossningen ett tag.. försök fokusera på annat så mycket du kan.. vila dig psykiskt.. snart har du din älskade lill* hos dig och det kommer vara värt allt... kram.
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/linyxia/505082798/