August
Thursday 14 May 2009 photo 1/1
|
Det går inte en dag utan att jag tänker på de, de som jag inte vet vad e. Jag kan inte ens prata om det utan att jag börjar gråta
Jag känner mig stark för jag är kvar
Men svag för att jag inte pallar mer
Var ska jag bli av?
Jag vill långt här ifrån
Långt ifrån
Mamma
Pappa
Syskon
Skola
…vänner
Hur mycket jag än skrattar så e det alltid något som blir fel, vad gör jag för fel?
Min mamma gråter i telefonen så hopplös hon tycker jag är
Det är inte synd om mig
Inte om mamma heller
Men det är inte så kul att få höra av sin lärare att dom har berättat för mamma om hur jag är och om hur jag har det i skolan så att mamma gråter och lägger över allt på sig själv och tycker att allt e hennes fel.
Men mamma vet inte att jag är precis som henne, jag tänker bara på mig själv och inte på henne
Jag hade fan glömt att jag ens hade en mamma till den dagen jag snackade med en lärare då hon sa:
- Och Liiza var inte så hård mot mamma hon har det inte så lätt hon heller.
Först blev jag bara arg för att hon skyddade mamma, men sen tänkte jag efter lite
Mamma har det inte så lätt
Jag har sagt till mamma att jag kommer vara värre än Simon och Christian- kommer hitta på mer skit, kommer supa mig full mer än mina syskon. Och det stämmer juh.
Jag försöker att inte visa något, jag vill juh inte att folk ska se ner på mig och tycka att jag e tråkig. Men jag pallar inte låsas vara något jag inte är längre. Jag har redan lurat mig själv.
Bara tanken på att hon inte bryr sig om att jag aldrig är hemma
Jag kanske låter lite ful i munnen när jag säger detta men jag känner att det räcker inte med kärleken från mina vänner längre, jag vill kunna gå hem ifrån med någon bakom mig som frågar var jag är på väg
Jag vill kunna sova borta en helg och sen när jag kommer hem blir jag kramad och får höra orden “Jag har saknar dig”
Det är vad jag vill, men långt ifrån hur jag har de…
Min mamma har inte kramat mig på över 3- 4 år och det känns. Ingen kärlek. Var e den?
Min pappa är här men han finns inte i mitt liv, jag känner inte honom
Jag har nog inte ens rört min pappa sen jag var runt 8.
Jag behöver kärlek i högsta grad, men det finns inte
Det klart jag älskar mina vänner, men jag behöver dom inte på samma sätt som jag gjorde innan.
Om jag ser tillbaks på mitt liv så vet jag att jag har gjort många misstag men jag lär mig inte av dom… vad fan gör jag då?!
Jag har fått lära mig att kärlek är inget som finns på riktigt
Inte inom familj
Inte inom vänskap
En jobbig saknad
Jag känner mig stark för jag är kvar
Men svag för att jag inte pallar mer
Var ska jag bli av?
Jag vill långt här ifrån
Långt ifrån
Mamma
Pappa
Syskon
Skola
…vänner
Hur mycket jag än skrattar så e det alltid något som blir fel, vad gör jag för fel?
Min mamma gråter i telefonen så hopplös hon tycker jag är
Det är inte synd om mig
Inte om mamma heller
Men det är inte så kul att få höra av sin lärare att dom har berättat för mamma om hur jag är och om hur jag har det i skolan så att mamma gråter och lägger över allt på sig själv och tycker att allt e hennes fel.
Men mamma vet inte att jag är precis som henne, jag tänker bara på mig själv och inte på henne
Jag hade fan glömt att jag ens hade en mamma till den dagen jag snackade med en lärare då hon sa:
- Och Liiza var inte så hård mot mamma hon har det inte så lätt hon heller.
Först blev jag bara arg för att hon skyddade mamma, men sen tänkte jag efter lite
Mamma har det inte så lätt
Jag har sagt till mamma att jag kommer vara värre än Simon och Christian- kommer hitta på mer skit, kommer supa mig full mer än mina syskon. Och det stämmer juh.
Jag försöker att inte visa något, jag vill juh inte att folk ska se ner på mig och tycka att jag e tråkig. Men jag pallar inte låsas vara något jag inte är längre. Jag har redan lurat mig själv.
Bara tanken på att hon inte bryr sig om att jag aldrig är hemma
Jag kanske låter lite ful i munnen när jag säger detta men jag känner att det räcker inte med kärleken från mina vänner längre, jag vill kunna gå hem ifrån med någon bakom mig som frågar var jag är på väg
Jag vill kunna sova borta en helg och sen när jag kommer hem blir jag kramad och får höra orden “Jag har saknar dig”
Det är vad jag vill, men långt ifrån hur jag har de…
Min mamma har inte kramat mig på över 3- 4 år och det känns. Ingen kärlek. Var e den?
Min pappa är här men han finns inte i mitt liv, jag känner inte honom
Jag har nog inte ens rört min pappa sen jag var runt 8.
Jag behöver kärlek i högsta grad, men det finns inte
Det klart jag älskar mina vänner, men jag behöver dom inte på samma sätt som jag gjorde innan.
Om jag ser tillbaks på mitt liv så vet jag att jag har gjort många misstag men jag lär mig inte av dom… vad fan gör jag då?!
Jag har fått lära mig att kärlek är inget som finns på riktigt
Inte inom familj
Inte inom vänskap
En jobbig saknad
Comment the photo
Jag vet exakt hur det är och jag vet hur du mår, du har varit min bäästa vän sen jag var en bääbis! Jag föösker göra allt för dig, Men det är din fammilj du behöver mest Liiza, och dina vänner , men inte i första taget,håller med ! Men snacka med din Mamma så mkt du kan, jag skrik inte åt henne när du inte får ngt, bara lyd henne i högsta grad! jag lovar du kommer få kärleken du vill ha, det kommer ta en tid men den dagen du får din kärlek av dina färeldrar det är allting kommer gå sjukt bra!
- du har gått igenom så mkt för din ålder Liiza,
Men du ska veta jag har alltid funnits för diig och det komma jag alldid att göra, det är bara att komma till mig jag lyssnar alltid på diig, och hjälper diig till 110 % ,
Liiza jag vill bara allt ditt bäästa,
Älskar diig tills graven <3
Jag kan inte prata med min mamma så är det bara:/ Om jag berättar mina problem för henne kommer hon bara känna sig som en dålig mamma, vill inte att hon ska känna så:/ Hon har tillräckligt med problem själv...:(<br />
Älskar dig älskling enda in i graven då jag ligger bredvid dig<333333
<33
23 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/lisa4fun/367400009/
Visa toppen
Show footer