kärlek är underbart, kärlek är fint.
men kärlek är också väldigt sårande,
jag tror att alla blir sårade av den nångång.
det är lätt att säga att "livet går vidare"
om det händer någonting,
men så lätt är det faktiskt inte.
blir man övergiven av den man
älskar mest av allt på denna jord
kanske livet inte går vidare som förut,
man kanske inte blir riktigt hel igen.
när man tänker på det är det skrämmande,
men det är ju så det är.
kärleken är bra & dålig, läkande & sårande.
man blir ledsen när man tänker på det,
för egentligen finns det inget som är bäst,
inget som bara är helt perfekt.
folk kanske säger att allt är perfekt,
men innerst inne är det inte det.
om man tänker på det så kanske man förstår,
men det är svårt för man vill inte fatta det.
alla vill ju att det ska vara perfekt.
men det finns inget som är det,
inte livet inte kärleken.
för alla har vi ju våra problem.
egentligen är livet något slags konstigt spel,
man föds, lever & dör,
vad är det för mening?
dom flesta blir ju bara sårade
& mår dåligt när dom lever.
men allt är ju inte dåligt.
när man blivit förkrossad blir man hel igen,
eller är det inte så?
jag tror inte att det är så.
ingen är ju egentligen helt hel.
men det är tur att det finns dom stunderna
där allt känns helt perfekt,
även fast det kanske inte är det.
min dröm är att komma till paradiset en dag
där allting är perfekt, där inte det vi kallar problem existerar.

det där kortet vart så himla fint vännen!