October
Thursday 10 February 2011 photo 5/8
|
Berättelsen om Alice - Den riktiga bakgrunden
Alice hade bott på barnhemmet i hela sitt liv. Hon var sexton och hatade att bo bland massa oförstående skitungar. Hennes två bästa vänner hade redan lämnat barnhemmet när de var fjorton och femton.
Litchi, Alice's bästa tjej-kompis hade lämnat barnhemet när hon var fjorton. Det var två år sen. Deras farväl hade varit kort och sorgligt - röster som bara kunde viska till varann, ögon så fyllda av tårar att det knappt gick att se. De var som systrar. Och så hade de blivit skilda åt.
Alice's hjärta värkte av ensamhet och saknad. Hon kände sig sviken. De hade lovat varann att hålla ihop - föralltid.
Natsume's farväl var desto grymmare. Alice fick aldrig säga hejdå, och när hon väl fick veta att Natsume var borta var hon nära på att ta live av sig. För henne var Natsume mer än en bror. Hon älskade honom, och de hade känt varann hela sitt liv.
Vad hon aldrig fick veta var att Natsume kände detsamma, och kysste henne natten innan han åkte - när hon sov. De hade lovat att hålla kontakten, men nu var även den bruten.
När barnen och de övriga vuxna somnat, smög Alice ut genom ett fönster hon gjort i ordning så det gick att öppna.
Plötsligt kände hon en hand runt foten.
- Alice! viskade någon. Vart ska du!?
Det var Ruchy, en liten pojke på sex år som brukade leka med Alice och hjälpa henne med sysslor på barnhemmet. Alice andades lugnt ut.
- Jag ska härifrån, men... Det här får du inte säga till nån, okej?
Ruchy nickade ivrigt.
- Jag ska ta mig till stan, och leta upp Litchi och Natsume, fortsatte hon. Vi ska rymma till USA eller något. Ingen ska få hitta óss.
- Jag vill följa med! pep Ruchy.
- Ssch! Du får inte väcka någon, sa Alice lågt. Du kan inte följa med nu, men jag lovar att hämta dig så fort jag kan, okej? Vänta på mig. Sov i min säng varje natt. Jag kommer tillbaka.
- Lova! sa Ruchy och såg Alice rakt i ögonen.
- Jag lovar, sa Alice och kramade om Ruchy.
Sen hoppade hon ut genom fönstret och började gå längs grusvägen in mot stan.
Rucky stängde fönstret och satt sen och tittade efter ALice.
Det var stjärnklart ute.
Alice hade bott på barnhemmet i hela sitt liv. Hon var sexton och hatade att bo bland massa oförstående skitungar. Hennes två bästa vänner hade redan lämnat barnhemmet när de var fjorton och femton.
Litchi, Alice's bästa tjej-kompis hade lämnat barnhemet när hon var fjorton. Det var två år sen. Deras farväl hade varit kort och sorgligt - röster som bara kunde viska till varann, ögon så fyllda av tårar att det knappt gick att se. De var som systrar. Och så hade de blivit skilda åt.
Alice's hjärta värkte av ensamhet och saknad. Hon kände sig sviken. De hade lovat varann att hålla ihop - föralltid.
Natsume's farväl var desto grymmare. Alice fick aldrig säga hejdå, och när hon väl fick veta att Natsume var borta var hon nära på att ta live av sig. För henne var Natsume mer än en bror. Hon älskade honom, och de hade känt varann hela sitt liv.
Vad hon aldrig fick veta var att Natsume kände detsamma, och kysste henne natten innan han åkte - när hon sov. De hade lovat att hålla kontakten, men nu var även den bruten.
När barnen och de övriga vuxna somnat, smög Alice ut genom ett fönster hon gjort i ordning så det gick att öppna.
Plötsligt kände hon en hand runt foten.
- Alice! viskade någon. Vart ska du!?
Det var Ruchy, en liten pojke på sex år som brukade leka med Alice och hjälpa henne med sysslor på barnhemmet. Alice andades lugnt ut.
- Jag ska härifrån, men... Det här får du inte säga till nån, okej?
Ruchy nickade ivrigt.
- Jag ska ta mig till stan, och leta upp Litchi och Natsume, fortsatte hon. Vi ska rymma till USA eller något. Ingen ska få hitta óss.
- Jag vill följa med! pep Ruchy.
- Ssch! Du får inte väcka någon, sa Alice lågt. Du kan inte följa med nu, men jag lovar att hämta dig så fort jag kan, okej? Vänta på mig. Sov i min säng varje natt. Jag kommer tillbaka.
- Lova! sa Ruchy och såg Alice rakt i ögonen.
- Jag lovar, sa Alice och kramade om Ruchy.
Sen hoppade hon ut genom fönstret och började gå längs grusvägen in mot stan.
Rucky stängde fönstret och satt sen och tittade efter ALice.
Det var stjärnklart ute.
Annons
Comment the photo
Anonymous
Thu 10 Feb 2011 19:50
Alice är så fint namn. Min lilla plutt heter också det<3
LitchiAlicex
Fri 11 Feb 2011 19:52
Har älskat namnet Alice sen jag såg Alice i Underlandet första gången, och då Disney's tecknade, haha ^w^
Det är ett vackert namn <3
Det är ett vackert namn <3
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/litchialicex/484405047/
Visa toppen
Show footer