October
Thursday 10 February 2011 photo 7/8
|
Natsume's bakgrundshistoria
Natsume böjde sig långsamt ner och kysste Alice. Hon vaknade inte, men mummlade hans namn i drömmen.
Natsume följde med sin nya pappa ut ur salen. De tog farväl av föreståndarinnorna och började gå inåt stan.
Natsume var rädd. Hans "pappa" var inte vem som helst. Hans lugg hängde ner över ögonlappen. Pappan var en av tidens mest mordiska sjörövare. Natsume försökte att inte springa däriffrån - för hans instinkter sa att sjörövaren inte var att lita på.
Natsume fick rätt. De följande månaderna bestod av piskrapp, slag och svordomar som aldrig upphörde. Hans "pappa" hotade honom varje kväll efter slav-arbetet med än kniv vassare än diamant.
- Om du så mycket som viskar ett ord av vad som händer här, är du snart styckad i miljontals bitar, fattar du det, jävla skitunge?
Natsume nickade alltid till svar, där han stod upptryckt mot väggen och fick sin faders onyktra, hesa röst i ansiktet. Men Natsume svor inombords att han skulle anmäla pappan till polisen så fort han kom därifrån.
En kväll knackade det på dörren, just som sjörövarmördaren druckit sin femte starköl.
- Öppna, ungjävel! skrek sjörövaren till Natsume.
Natsume öppnade. Utanför stod Litchi och Alice.
- Vem ärre' som knacka'? röt sjörövaren.
- Jag hoppas du super ihjäl dig! skrek Natsume och smällde igen dörren.
Sen sprang han tillsammans med Alice och Litchi ombord på atlantångaren mot USA.
- Farväl helvetet! skrek Litchi där hon stod vid relingen.
Natsume kramade om Alice's axlar och hon log.
Nästa natt kom stormen. Natsumes såriga ärr sved värre än brännhet eld mot huden, och Alice gick för att hämta doktorn ombord tillsammans med Litchi.
Plötsligt kom en stor våg som fick de båda flickorna att falla i. Alice's och Litchi's kroppar gick samman till en och Alice kom till Underlandet...
Ja, vad tycker ni? Nyfikna? Nu vet ni det mesta i alla fall!
Natsume böjde sig långsamt ner och kysste Alice. Hon vaknade inte, men mummlade hans namn i drömmen.
Natsume följde med sin nya pappa ut ur salen. De tog farväl av föreståndarinnorna och började gå inåt stan.
Natsume var rädd. Hans "pappa" var inte vem som helst. Hans lugg hängde ner över ögonlappen. Pappan var en av tidens mest mordiska sjörövare. Natsume försökte att inte springa däriffrån - för hans instinkter sa att sjörövaren inte var att lita på.
Natsume fick rätt. De följande månaderna bestod av piskrapp, slag och svordomar som aldrig upphörde. Hans "pappa" hotade honom varje kväll efter slav-arbetet med än kniv vassare än diamant.
- Om du så mycket som viskar ett ord av vad som händer här, är du snart styckad i miljontals bitar, fattar du det, jävla skitunge?
Natsume nickade alltid till svar, där han stod upptryckt mot väggen och fick sin faders onyktra, hesa röst i ansiktet. Men Natsume svor inombords att han skulle anmäla pappan till polisen så fort han kom därifrån.
En kväll knackade det på dörren, just som sjörövarmördaren druckit sin femte starköl.
- Öppna, ungjävel! skrek sjörövaren till Natsume.
Natsume öppnade. Utanför stod Litchi och Alice.
- Vem ärre' som knacka'? röt sjörövaren.
- Jag hoppas du super ihjäl dig! skrek Natsume och smällde igen dörren.
Sen sprang han tillsammans med Alice och Litchi ombord på atlantångaren mot USA.
- Farväl helvetet! skrek Litchi där hon stod vid relingen.
Natsume kramade om Alice's axlar och hon log.
Nästa natt kom stormen. Natsumes såriga ärr sved värre än brännhet eld mot huden, och Alice gick för att hämta doktorn ombord tillsammans med Litchi.
Plötsligt kom en stor våg som fick de båda flickorna att falla i. Alice's och Litchi's kroppar gick samman till en och Alice kom till Underlandet...
Ja, vad tycker ni? Nyfikna? Nu vet ni det mesta i alla fall!
Annons
Comment the photo
LitchiAlicex
Fri 11 Feb 2011 19:53
Det var meningen, hihi ^^
Glad att du gillar det, kan skriva mer~
Glad att du gillar det, kan skriva mer~
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/litchialicex/484410059/
Visa toppen
Show footer