Svetten rinner
Händerna skakar
Koncentrationen sviker

Jag andas fortare, hjärtat påbörjar sin 100-meters löpning och paniken håller på att bryta sig ut. Jag måste hålla den inne, bara några dagar till..

Mörkret lockar inte. De stängda dörrarna som jag så gärna vill få upp öppnas inte. Alla dessa ekon från de där hemska massiva salarna med de höga kala väggarna tillfredställer inte mina trötta öron. Huvudvärken kommer krypandes och jag vet inte vad jag ska ta mig till eller vad jag ska tänka på för att stilla mina sönderstressade nerver..

Till slut kommer tanken som städar upp i mitt förvirrade huvud och som jag finner rakast och mest trovärdig. Det finns helt enkelt inget gott tänker jag. Det kan omöjligt finnas något gott i Staffangymnasiet.

P.S

Sommaren avrättas kort och distinkt på torsdag och en hemsk tid av äckliga skolböcker och svettiga lärare tar vid. Hjälp!

Tänk när man var liten och kunde somna på en stol med röven i vädret utan att bry sig om någonting över huvudtaget! GE MIG!!

Annons

The photo has no tags

January 2010