hon känner ur hur trårarna bränner innanför ögonlocken och hjärtat känns som det har brustit i tusen små bitar. Hon biter ihop för att hon inte vill visa andra hur hon egntligen känner. Det är för deras bästa. Hon trodde hon skulle bli lyckligare men just nu är hon närmare botten än någonsin varit. Det skulle ju vara dom förevigt,det skulle inte sluta såhär. Dom hade kämpat för varandra för länge för att det skulle sluta på det här sättet. Hon ville så gärna känna hans nakna hud intill sin en sista gång för deras hejdå hade tagit slut alldeles för fort. Hon vill berätta så mycket för honom,allt som har hänt,allt som kommer hända.Men hon kan inte. Det är inte dom längre.Ena stunden hade dom kysst varandra med sån kärlek bara dom kan ha och andra stunden beter dom sig som inget har hänt. Det bryter ner henne sakta inifrån. Han kan inte få veta att hon mår såhär, han verkar ju så lycklig. Hon vill inte verka svag. Hon känner att de inte är någon som ser smärtan innanför hennes mask. Hon vill fortfarande att det ska vara hans röst i telefon hon hör innan hon somnar på kvällen och hans ord som säger jag älskar dig. Hans andetag i örat när hon vaknar.Hans starka armar runt sig. Hans hals som hon kan borra ner ansiktet i. Hans kyssar innan hon kliver upp ur sängen på morgonen. Hon orkar inte med alla frgåor som ställs,allas dömande blickar. Allt hände så fort så det slet upp såret som funnits där alldeles för länge men hon trodde hade läkt. Hur många plåster hon än sätter på så kommer dom rammla av ovasett om hon vill eller inte. Det enda hon kan göra är att bita i hop och få alla tro att hon är lycklig men alla har en mörk sanning..<3

och kanske dansar elefanter samba när folk inte tittar..?