jag känner mig ensam, ja väldigt ensam. jag har en hel del folk runt omkring mig, vi umgås, men jag känner mig ändå bara så ensam.kanske för att mitt liv är just nu på bristzonen, men det får bära eller brista mer kan man inte göra. folk frågar mig ofta vad jag har på min arm och att det ser ut som att en katt har klöst mig. Ni vet vad det är, tycker ni att det ser nytt ut? tycker ni att ni behöver fråga och sen hånle åt mig efteråt? jag lär knappast svara ärligt på den frågan, för det är en fråga som inte behöver besvaras när ni vet svaret, eller hur? då tänker ni, hon vill bara ha uppmärksamhet? ja, kanske då var det ett rop på hjälp. Nu? nej, jag har redan fått hjälp, men hjälpen räckte inte och jag lever vidare kallas det. många, väldigt många tycker att jag verkar vara blyg. faktiskt så är jag inte blyg med vissa personer i en större omgivning. jag vill faktiskt mer uttrycka mig som dryg än blyg. jag pratar flera timmar i streck varje dag med människor och jag tycker om att prata. kan prata med vem som helst som jag väcker intresse av att prata med. nu kanske ni har mer förstålse för mitt nuvarande betende så skippa dumma frågor i fortsättningen, för jag vill inte uppdatera er om gammalt groll, tpf

Annons

The photo has no tags

March 2008