Thursday 17 December 2009 photo 1/2
|
Jag föddes liten och blå, precis som en människa.
Jag skapades av ett team av dom främsta hjärnorna på Hoffman la Roche i Schweiz som hellre tjänade en slant, än gjorde nåt mot AIDS.
Men uppgiften löd, du ska få folk och sova, om man tar dig ska det kännas som om man har fått en gåva.
Så de packade ner mig, och alla mina bröder, och skeppa oss ut till alla som behövde.
Tillslut hamna vi på en hylla på ett sjukhus.
Varningen sa "Blanda oss och du får ett sjukt rus!".
Men när vi skrevs ut var det till en ensam själ, som bar på en krossad dröm att få leva väl, hon slets ihjäl, kunde knappt försörja sin son.
Fattigdomen var ett faktum som höjde nivån, både stress och oro som höll henne vaken.
Hon tiggde till doktorn om han kunde göra nåt åt saken, och doktern sa "Är det svårt, ja då tar du två", så jag hamnade där stående i hennes badrumsskåp.
Dom kallar mig en sövare.
Dom kallar mig en bedövare.
Och dom säljer mig och sväljer mig, jag är en riktig dödare.
Alla vill ha mig för jag är så populär.
Ingen är billigare på gatan än roppen är.
Alla vill ta mig för att glömma bort sina problem.
Men jag vet, för jag förvandlar era hjärtan till sten.
Men ni vill ha mig för jag är så populär.
Ingen är billigare på gatan än roppen är.
Och kvinnan hade en son, han var väl 16.
Även han med problem, eller så sa rektorn.
Han fick bara skäll, öh, inget vänligt prat.
Han var dum, han var lat, det var ett ständigt tjat.
Och sonen var trött, och önskade helst av allt att fly.
Men rektorn var sträng, och sa han hade fel attityd, han fick bottenbetyg, han var stökig och bråkig, han rökte i smyg, och han skötte sig dåligt.
Hans kassa självkänsla växte till hat.
Rektorn drog näven i bordet, och sa "Kom ej tillbaks!".
Rektorn ringde hem till hans mamma med detsamma och berättade bland annat att han var mäktigt förbannad.
Så mamman behöver nu äta 2 av mina bröder, för att få det gå över, hon står och gråter och blöder.
Vid badrumsskåpet med Rohypnollådan i handen, hon tappade den på golvet och det var där som han fann den.
Ey yo.
Sonen vaknar tidigt och går in på dasset, han hittar mig på golvet och sköljer ner mig med vatten.
Han stapplar in i köket och hittar mammas vodka, han dricker allt han orkar, så förbannat korkat.
För jag och spriten blandas i magen så rakt upp i hjärnan.
Jag får honom och känna sig svag och avskärmad, han tittar sig i spegeln, men hans ögon är blanka.
Han försöker och fatta men får rätt så grötiga tankar.
Nu känns det som hatet han bär på kommer explodera, han resonerar, allt är bara rektorns fel, att han är så jävla förbannad.
Känner sig helt förtappad, han plockar fram en kniv, och han försöker gå men han vacklar.
Han trillar ihop, råkar sticka kniven i magen.
Mamman hör ljudet och springer ut i köket yrvaken.
Hon gallskriker högt nog att höras i Schweiz.
Ironiskt att det krävs så lite för att förstöra sig själv.
Dom kallar mig en sövare.
Dom kallar mig en bedövare.
Och dom säljer mig och sväljer mig, jag är en riktig dödare.
Alla vill ha mig för jag är så populär.
Ingen är billigare på gatan än roppen är.
Alla vill ta mig för att glömma bort sina problem.
Men jag vet, för jag förvandlar era hjärtan till sten.
Men ni vill ha mig för jag är så populär.
Ingen är billigare på gatan än roppen är.
Så bara glöm dina problem, jag gör ditt hjärta till en sten, och vill du fly så bara ta, för jag är billigast i stan.
Och jag har flera många namn, jag söver ner ert långa land, så glöm bort allting som är bra, om det är mig som du vill ha.
Vafan.
Jag skapades av ett team av dom främsta hjärnorna på Hoffman la Roche i Schweiz som hellre tjänade en slant, än gjorde nåt mot AIDS.
Men uppgiften löd, du ska få folk och sova, om man tar dig ska det kännas som om man har fått en gåva.
Så de packade ner mig, och alla mina bröder, och skeppa oss ut till alla som behövde.
Tillslut hamna vi på en hylla på ett sjukhus.
Varningen sa "Blanda oss och du får ett sjukt rus!".
Men när vi skrevs ut var det till en ensam själ, som bar på en krossad dröm att få leva väl, hon slets ihjäl, kunde knappt försörja sin son.
Fattigdomen var ett faktum som höjde nivån, både stress och oro som höll henne vaken.
Hon tiggde till doktorn om han kunde göra nåt åt saken, och doktern sa "Är det svårt, ja då tar du två", så jag hamnade där stående i hennes badrumsskåp.
Dom kallar mig en sövare.
Dom kallar mig en bedövare.
Och dom säljer mig och sväljer mig, jag är en riktig dödare.
Alla vill ha mig för jag är så populär.
Ingen är billigare på gatan än roppen är.
Alla vill ta mig för att glömma bort sina problem.
Men jag vet, för jag förvandlar era hjärtan till sten.
Men ni vill ha mig för jag är så populär.
Ingen är billigare på gatan än roppen är.
Och kvinnan hade en son, han var väl 16.
Även han med problem, eller så sa rektorn.
Han fick bara skäll, öh, inget vänligt prat.
Han var dum, han var lat, det var ett ständigt tjat.
Och sonen var trött, och önskade helst av allt att fly.
Men rektorn var sträng, och sa han hade fel attityd, han fick bottenbetyg, han var stökig och bråkig, han rökte i smyg, och han skötte sig dåligt.
Hans kassa självkänsla växte till hat.
Rektorn drog näven i bordet, och sa "Kom ej tillbaks!".
Rektorn ringde hem till hans mamma med detsamma och berättade bland annat att han var mäktigt förbannad.
Så mamman behöver nu äta 2 av mina bröder, för att få det gå över, hon står och gråter och blöder.
Vid badrumsskåpet med Rohypnollådan i handen, hon tappade den på golvet och det var där som han fann den.
Ey yo.
Sonen vaknar tidigt och går in på dasset, han hittar mig på golvet och sköljer ner mig med vatten.
Han stapplar in i köket och hittar mammas vodka, han dricker allt han orkar, så förbannat korkat.
För jag och spriten blandas i magen så rakt upp i hjärnan.
Jag får honom och känna sig svag och avskärmad, han tittar sig i spegeln, men hans ögon är blanka.
Han försöker och fatta men får rätt så grötiga tankar.
Nu känns det som hatet han bär på kommer explodera, han resonerar, allt är bara rektorns fel, att han är så jävla förbannad.
Känner sig helt förtappad, han plockar fram en kniv, och han försöker gå men han vacklar.
Han trillar ihop, råkar sticka kniven i magen.
Mamman hör ljudet och springer ut i köket yrvaken.
Hon gallskriker högt nog att höras i Schweiz.
Ironiskt att det krävs så lite för att förstöra sig själv.
Dom kallar mig en sövare.
Dom kallar mig en bedövare.
Och dom säljer mig och sväljer mig, jag är en riktig dödare.
Alla vill ha mig för jag är så populär.
Ingen är billigare på gatan än roppen är.
Alla vill ta mig för att glömma bort sina problem.
Men jag vet, för jag förvandlar era hjärtan till sten.
Men ni vill ha mig för jag är så populär.
Ingen är billigare på gatan än roppen är.
Så bara glöm dina problem, jag gör ditt hjärta till en sten, och vill du fly så bara ta, för jag är billigast i stan.
Och jag har flera många namn, jag söver ner ert långa land, så glöm bort allting som är bra, om det är mig som du vill ha.
Vafan.
Comment the photo
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/longbyxa/431274945/