Jag trodde aldrig att jag faktiskt skulle sätta mig ner och skriva om allt, men oki doko jag har inte extremt mycket för mig... Och skulle det nu vara så att du orkar läsa allt, grattis! Men det är ytterst frivilligt. Alltså, bara så du vet så är jag inte bra på att... Skriva. Om mig, och mitt liv. Tro det eller ej men bara för att jag pratar mycket om mig själv så går det inte alltid att få ner allt ändå ^^ Men aight.. Okej. 2008, ett år av sorg, (olycklig)kärlek, ångest och utbrott. Jag kommer egentligen knappt ihåg vad som hänt och inte, men jag vet att jag växt innombords, jag vet också att jag är jobbig (jävla känslor, dra åt helvete) och att skolan är kul. I år har jag tillochmed utnyttjat folk - det kändes bra. Mycket bra musik och enormt mycket bra film har passerat mitt huvud, vissa har stannat kvar och kommer göra det för alltid! och andra är bara skit grejer som man skrattar åt... Trots alla världens kriser måste jag egoistiskt säga att jag mår bra. Hyfsat.. dock är jag trött på människor som får mig att tänka på mår jag mår dåligt. Jag insåg efter mer än halva året att det kanske är mig det är "fel" på och att lärarna vet vad dom gör (förutom EN) och kanske kanske kanske man ska lyssna på dom...? det har jag börjat göra och tack och lov för helena! Utan vårat plugg -> Lollosbetyg=IG.
Jag är väldigt glad för allas skull.. Ska inte nämna några namn och nu menar jag till många olika personer, men grattis till förlovningen, grattis till föräldrarskapet (x2), till betyget, till erat förhållande och grattis till den nya lägenheten, körkortet och studenten. Jag vill också säga att jag tänker på de människor som förlorat någon i sin närhet. jag vill inte säga att jag vet hur det känns (för vem vet egenligen hur någon annan känner??) men jag kanske.. förstår. Eller inte men jag har en mjuk axel som gr att luta sig mot, om man vill.
Jag har också en massa hemligheter, som ingen ingen annan vet. Det är tungt att bära på, men jag tvivlar på att du läst såhär långt men om du har det så scch!
Nu såhär på slutet av året har mycket gått upp för mig, och en låt som alla borde lyssna på (The call) har betyt mycket. Iallafall nu, nästa vecka kanske det är något annat. Årets nyårslöfte var att må bra, och tillslut har jag insett att det spelar ingen roll vad jag köper, hur mycket det kostar, vilken frisyr jag har.. Utan det är.. upp till. Mig. och inte mitt uttseende eller mina vänner (trots att ni betyder mycket <3). Egentligen är det ju jag som fattar alla beslut, självklart påverkas jag av min omgivning men ändå.. Nu får det här räcka, antar att du är ganska trött på att läsa nu ändå. Puss.

[jagminmunmitthuvudochmittdetäringenbrakobination]

ja det är sant, det är upp till dig :) visst är det väl skönt.