Sunday 30 November 2008 photo 1/1
|
KOMPIS :)
Löpning (som jag bedriver) är till sin natur en "ensam" idrott, likaså är det med simning och cykling. Att för egen maskin forcera i vattnet, vägarna och terrängen som ligger framför med sin egen drivkraft och med en tillit till sin personliga förmåga.
Men vi behöver ALLA kompisar! Vänner,partners,svättbröder. Ja, någon att dela upplevelsen med. Tänk när man är 15mil hemifrån och cyklar, eller när någon annan hjälper till och tar täten under den sista hårda serien på simpasset. En person som inför den sista löpintervallen säger "NU KÖR VI!".
Det är synd att det finns vissa som tar den underförstådda ensamheten och individualismen i våra respektive idrotter för allvarligt och bokstavligt och alltid tränar själva. Visst, jag brukar ofta springa egna distanspass och njuta av den fria luften, och bara gå på min EGNA känsla. Det älskar jag också. Men när de allra tuffaste och mest krävande passen smyger sig in på schemat, önskar man nog ändå att det fanns någon som stöttade, svättade eller helt enkelt bara fanns där hos dig när man plågar sig till det maximala vad kroppen orkar. Det räcker egentigen bara med en person, en person som kan vara din "piska" ena dagen och din "morot" den nästa. För oss ALLA som är obotligt sociala och pratglada, så bjuder ett till synes tröstlöst lång-distanspass på oanade horisonter av sociala kontakter och inspiration. Och när t.ex andra hoppar i vattnet för att börja simma så ser man rätt "dum" ut om man står kvar!
Även om idén i sig är helt vansinnig. För så är det ju med grupper. Gör man något själv så kan det som ett resultat bli lite skruvat, kryfsat eller överambitiöst. Men se! om en grupp människor samlas 05.45 för att simma så känns det väl helt normalt och bra. Det är väl så simmare på elitnivå gör för att bli något. Eller som när JAG SJÄLV rullar ur sängen och beger mig ut på ett 10km morronpass med ett gäng andra tokskallar i ÖSREGN, eftersom vi också tycker det känns helt normalt och för att vi har ambitionen att bli något stort TILLSAMMANS.
Vi är alla lagidrottare i grund och botten (eller borde vara iallafall). Men när ett fotbollslag kan använda kollektivet som en uräkt för sina egna bristande förberedelser så är MITT team där för att plocka vartenda uns av motivation och träningsglädje som ryms i mig och som en språngbräda mot utväckling och framgång. Och jag för dem såklart! Och ibland, men bara ibland, så är det också riktigt skönt att ha bra kompisar på plats av helt andra skäl. Som när man har energibrist mitt ute på landsvägen och mobilen har slut på batterier. Då är det skönt med träningskompisar. Träningskompisar med bil.
Att ha en kompis är viktigt! Det tycker iallafall jag.
Löpning (som jag bedriver) är till sin natur en "ensam" idrott, likaså är det med simning och cykling. Att för egen maskin forcera i vattnet, vägarna och terrängen som ligger framför med sin egen drivkraft och med en tillit till sin personliga förmåga.
Men vi behöver ALLA kompisar! Vänner,partners,svättbröder. Ja, någon att dela upplevelsen med. Tänk när man är 15mil hemifrån och cyklar, eller när någon annan hjälper till och tar täten under den sista hårda serien på simpasset. En person som inför den sista löpintervallen säger "NU KÖR VI!".
Det är synd att det finns vissa som tar den underförstådda ensamheten och individualismen i våra respektive idrotter för allvarligt och bokstavligt och alltid tränar själva. Visst, jag brukar ofta springa egna distanspass och njuta av den fria luften, och bara gå på min EGNA känsla. Det älskar jag också. Men när de allra tuffaste och mest krävande passen smyger sig in på schemat, önskar man nog ändå att det fanns någon som stöttade, svättade eller helt enkelt bara fanns där hos dig när man plågar sig till det maximala vad kroppen orkar. Det räcker egentigen bara med en person, en person som kan vara din "piska" ena dagen och din "morot" den nästa. För oss ALLA som är obotligt sociala och pratglada, så bjuder ett till synes tröstlöst lång-distanspass på oanade horisonter av sociala kontakter och inspiration. Och när t.ex andra hoppar i vattnet för att börja simma så ser man rätt "dum" ut om man står kvar!
Även om idén i sig är helt vansinnig. För så är det ju med grupper. Gör man något själv så kan det som ett resultat bli lite skruvat, kryfsat eller överambitiöst. Men se! om en grupp människor samlas 05.45 för att simma så känns det väl helt normalt och bra. Det är väl så simmare på elitnivå gör för att bli något. Eller som när JAG SJÄLV rullar ur sängen och beger mig ut på ett 10km morronpass med ett gäng andra tokskallar i ÖSREGN, eftersom vi också tycker det känns helt normalt och för att vi har ambitionen att bli något stort TILLSAMMANS.
Vi är alla lagidrottare i grund och botten (eller borde vara iallafall). Men när ett fotbollslag kan använda kollektivet som en uräkt för sina egna bristande förberedelser så är MITT team där för att plocka vartenda uns av motivation och träningsglädje som ryms i mig och som en språngbräda mot utväckling och framgång. Och jag för dem såklart! Och ibland, men bara ibland, så är det också riktigt skönt att ha bra kompisar på plats av helt andra skäl. Som när man har energibrist mitt ute på landsvägen och mobilen har slut på batterier. Då är det skönt med träningskompisar. Träningskompisar med bil.
Att ha en kompis är viktigt! Det tycker iallafall jag.
Comment the photo
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/loparalex/301224593/