August
Friday 5 March 2010 photo 47/68
|
Del 47
Bill
Jag vaknade ganska tidigt för att vara mig. Jag kollade på min bror som fortfarande sov djupt. Jag suckade för mig själv. Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra. Jag kände mig inte tillräckligt säker för att gå ner till köket utan någon av tjejerna. Marias mamma kanske skulle vara vaken och jag vet inte vad jag skulle göra om hon inte förstod mig. Maria sa ju att hon eller Felicia skulle översätta om det blev så men vi pratade aldrig om hur det skulle bli om ingen av dem var där samtidigt. Jag tog upp min mobil och skickade ett sms till Maria. Hon skulle svara om hon var vaken tänkte jag och la sedan ner mobilen på magen.
Då inget svar hade kommit på en halvtimme tog jag mod till mig och gick ner till köket. Till min lättnad såg jag Felicia sitta vid köksbordet och prata med Marias mamma. De bytte från Svenska till engelska när de såg att jag kom. De hade absolut inte behövt göra det men de insisterade. De tyckte inte att de kunde sitta där och prata och så förstod jag ingenting. Jag kunde förstå hur de tänkte så jag gav mig. Vi satt där och pratade och drack kaffe när min bror och Maria kom ner för trappan. Tom gick fram och gav Felicia en morgon puss och Maria gav henne en kram. Båda frågade om det var bättre med henne nu och hon nickade. Hon hade berättat för mig och Marias mamma om drömmen och jag kunde förstå varför hon var rädd att berätta det för Tom. Fast jag tror Tom skulle uppskatta att hon berättade det och det sa jag till henne också.
Tom
Jag vaknade i en tom säng. Jag blev först lite rädd för varken Bill eller Felicia låg bredvid mig men tänkte att de nog hade vaknat redan och gått ner. Jag blev lite chockad att ingen hade väckt mig. Jag kände mig dum som sov längre än de andra. Jag suckade lätt när jag såg att Maria precis kom ut från rummet som jag och Felicia skulle ha haft. Jag var alltså inte den enda som sov längre. -God morgon. Maria log. -God morgon, är Bill också vaken eller? Jag nickade och följde sedan efter Maria ner för trappen. När vi kom till köket såg vi att Felicia och Bill satt där i köket med Marias mamma. De satt och pratade och de drack kaffe. Inte Felicia dock, hon tyckte inte om kaffe. Vilket jag inte kunde förstå. Kaffe är ju jätte gott. Speciellt på morgonen när man måste vakna till.
Jag gick fram till Felicia och gav henne en morgon puss. -Är allt bättre idag? Hon nickade och kramade sedan Maria tillbaka. Jag log och nickade. Maria gick och fixade kaffe till mig och henne och vi satte oss sedan ner med de andra. - Måste inte ni åka snart om ni ska hinna upp i tid? Vi hade suttit och pratat ett bra tag innan Marias mamma utbrast sin fråga. Jag kollade på klockan och insåg att den snart var 3. Vi hade sagt att vi skulle åka vid halv fyra för att inte komma fram allt för sent. Alla reste sig från bordet och vi ungdomar gick upp för att klä på oss ordentligt och packa de saker som behövdes packa.
När vi hade packat klart satte sig jag och Felicia på sängen och helt plötsligt började hon berätta om sin dröm. Jag kunde se på henne att hon var orolig för hur jag skulle reagera. Jag blev så klart lite chockad över vad hon hade drömt men det var ju just det. Det var en dröm ingenting annat. Det sa jag till henne också och jag märkte att hon blev lättat. Jag kramade om henne och gav henne en kyss. Det knackade på dörren och in kom Bill och Maria. Jag gav dem en sur blick och de båda två log som idioter. -Vi måste åka nu, är ni klara? Vänta låt mig omformulera, har ni packat klart? Bill skrattade åt Marias fråga och kollade sedan på oss.
Vi nickade, klev upp ur sängen och tog våra väskor. Vi sa hej då till Marias mamma och hennes sambo innan vi gick ut och packade in grejerna i bilen för att fara vidare. Vi lovade Marias mamma att höra av oss när vi var framme och med de orden så åkte vi vidare. Nu kunde jag känna att mina nerver kom fram. Nu kunde jag fatta hur Bill kände sig igår när vi var på väg hit. Jag förstod varför han hade fräst till mig. Bill såg att jag började bli nervös och log åt mig. Det var inget vanligt leende utan ett leende som sa "vad var det jag sa, nu är det din tur". Jag kunde därför inte låta bli utan sa – Ja men du borde också vara nervös för du ska träffa Marias pappa också. Bill blev genast likblek och jag kunde inte låta bli att känna stolthet. Jag hade lyckats med det jag hoppats på. Att få min bror att bli lika nervös som mig.
verkligen jättebra, ska läsa vidare på en gång ;)
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/losff/447366086/
Visa toppen
Show footer