August
Friday 5 March 2010 photo 62/68
|
Del 62
Felicia
Jag hade ingen lust att se intervjun då jag inte visste hur det var mellan mig och Tom. Jag hade ingen aning om vi fortfarande var tillsammans eller inte. Vi hade haft en stort bråk när vi kom tillbaka till hotellet efter besöket hos min pappa. Jag sa till Tom att jag älskade honom över allting annat. Att jag inte brydde mig om att pappa kanske skulle säga upp kontakten på grund av vårt förhållande. Tom utbrast då någonting som fick mig att bli fly förbannad. -Jag vet inte om jag kan leva med att det är mitt fel att du inte har kontakt med din pappa. Det kanske är bäst om vi går skilda vägar fast vi älskar varandra så mycket som vi gör. Hade han sagt. Bara att tänka tillbaka på det gjorde mig förbannad.
När han såg hur förbannad jag blev över det han sa så bad han om ursäkt för att han hade sagt det. Vi hade världens bråk om hur han kunde säga så och vi pratade inte med varandra efter bråket. Jag hade ingen aning om det var slut mellan oss eller inte. Vi hade inte ens kysst varandra när dem skulle åka hem till Tyskland igen. Jag hade kramat Bill för att säga hej då och han kramade Maria men vi sa ingenting till varandra. Därför orkar jag inte kolla på intervjun. Tänk om han skulle säga att han fortfarande är singel, mitt hjärta skulle krossas i tusen bitar om det skulle ske.
Maria ropade flera gånger på mig att intervjun skulle vara snart. Jag orkade inte ens svara henne. Hon skulle bara fråga varför jag inte ville se intervjun och jag orkade inte med det. Jag hade inte berättat någonting för Maria, jag tänkte att hon skulle få reda på hur det låg till när hon pratade med Bill. Jag hade inte en tanke på att Tom kanske inte hade berättat för honom. När Maria precis hade ropat att det bara var fem minuter kvar tills intervjun började så ringde min mobil. Jag kollade på displayen och såg att det var Bill. Först hade jag tänkt ignorera det men bestämde mig för att svara ändå. Jag fick världens chock när jag hörde att det var Tom som ringde och inte Bill. Han ringde från Bills mobil då han trodde att det skulle vara större chans att jag svarade då.
Vi pratade ett tag och han bad om ursäkt för det han hade sagt. Han ville inte alls att det skulle ta slut mellan oss. Jag bad även jag om ursäkt. Sedan kom jag att tänka på intervjun. -Men älskling har inte ni en intervju snart? -Ehmm.. jag är på väg in på scen nu svarade han och det hördes då ljudnivån blev högre. Jag kunde inte göra annat än att skratta. Det var typiskt Tom att ringa så han inte hann prata klart innan dem skulle gå in. -Då lägger vi på nu så går jag in till Maria och kollar på dig på TV:n istället. Jag älskar dig sa jag och lade på.
Jag gick ut till Maria i vardagsrummet. Jag hann precis komma till rummet för att höra första frågan. Jag gick fram till soffan och satte mig bredvid Maria. Det kändes väldigt konstigt att kunna se min älskling LIVE men inte kunna ta på honom. Det var ganska många frågor innan den vi satt och väntade på kom. Jag letade upp Marias hand och hittade den tillslut. Jag kramade till lite och kände att hon kramade tillbaka. Det var vårt sätt att visa att vi fanns där som stöd utan ord. När Tom hade svarat på frågan så såg jag hur chockad Bill blev, jag kollade lite på Maria och såg att hon var lika chockerad hon. Bill visste alltså ingenting och då visste inte heller Maria.
Tom
Det var en väldig tur att jag hade ringt till Felicia innan vi skulle gå in på scenen. Annars hade jag inte vågat säga att jag hade flickvän, ifall Felicia trodde att det var slut mellan oss. Jag hade inte heller vågat säga att jag var singel ifall hon fortfarande tyckte att vi var tillsammans. Det var ett riktigt dilemma och därför bestämde jag mig för att ringa henne. Jag lånade min brors mobil då jag inte visste om hon skulle svara om hon såg att det var jag. Hon svarade efter några signaler och jag andades ut för hon la inte på när hon märkte att det var jag som ringde och inte Bill.
Vi pratade om vårt bråk och löste allting. Jag pratade fortfarande med henne när det var dags för oss att gå ut. Jag pratade med henne hela vägen fram tills jag satte mig i soffan. Bill gav mig ilskna blickar men han skulle förstå varför jag inte la på sen. Det sista Felicia sa fick mina mungipor att gå upp. Jag älskar dig hade hon sagt. Jag kunde inte säga det tillbaka eftersom jag satt i studion redan med mick och allt framför mig.
Frågorna kom och vi svarade så gott vi kunde. Det var som vanligt jag och Bill som pratade mest och vi turades om att svara på frågorna. Äntligen kom den frågan vi alla väntade på. Jag kollade lite på Bill då och då medan jag gav mitt svar på frågan. Han blev riktigt chockad över mitt svar så jag förstod att han inte visste om bråket. Alltså hade inte Felicia sagt någonting till Maria om det. Jag hade inte sagt någonting till Bill då jag inte orkat med det och trott att han skulle få veta av Maria. Där hade jag visst haft riktigt fel.
Det var tur att Maria och Felicia satt hemma i soffan och inte kunde se fansens reaktioner när jag och Bill hade svarat på frågan. Jag hoppades innerligt att dem inte kunde höra vad fansen skrek men kom sedan på att dem inte kunde tyska. Vilket också var bra just nu. Jag visste att både Maria och Felicia skulle må jättedåligt om dem kunde förstå vad vissa fans skrek. Just då tackade jag mig själv, Bill och tjejerna för att vi bestämt att inte gå ut med deras namn. Tjejerna skulle få ett rent helvete om vi hade gjort det. Visst Bill var nära att säga Felicias namn men hann stoppa sig själv.
Bill
Fan också! Jag hade varit så nervös så jag hade nästan avslöjat Felicias namn. Som tur var hann jag stoppa mig själv innan jag sa hela namnet i alla fall. Vi, eller jag, fick frågan om jag hade träffat min tjej via Tom. Jag hade ingen aning om vad jag skulle svara på det så jag kollade på Gustav. Han nickade så jag svarade med vaga drag om hur jag hade träffat Maria. Jag kunde ju knappast säga att hon och jag hade sex med varandra när hon fortfarande var tillsammans med Gustav. Hon som intervjuade oss och publiken blev väldigt chockade över mitt svar, som tur va så hoppade Gustav in till min räddning.
När han hade pratat klart verkade dem mycket lugnare. Dem verkade inte lika chockade och kanske till och med glad för mig? Jag vet inte riktigt. Jag kollade på Gustav och mimade tack till honom. Han nickade som svar, dock så att bara jag såg det. Fansen började skrika, det ena och det andra. Som tur var så skrek dem på tyska så tjejerna skulle inte förstå vad dem sa. Maria och Felicia hade varit med om tillräckligt ändå. Dem skulle bli helt förkrossade om de hörde vad som skreks bland publiken. Det mesta var inte ens sant. Det fanns ju dock dem som skrek bra saker också. Dem önskade oss lycka till med förhållandena och att dem var glada för oss.
20 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/losff/449468906/
Visa toppen
Show footer