Tuesday 4 November 2008 photo 1/1
|
Det fanns en tid då fula flickor blev svanar
och ensamma pojkar blev poeter utan ord
Vi var vid liv så länge som sommaren varade,
vi trodde vi strosade fram på välsignad jord
Det var skönt att finnas till
när tiden verkade stå still
Nu vet jag inte riktigt vad jag vill
Jag ser ett par, dom går där nere i parken
Om jag är tyst kan jag höra deras hjärtan slå
Dom går där på den välsignade marken
Med sina drömmar odrömda kan dom aldrig förstå
att när nån bytt ut låsen passar ingen nyckel
När sanningen ligger tung och naken i ens bröst
När man levt för länge, gråtit en gång för mycket
Kan man då lära sig att vila i sin törst?
Jag försöker gå tillbaka
men ingenting finns där
Men jag längtar efter att få längta igen
och ensamma pojkar blev poeter utan ord
Vi var vid liv så länge som sommaren varade,
vi trodde vi strosade fram på välsignad jord
Det var skönt att finnas till
när tiden verkade stå still
Nu vet jag inte riktigt vad jag vill
Jag ser ett par, dom går där nere i parken
Om jag är tyst kan jag höra deras hjärtan slå
Dom går där på den välsignade marken
Med sina drömmar odrömda kan dom aldrig förstå
att när nån bytt ut låsen passar ingen nyckel
När sanningen ligger tung och naken i ens bröst
När man levt för länge, gråtit en gång för mycket
Kan man då lära sig att vila i sin törst?
Jag försöker gå tillbaka
men ingenting finns där
Men jag längtar efter att få längta igen