Hej du!

Hur mår du? Är allt som vanligt, eller bättre än vanligt? Möjligtvis sämre?

Jag tror inte du är hemma nu eller hur?

Jag har i alla fall förändras mer sen sist tror jag, positivt vet jag inte. Jag känner mig mer som ett mellanting nu, förstår du?

Så osäker lite vilsen på något sätt. Jag antar att du har funnit din väg. Men du har väl dina problem precis som jag har mina.

Jag tänker på dig, sättet du lever på, du är fri eller kanske var fri!? Du var säker på något sätt. Jag vill vara fri precis som du var(är), leva som att dagen var den bästa i hela sitt liv.

Även fast ditt motto skiljer sig mycket ifrån mitt så är vi lika du och jag. Vi kommer alltid att vara det va?

Jag skrev ett brev till dig i slutet av sommarn tänkte att jag kunde skriva ett till..

Inte för att det kommer bli en vana men på något sätt känns det som att jag behöver det, skriva till dig alltså.

Vet du förresten, huh? Jag vet inte om jag har så mycket positivt att berätta förresten. Jag gillar att ligga i sängen med mitt huvud nergrävt i kudden, bara så att jag kan känna att jag andas. Att jag fortfarande lever och befinner mig här på jorden. Det brukade inte vara så, minns du? Jag sa det en en gång vad som fick mig att känna mig levande. Saker har förändrats sen den tiden..

Jag ville säga våran tid men jag ångra mig för det var inte våran var det? Det var tiden på väg till något större. Jag vet inte om jag har funnit det än, har du?

Kanske musiken i så fall. Du vet den här känslan när den första tonen sätts då allt som var stilla börjar flyga och sen takten som sätter allt i färg och refrängen som trollar bort det dåliga i stunden. Jag vet inte ja kanske fann det trots allt! Jag tror du med fann det..

Jag vill inte säga hejdå ännu för jag är inte redo men för nu så är det hejdå och jag hoppas att saker och ting är annorlunda nästa gång vi hörs!

Annons

The photo has no tags

August 2010