July
Thursday 22 April 2010 photo 1/2
|
På mitt golv ligger jag, mattan är dygnsur
För många tårar har fallit för att nya ska komma ut
Helt meningslös så ligger jag där, kan inte röra mig, kan inte ställa mig upp
Kroppen har ingen kraft, jag slår ner handen i golvet
Mina ögon stängs och allt blir svart
Jag är trött på meningslösa ord, jag kan inte tala
Jag kan inte heller skrika, jag vänder mig om
Tårarna dem börjar åter igen att falla, jag kväver ljuden med min hand som är pressat mot hela mitt ansikte
Såhär lågt kan du inte gå, så här lågt kommer du aldrig falla
Jag intalar mig själv om att jag måste stå upp, måste finna kraft
Men kroppen gör ingenting som hjärnan talar om för min kropp om och om igen
Hjärtat blöder försiktigt, inuti värker det, jag har skavsår på hjärtat
Jag försöker andas, försöker stänga av alla känslor
Men det fungerar inte, tomheten svävar i rummet, lyckan försvann igenom den sönderbrutna fönsterrutan
Du hade inte velat se mig nu, du hade bara varit stum
Min hand för jag sakta till hjärtat, känner det bulta ojämna slag
I mitt huvud ekar en röst så klar, en röst som inte borde vara din
Inuti är allt nu sönderrivet alla murar har fallit och allt som finns kvar är jag gråtandes på mattan
Ingen hör, ingen ser men i mitt huvud så finns det inget annat än mörker
Tårarna bara öser ner nu och jag slår till mitt huvud och hoppas att allt är en mardröm men med öppna ögon så förstår jag att det här är verklighet
Att falla utan fallskärm kan krossa dig, det kan bryta alla dina ben och ta ifrån dig hopp
Jag ställer mig upp, jag går till spegeln, ser dem gråtande ögonen, dem röda kinderna
Hjärtat försöker automatiskt att hitta sin plats där inne men det är svårt för det är en kraftig dimma
Plötsligt faller jag ner på golvet, jag kan inte stå, jag kan inte tala, jag kan inte älska, jag har bara gått sönder
Ett ungt hjärta gick sönder i natt och tusen till
Så förlåt för allt, för sanningen är att utan dig är jag ingenting värt
Jag försöker andas, försöker stänga av alla känslor
Men det fungerar inte, tomheten svävar i rummet, lyckan försvann igenom den sönderbrutna fönsterrutan
Du hade inte velat se mig nu, du hade bara varit stum
Min hand för jag sakta till hjärtat, känner det bulta ojämna slag
I mitt huvud ekar en röst så klar, en röst som inte borde vara din
Inuti är allt nu sönderrivet alla murar har fallit och allt som finns kvar är jag gråtandes på mattan
Ingen hör, ingen ser men i mitt huvud så finns det inget annat än mörker
Tårarna bara öser ner nu och jag slår till mitt huvud och hoppas att allt är en mardröm men med öppna ögon så förstår jag att det här är verklighet
Att falla utan fallskärm kan krossa dig, det kan bryta alla dina ben och ta ifrån dig hopp
Jag ställer mig upp, jag går till spegeln, ser dem gråtande ögonen, dem röda kinderna
Hjärtat försöker automatiskt att hitta sin plats där inne men det är svårt för det är en kraftig dimma
Plötsligt faller jag ner på golvet, jag kan inte stå, jag kan inte tala, jag kan inte älska, jag har bara gått sönder
Ett ungt hjärta gick sönder i natt och tusen till
Så förlåt för allt, för sanningen är att utan dig är jag ingenting värt
Visa toppen
Show footer