August
Monday 17 October 2011 photo 1/2
|
Det började med att slemproppen gick vid 17:00 tiden den 15 oktober, men inget mer hände.
Vilade på som vanligt eftersom att jag inte fick göra så mycket pga havandeskapsförgiftning.
Gick och la oss rätt tidigt men vid 23:00 tiden vaknade jag igen av värkar.
De va rätt små värkar och med ca 10 minuters mellanrum, ibland mer så jag försökte sova igen men de gick inte så bra.
Låg vaken hela natten i stort sett och sen när Jesper vaknade så berättade jag för honom hur de låg till.
Han skulle egentligen åkt hem till sin syster över dagen men han fick stanna hemma ifall det skulle hända någonting.
Jag bad han gå och värma vetekudden så jag kunde lägga den på magen och då lyckades jag somna i ett par timmar. Verkligen behövligt kan jag lova!
Sedan när vi vaknade igen så började vi dra igång och städa, ville ju att det skulle vara lite fint tills våran bebis kom hem!
Sedan satte vi oss i soffan och värkarna var värre och kom lite tätare.
Efter ett tag bestämde vi oss för att ringa förlossningen och vi kom överens om att vi skulle äta lite mat osv och sedan komma in. Vi ställde oss och lagade potatismos & ungsbakad falukorv som vi sedan åt innan vi åkte. Jag fick inte i mig sådär jätte mycket men tillräckligt i alla fall. Sedan så kom mina föräldrar och hämtade oss för att köra oss till BB. Vi stannade på ICA för att köpa lite frukt, dricka osv som vi kunde ha på förlossningen. När vi kom in fick vi ett rum direkt och jag fick lägga mig och ta CTG-kurva på barnet och värkarna. När jag gjort det så skulle hon känna hur mycket jag var öppen och då gick vattnet direkt. Det blev pisseblött överallt och jag var öppen ca 2 cm.
Fick byta om till sjukhus kläder och sedan fick vi vila lite på rummet och se om de skulle hända nåt. Sedan skulle hon sätta i en droppgrej ifall de skulle behövas senare, hon försökte och försökte att sätta den i handen men den ville inte. Hon grävde och grävde efter blodkärl men till slut gav hon upp och satte den i armväcket.
Jag och min kille gick fram och tillbaka i korridoren osv och han fick massera mig i ryggslutet varje gång det kom en värk, efter några timmar och ingenting hände fick jag två tabletter, en som skulle ta bort värkarna om de var falska och en som skulle göra så jag fick sova lite. De tog även in en säng till min älskling så han skulle få sova.
Vi försökte sova men de gick inte, jag hade för ont så jag fick lägga mig i ett varmt bad istället vilket var mycket skönt! Spolade med varmt vatten på mage & rygg såfort jag fick en värk. Badade i ca 2 ½ timma eller någonting innan det inte hjälpte längre. Sedan försökte jag sova igen, lyckades sova i kanske 30 minuter eller nåt vilket var väldigt skönt. Sedan började det göra ondare och jag tog lustgas vilket var underbart! I början blev man lite yr men de försvann snabbt & det tog inte lång tid innan lustgasen va på högsta.
Efter ett tag satte dom i dropp för att värkarna skulle bli kraftigare och någonting skulle hända, nu va jag väl öppen ca 3 cm kanske och det gick seeegt.
EDA & lustgas.
De sista timmarna kom det in en läkare och sa att hjärtljuden på bebisen började sjunka så de kunde hända att vi behövde snitta i värsta fall, jaha tänkte jag här har jag legat och lidit helt i onödan..
Hon berättade att för att ha koll så inget skulle hända så skulle de ta blodprov på bebisens huvud en gång varje halvtimma och händer det inget mer än de som va nu så skulle jag inte behöva snittas. Jag frågade min sköterska lite om man fick vara vaken under snitt osv och hon sa att de fick man men de va nog ingen fara och han skulle nog komma den vanliga vägen. Dom kom in varje halvtimma och tog blodprov på honom och allt såg helt okej ut. Nu började jag känna att det trycker på och jag ringde på en sköterska och sa det och hon sa att om jag behöver så får jag krysta, för det tar ett tag för barnet att komma ner ordentligt. Sista gången läkaren kom in så sa han att nästa gång jag kommer är nog magen platt. Strax efter det kom krystvärkarna igång ordentligt och efter någon timma kanske om jag kommer ihåg rätt? Så var han ute, vilken lättnad de va. Helt underbart. Han skrek inte när han kom ut eftersom han va så himla stressad och hade ont i huvudet. De hade stått och "slått" och va alldeles avlångt. Men de förklarade lugnt för mig att det var ingen fara och de gick iväg med honom för att få igång andningen riktigt osv. Jeppe gick med så han hade pappa med sig i alla fall.
Krystvärkarna försvann direkt så de fick sätta på droppet för att moderkakan skulle komma ut. Men de gick hur bra som helst, den kom på en gång. Nu skulle hon kolla om jag spruckit någonting och behövde sys. Jaha tänkte jag, nu kommer jag behöva sy hur mycket som helst. Men nejdå, ingenting sprack jag. Ingenting, hur jävla skönt som helst! Nu kom de in med honom igen och han blev lugn när han fick komma upp på mitt bröst. Han var jätte stark i nacken och det första han gjorde va att lyfta på huvudet och kika sig omkring.
När jag fått ha honom på bröstet lite tog de med honom in någonstans, där han fick ligga i kuvös över natten för att få alvedon och lugna ner sig lite. Då fick jag och älskling lite fika osv och smsade runt till alla och berättade att sonen äntligen hade kommit. När vi fikat klart osv så fick vi träffa honom och gosa lite med honom innan de va dags att gå tillbaks. Dom tog blodtryck osv på mig och berättade hur allt låg till och att om jag ville gå bort till Isac mitt i natten så va det helt okej. Jag fick träffa honom när jag ville! Jag och älskling sa hejdå och jag gick och la mig och somnade direkt.
Ungefär så gick det till när våran underbara Isac Axel Mikael Jesper Jarflod kom till världen, han vägde 3725 gram och var 48 cm lång. Kan förstå att det är ganska dåligt skrivit men jag har lite minnesluckor osv. Men skrev så gott jag kommer ihåg! :-)
Annons
Comment the photo
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/lowja/497487085/
Visa toppen
Show footer