March
Sunday 30 September 2007 photo 1/2
|
En hel vecka har gått. Men jag fattar det fortfarande inte. Det känns som om du finns hos mig. Som om du tröstar mig fortfarande när jag gråter. Tack. Hela min värld snurrade runt dig och det känns som om den borde stanna nu när ditt hjärta inte längre slår. Men alla går vidare som om inget alls har hänt och det känns så fel att allt rör sig medan jag står still, helt förvirrad och ledsen. Jag kan inte tänka klart. Det är så tomt utan dig. Det var ju alltid vi, du och jag. Jag har aldrig haft en sån djup relation med någon och vill aldrig mer ha det. Jag skulle inte klara av att förlora någon mer. Och samtidigt kan ingen vara som du. Du var en så unik människa. Din humor, ditt leende, dina kramar, din omtänksamhet, hela du. Och alla interna skämt vi delade. Du och Jag. Alltid du och jag. Det blev så fel nu, Jonas. Det var ju jag som ville dö ung, inte du. Du hade ju såna stora planer om framtiden. Att skaffa familj med massa barn, flytta någonstanns och ha ett stort bra jobb. Det blev fel nu, lilla Nas.
Annons
Visa toppen
Show footer